De 27 EU-ländernas stats- och regeringschefer skrev under det så kallade Lissabonfördraget strax före jul förra året. I 19 av länderna är processen med att ratificera – godkänna – fördraget klar eller på god väg.
Men sedan vintern har länderna förhandlat om vad en rad inte helt glasklara punkter i fördraget egentligen betyder.
EU:s nuvarande ordförandeland Slovenien listade 33 saker som måste redas ut, de flesta innan fördraget kan träda i kraft den 1 januari 2009. Om det nu inte blir ett nej från irländarna, det enda land av 27 som håller folkomröstning om fördraget.

Plan B prövas

Lissabonfördraget är den plan B som fick sättas i verket när franska och nederländska väljare röstade nej till förslaget till konstitution för EU 2005.
Vallokalerna på Irland skulle stänga klockan tio lokal tid på kvällen. Men alla intresserade, och de nervöst väntande regeringarna i EU-länderna, får bärga sig till fredag eftermiddag för att få veta utgången och om det är lönt att tråckla vidare med fördragstexten. Då meddelas resultatet av valkommissionen.
Blir det nej faller förslaget.

Joyce jämförs

I stället för en samlad text, som konstitutionen, är Lissabonfördraget en räcka tillägg till redan gällande fördrag. Det är snårigt.
Flera irländska kommentatorer har plockat poäng på att jämföra det med den litteräre giganten James Joyces verk – verk med ordströmmar som kräver beslutsamhet av läsare som vill ta sig igenom dem. Men Joyce är enligt kommentatorerna i jämförelse ett under av klarhet och konkretion.
Förhandlingar om de 33 punkterna har förts diskret i Bryssel. Ingen har velat riskera att riva upp damm inför Irlands omröstning.
Men länderna har svårt att bli överens om storlek, uppgifter och pris för den gemensamma utrikesförvaltning som fördraget sätter på plats.

Reinfeldt oroad

De arbetar med frågor om vad den nye presidenten, eller valde ordföranden för stats- och regeringschefernas klubb, mer bestämt ska ha för uppgifter. Det gäller också för den nya utrikesministern, som ska vara både vice ordförande i EU-kommissionen och EU:s höge företrädare i utrikes- och säkerhetspolitik.
Statsminister Fredrik Reinfeldt oroar sig för att det, när Sverige är ordförande i EU andra halvåret 2009, inte blir några EU-uppgifter kvar till honom.
Medborgarinitiativets förutsättningar är inte utklarade. Initiativet ger medborgarna en möjlighet att kräva att EU-kommissionen lägger fram förslag i en fråga; de måste dock vara minst en miljon och från många medlemsländer.

Lars Larsson