Sex utvecklingsstörda och hjärnskadade personer bor på det kommunala gruppboendet Tallbacken i Älvdalen.
En av dem är Lars-Erik Ädling, 67. Han kan inte föra sin egen talan - det gör hans brorsdotter och gode man Helena Ädling.
Till 1993 var han en strävsam timmerman då en olycka gav honom grava hjärnskador och gjorde honom oförmögen att ta hand om sig själv.
Helena Ädling, som själv jobbar på kommunens äldreboende, vill visa och berätta hur Lars-Erik har det.
- Han flyttade hit från Hedemora. Från början gick det bra, men sedan drog de ned på personalen. Lars-Erik behöver fasta rutiner och lugn och ro. Han får inte stiga upp när han vill, inte lägga sig när han vill. Därför blir han snabbt aggressiv. Då behövs det tre vårdare, men det har oftast bara varit två, säger hon och stryker sin farbror på kinden.
- Min farbror har suttit med våta byxor ned till knäna.

Gjorde oanmält besök

I början av november gjorde Agneta Sjölander på länsstyrelsen ett oanmält besök.
- Jag gjorde besöket sedan vi fått otaliga samtal från personalen, anhöriga och företrädare för dem som bor i gruppboendet, de var förtvivlade. Jag var där en halv dag - det räckte, säger hon.
De boende hade inte fått komma ut på flera månader, enligt Dalarnas Tidningar. De satt i nedkissade blöjor. Mat och hjälp att komma upp ur sängen fick de först när personalen hade tid.
Efter sitt besök konstaterade Agneta Sjölander följande:
De goda levnadsvillkor som lagen föreskriver för dem som bor på ett gruppboende uppfylldes inte.
- De boende får ligga där de ligger, och det är inte goda levnadsvillkor.
Ingen av de boende kan välja vilken mat de ska äta eller när de vill äta, allt går i turordning. Ingen av de boende kan få hjälp av personal med att städa, handla, köpa kläder och komma ut.
Två av de boende placerades vid köksbordet klockan 08.00 och sitter kvar där tills lunchen serveras.
Ingen av de boende kan larma personalen på natten.
- Jag tyckte att det var bedrövligt. Jag har aldrig varit med om något liknande - det var det värsta jag har sett, säger Agneta Sjölander till Expressen.
Men:
- Det är inte personalen det är fel på - de sliter hårt. Felet är att de är för få.

"Ger oss dåligt samvete"

Kicki Norell, Kerstin Nyström och Inger Spritt jobbar på gruppboendet.
- Vi gjorde en lex Sarah-anmälan för flera veckor sedan. Det är jobbigt att se att de boende inte mår bra - det ger också oss dåligt samvete för att vi inte räcker till. Problemen är att vi är för lite personal - vi jobbar på så gott vi kan.
- Vi tvingas mata de boende i omgångar och på löpande band, säger Kerstin Nyström.
Skulle ni själva vilja bli behandlade så här?
- Nej, inte som det har varit, säger Kicki, Kerstin och Inger.

"Vi ska rätta till det"

Gunnar Barke (S) är socialnämndens ordförande och blivande landstingsråd. Han är ytterst ansvarig för gruppboendet Tallbacken.
Nu medger han:
- Jag tycker också att det har varit ovärdigt under den tid som det varit för lite personal. Det finns inget snack om saken, vi ska rätta till det, säger han.
Enligt Barke har man haft svårt att bedöma de boendes vårdbehov och vilka resurser som krävs.
Skulle du acceptera ett sådant liv när du blir oförmögen att klara dig?
- Nej, självklart inte. De har varit dåligt med promenader, men de har varit ute en del. Hela socialnämnden är nu jätteengagerad för att det här ska lösa sig. Det finns inga ekonomiska skäl.
Lars-Erik Ädling blir upprymd när han får besök av sin brorsdotter Helena och Expressen, och pekar på de två orrarna på väggen som han skjutit.
Han är väldigt charmig när han är på det humöret, men rätt vad det är kan han klappa till någon.
- Personalen har varit fantastisk - men för liten. Det har varit ovärdigt för Lars-Erik, säger Helena Ädling.