Den kvinnliga läkaren förs till rättspsykiatriska kliniken i Huddinge. Foto: Roger Vikström
Den kvinnliga läkaren förs till rättspsykiatriska kliniken i Huddinge. Foto: Roger Vikström

Dokument: Sjukdom låg bakom det värsta

Publicerad

Den kvinnliga läkaren dömdes i går för barnadråp i Nyköpings tingsrätt.

Hennes make fanns på plats i rätten. Efteråt var han tårögd.

- Man blir på ett nytt sätt ödmjuk inför lidande när man genomgår något sådant här. Alla som känner min fru vet att hon inte skulle skada en geting ens, säger han.

Kvinnan hade drabbats av förlossningspsykos - en ovanlig sjukdom som vården har svårt att hantera, enligt en av Sveriges främsta experter på området.

Klockan 10.41 på förmiddagen den 30 augusti kom larmet till polisen i Södermanland. Den polisman som kom först till läkarparets hus i ett idylliskt villa-område i Nyköping, framträdde i går i rätten. Han berättar att larmet var diffust: "Ett barn var knivskuret - och ska vara dött."

När de kom in i huset möttes de av en blodig scen. Kvinnan låg på golvet, svårt skadad i halsen - skador hon tillfogat sig själv. Hennes make försökte hålla ihop det blödande såret i halsen. Situationen var mycket kritisk.

- Hennes make hade sin hand över hennes hals, berättade polismannen. Han försökte hjälpa henne. Barnet var redan dött.

Polismannen satte sig bredvid kvinnan och började försöka hjälpa henne.

- Hon spärrade upp ögonen. Jag fick en känsla att hon tänkte att "nu är det kört", att hon inte lyckades ta sitt eget liv.

Då visste ingen vad som fått henne att döda sin två månader gamla bebis med kniv. Men snart klarnade bilen för utredarna. Hon hade drabbats av en svår förlossningspsykos.

Den 17 september fördes hon från sjukhuset Karsudden, där hon vårdats, till den rättspsykiatriska kliniken i Huddinge för att genomgå en stor rättspsykiatrisk undersökning. När hon steg ur Kriminalvårdens transport var hon blek och såg mycket medtagen ut. Hennes hals, där hon skurit sig själv med kniv, hade långa plåsterremsor.

Åklagaren Katarina Folestad berättade att kvinnans stämband skadats svårt och att hon endast kunde viska fram svar på frågor från polisens utredare. Likadant var det i rätten i går.

Utredningen på rättspsykiatriska kliniken bekräftade misstankarna. Kvinnan hade drabbats av en förlossningspsykos och dödat barnet. Enligt utredningen led hon av en allvarlig psykisk störning vid mordet och vid utredningen. Maken berättar om mötena med hustrun på Karolinska universitetssjukhuset.

- Hon var fortfarande sjuk när hon vaknade. Hon var kvar i den här psykosvärlden. Men medicinen verkade snabbt och hormonerna lugnade sig. Det här var en bekräftelse på att hon var sjuk, att hon inte var sig själv, säger maken.

Kvinnan har i polisförhör erkänt att hon dödade barnet. Enligt åklagaren hade kvinnan mått dåligt en tid innan det här inträffade. Hon kände ångest över att hon inte fick kontakt med barnet, den lille sonen, och att amningen inte fungerade. I förhör sa kvinnan att hon "ville försvinna och ta barnet med sig". I ett förhör sa hon:

- Jag skulle vilja vrida tillbaka klockan och få den här händelsen ogjord.

Några dagar före ödesdagen den 30 augusti fattade hon papper och penna och skrev ett avskedsbrev. Hon orkade inte längre. Det avslutades med orden: "Jag älskar er av hela mitt hjärta. Vi ses snart."

När amningen på förmiddagen den 30 augusti inte ville fungera orkade inte kvinnan kämpa längre. Djupt inne i en förlossningspsykos hämtade hon en kniv i köket och skar sitt lilla barn i halsen.

Sedan försökte hon att göra likadant på sig själv. Men hennes make, som kommit in i huset, kom emellan - och räddade sin hustru. I går sa han:

- Hon hade inga vanliga riskfaktorer för det här, ingen social stress. Vi levde i största harmoni. Det här tog en vecka från det att ångesten kom.

Den 17 oktober åtalades kvinnan vid Nyköpings tingsrätt misstänkt för barnadråp.

I går kämpade hon mot tårarna i rätten, klädd i jeans och svart kofta.

Maken betonar att hans hustru nu mår betydligt bättre och svarat bra på den vård hon fått.

- För två veckor sedan var hon sig själv igen, berättade maken. Då kände jag att vi måste prata mycket, träffas mycket, gråta mycket och sörja. Hon genomgår en jättesvår sorgeprocess. Hon är det största offret i det här. Jag vågar inte ens tänka mig hur det känns. Det räcker med att ens barn har tagit ifrån en. Hon förstår att hon var sjuk, att hon inte var sig själv. Hon har aldrig varit våldsam på något sätt. Vår relation har alltid varit jättebra och vi har känt varandra i nästan tio år. Hon är en omtänksam och ärlig person. Som aldrig ville förställa sig.

Redan i går avkunnades domen - sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning:

- Det var precis enligt vad jag yrkade, så jag är nöjd med domen, sa åklagaren Katarina Folestad efteråt.

Även den kvinnliga läkarens make var nöjd:

- Det var som förväntat. Det är bra att hon får bra vård på Karsudden, så det känns ändå bra.

Den här typen av tragiska händelser är mycket ovanliga. Cirka en av tusen gra- viditeter leder till förlossningspsykos.

- Förlossningspsykos är välkänt inom forskningen. Det innebär att en kvinna efter förlossning kan drabbas av förvirring, eller ett psykotiskt tillstånd. Hon är inte tillräknelig och kan få för sig att hon är förföljd och drabbad av onda makter till exempel, säger Anders Nyman, psykolog och psykoterapeut som tidigare arbetat på Rädda Barnen.

Enligt Karin Monsen-Börjesson, barnmorska inom specialistmödravården på Karolinska universitetssjukhuset och en av Sveriges ledande experter på området, sker det någon enstaka gång per år att sjukdomen leder till det värsta tänkbara: att spädbarnet dödas.

- Det är extremt ovanligt i Sverige. Vi har ett annat system att fånga upp människor som är i riskgruppen än i många andra länder, säger hon.

Därmed inte sagt att den svenska vården gör tillräckligt.

- Ett stort problem är att personal på flera ställen är rädd för att behandla gravida kvinnor med en psykisk sjukdomsbild. Det gäller inom såväl primärvården som psykiatrin. Rädslan leder till att kvinnor med den här problematiken faller mellan stolarna, säger Karin Monsen-Börjesson.

Lotta Lindeborg, 39, från Färjestaden på Öland känner igen sig i Monsen- Börjessons beskrivning. När Lotta födde sitt första barn för sex år sedan drabbades hon av förlossningsdepression, som inte ska förväxlas med förlossningspsykos.

- Många kvinnor blir ignorerade av vår - den har jag märkt. Det gäller inte överallt, men på flera ställen. Man vill inte ta i problemet att kvinnor kan må dåligt psykiskt efter förlossningen, säger hon.

För Lotta, som tidigare i livet haft perioder med depression, blev förlossningen - och tiden efteråt - traumatisk.

- Jag hade fått ett perfekt litet barn. Men det blev ett väldigt fokus på det jobbiga jag varit med om. Jag kunde objektivt se att jag fått en underbar liten flicka, men det kändes som att jag betraktade barnet utifrån. Jag kunde inte ta in det i hjärtat.

Det tog flera månader innan Lotta fick sin diagnos. I dag mår hon bra och har valt att skriva en bok om sina erfarenheter.

- När jag började må bättre letade jag efter litteratur för att få stöd. Men det fanns ingenting. Då kände jag att det ju är fler i min situation som behöver läsa om det här. Jag har valt att vara öppen med det här för att kunna ge stöd.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag