"Jag trodde att alla hemska sår, som mina äldre släktingar har berättat om, var läkta. Nu har de börjat blöda igen." Malmö. Adele Demeter, 32, här med Richard Kaldaras, 34 och barnen Francesco, 6, Felicia, 3, och Leila, 9 månader, är chockad över nyheterna. Foto: Ronny Johannesson Foto: Ronny Johannesson
"Jag trodde att alla hemska sår, som mina äldre släktingar har berättat om, var läkta. Nu har de börjat blöda igen."
Malmö. Adele Demeter, 32, här med Richard Kaldaras, 34 och barnen Francesco, 6, Felicia, 3, och Leila, 9 månader, är chockad över nyheterna.
Foto: Ronny Johannesson Foto: Ronny Johannesson

Det har varit 500 år av diskriminering

Publicerad

Romerna firade sitt 500-årsjubileum i Sverige förra året med blandade känslor - och nu kommer avslöjandet om polisens hemliga register lagom till 501-årsdagen.

Det har varit 500 år av diskriminering och fördomar, men samtidigt bättre än den brutala förföljelse som drabbar romer i Central- och Östeuropa.

- Det tog 467 år innan dörren öppnades för romers inträde i det svenska samhället tack vare min lillasyster Katarina Taikons böcker, säger Rosa Taikon, silversmed och romsk aktivist.

Romer i Sverige – 500 år av förtryck

Det är den 29 september 1512, Sankt Mikaels dag. Ett stort och färggrant sällskap anländer till Stockholm, där redan många av invånarna är utlänningar. Tyskar, holländare, fransmän och ryssar lever i staden som köpmän och hantverkare.

Den välklädda gruppen, ett 30-tal familjer, väcker ändå uppseende. De talar ett i Stockholm okänt språk och ledaren kallar sig "greve Antonius".

De anses vara de första romer som beträder svensk mark. "Greven" säger att de kommer från "Lilla Egypten", vilket kan ha syftat på ett område i Grekland. Enligt en gammal, utbredd föreställning härstammar romer från Egypten; så till exempel betyder den engelska benämningen "gypsies" just egyptier.

Den romska gruppen tas emot väl. Enligt officiella dokument inkvarteras de i en gillestuga och får dessutom 20 mark av stadens råd.

Men klimatet hårdnar snabbt. Redan tre år senare förbjuds de att stanna i staden på grund av sin "skalkhet" (skurkaktighet).

Därefter präglas romernas historia i Sverige av praktiskt taget oavbruten förföljelse och diskriminering - och upprepade utvisningar ur landet. Och nu, lagom till 501-årsdagen, drabbas de av polisens av allt att döma olagliga registrering.

---

Sandra Håkansson, 22, sitter i soffan hemma hos sina föräldrar i Skarpnäck utanför Stockholm. På tv:n rullar nyheterna om polisens register hela dagen. När polisens presskonferens börjar höjer hennes pappa, Marcello Demeter, 44, volymen och hyssjar åt barnbarnen.

- Hur kan polisen ens säga att de är ledsna? De har lagt in mig och mina barn i ett register. Hur kan de någonsin ta bort det? säger Sandra Håkansson till Expressens reporter Henrietta Johansson.

Sandras dotter Miranda, 3, går fram och tillbaka och skrattar.

- Hon vill bli fotomodell när hon blir stor. Hon tycker att det är kul med journalisterna som tagit bilder i dag. Som tur är förstår hon inte.

- Hur ska jag veta att man kan ringa 112 om någonting händer med mina barn? Nu finns ju barnen i ett register, vågar man då lita på att polisen hjälper dem? säger hon.

---

Polisens register i Skåne föregås av en lång rad myndighetsåtgärder mot den romska minoriteten. Gustav Vasa befaller 1550 att de omedelbart ska lämna landet. Och om de påträffas efter det att respittiden går ut ska de avrättas omedelbart.

Också kyrkan är negativ. 1560 skriver ärkebiskop Laurentius Petri att prästerna inte får döpa eller begrava zigenare. 1617 kräver prästerskapet att alla zigenare ska utvisas ur landet.

20 år senare utfärdas den första allmänna zigenarförordningen i Sverige. Den stadgar att alla romska män ska hängas och att alla kvinnor och barn ska utvisas senast den 8 november 1637. Det är dock inte känt om några dödsstraff verkställdes.

Ytterligare en rad antiromska lagar stiftas på 1600- och 1700-talen.

Från 1914 till 1954 är all romsk invandring till Sverige förbjuden. Det innebär att Sverige inte tar emot några romer som försöker fly undan nazismens förföljelser. Under Förintelsen mördas upp till en miljon romer.

Samtidigt förvärras läget för romerna i Sverige. 1923 års fattigvårdslag slår fast att "zigenare och tattare" inte får stanna mer än tre veckor i samma kommun, en praxis som följs in på 1970-talet i en del kommuner.

- Vi fick bo tre veckor på varje plats, sedan flyttade man på oss. Vi fick inte gå i skolan, jag började skolan när jag var 33 år, säger Rosa Taikon, 87, silversmed och samhällsdebattör som i många år kämpat för romers rättigheter.

Hon berättar att hennes syster Katarina Taikons böcker innebar ett genombrott för romers ställning i Sverige. Den första, "Zigenerska", kom 1963. Senare bidrog Katarina Taikons självbiografiska serie barn- och ungdomsböcker om "Katitzi" till att sprida kunskap om hur det var att växa upp som rom i Sverige.

- Vi uppvaktade Erlander och Palme. Vi kämpade som galningar i fyra år, från 1963 till 1967, för att tömma lägergettona i Sverige, säger Rosa Taikon.

- Och nu det här med registreringen. Inte i Berlusconis fascistoida Italien, inte i Sarkozys Frankrike där man brände läger, inte i Ungern där partiet Jobbik skjuter ned romer. Utan i det svenska demokratiska samhället där vi levt i 500 år, säger hon.

---

Utanför rummet där polisen i Malmö håller sin presskonferens om registreringen står Adele Demeter, 32, med sin nio månader unga dotter i famnen. Hon är chockad över de senaste dagarnas nyheter.

- Jag trodde att alla hemska sår, som mina äldre släktingar har berättat om, var läkta. Nu har de börjat blöda igen, säger Adele Demeter till Expressens Eva Sternäng.

- Jag tycker jättebra om barnens skolor och våra grannar och allt det där. Men vad händer nu? Polisens sätt att behandla oss kan öppna hemska dörrar.

- Det som våra föräldrar lämnade bakom sig kan slå tillbaka mot oss. Det skrämmer mig. Det har stuckit en tagg rakt in i en känslig nerv, det är tragiskt, säger hon.

---

Under mellankrigstiden har rasbiologin sin storhetstid. Då börjar romer ses som rasmässigt underlägsna. Många av dem tvångssteriliseras, andra tas in på mentalsjukhus. Romer är överrepresenterade bland de drygt 30 000 tvångssteriliseringar som genomförs i Sverige 1934-1975, skriver tidskriften Forskning och framtid. På 1940-talet talar man öppet om att "tattare" ska steriliseras. Ungefär vart fjärde "tattarhushåll" drabbas, skriver tidskriften.

I Jönköping och på flera andra platser utbryter 1948 kravaller riktade mot romer och "tattare", som drivs bort av städernas invånare.

---

Minnena från den tiden är levande hos många äldre romer i Sverige. Singoalla Millon, 81, i Göteborg är upprörd över uppgifterna om polisens register.

- Jag föddes i Torekov och i mitt åldersbetyg står det ett Z och ett nummer för att markera att jag är zigenare. Sådant här har alltså hänt sedan jag föddes, säger hon till Expressens Johanna Rapp.

- Men det var på 1930-talet, nu är vi på 2000-talet. Har det inte hänt något sedan dess? Då ville de utrota zigenare och judar, och samma slags rasism finns kvar.

- Vi romer har varit jagade och förföljda hela våra liv. Vi var jätterädda under kriget, nu känns det som på den tiden då vi sprang och gömde oss i skogen. Det är chockartat att det är på samma sätt i Sverige i dag, säger hon.

---

På 1950-talet börjar romernas utsatta läge mer och mer uppfattas som ett samhällsproblem. 1954 tillsätts en statlig utredning som främst tar upp deras bostadsfråga och barnens skolgång. Målet är att assimilera romerna i det svenska samhället.

1958 fastställer riksdagen att romerna ska göras bofasta, att de ska lära sig läsa och skriva och få samma levnadsvillkor som andra medborgare. Man fattar också beslut om statsbidrag för specialundervisning av zigenska barn. Men många kommuner motarbetar riksdagens direktiv eftersom de anser att kostnaderna är för höga,

På 1980-talet blir myndigheternas attityd öppnare. Tankar om "mångkultur" breder ut sig och strävan att utplåna romers och andra minoriteters livsstil blir mindre uttalad. Redan i zigenarutredningen 1973 har förmyndarattityden tonats ned.

Samtidigt blir romernas gamla yrken som kopparslageri och tivoliverksamhet omoderna. Romerna får fasta bostäder, men många blir arbetslösa och bidragsberoende. Enligt vissa beräkningar är upp till 80 procent av romerna arbetslösa.

Många romska barn fullföljer inte sin skolutbildning. Den romska misstron gentemot majoritetssamhället är fortfarande stor efter 500 år av övergrepp.

År 1999 erkänns romer - tillsammans med samer, sverigefinländare, tornedalingar och judar - som en nationell minoritet. Deras språk, romani chib, får ställning som officiellt minoritetsspråk. Den romska befolkningen ökar starkt genom invandring från Östeuropa och Balkan. Antalet romer i Sverige beräknas vara upp till 50 000, kanske 100 000 om "resandefolket" räknas in.

- 500-årsjubileet togs emot med blandade känslor. Romer i Sverige har det trots allt bättre än i andra länder. Samtidigt har de farit illa, fördomarna lever kvar, säger Irka Cederberg, journalist som bland annat skrivit boken "Född fördömd. Romerna - ett europeiskt dilemma".

- Den svenska antiziganismen har en lång historia. Centrala myndigheter lade sig inte i utan lät ofta kommuner och polismyndigheter att utöva sin antiziganism.

- Efter flera hundra år förstod man att det var en fråga man måste ta itu med centralt. Staten insåg att det var ett problem på 1950- och -60-talen, säger hon.

Irka Cederberg understryker att antiziganism, alltså diskriminering av romer, har ökat "på ett fruktansvärt sätt" i Europa under senare år. Också i Sverige, anser hon, och pekar på diskriminering när det gäller jobb och bostad, i restauranger och affärer.

- Diskrimineringsombudsmannen (DO) har mycket material om romer. Romer har börjat anmäla diskriminering till DO under senare år. Tidigare har de inte vetat hur man gör eller inte vågat, säger hon.

---

Men den "vanliga" diskrimineringen bleknar i jämförelse med polisens registrering av tusentals människor - som får många romer att minnas ännu mörkare tider i sin historia.

Undersköterskan Sammy Blomerus, 36, i Sundsvall är finsk rom. Han har under hela sitt liv upplevt diskriminering i arbetslivet och från olika delar av samhället. Fått höra att han inte är välkommen in på krogar, på hotell eller campingplatser. Vant sig vid orden "det är fullbokat" eller "vi vill inte ha romer här".

- Vi hade bokat hotell i Uppsala nyligen. Först kom jag in, då var det okej, men sen såg de att min fru kom in med romska kläder, säger Sammy Blomerus till Expressens Diamant Salihu.

- Då sa de "Oj, det råkade bli dubbelbokning". Jag sa att vi skulle ringa diskrimineringsombudsmannen, men fick svaret "ni får ringa så mycket ni vill", säger han.

Trakasserier hör också till vardagen. Han minns ett besök i Enebyberg utanför Stockholm sommaren 2009.

- Då bussade en äldre herre sin hund på mina barn. "Bit de här jävla tattarpacken", skrek han. Min dotter var bara sju år, hon frågade vad tattarpack betydde.

---

Thomas Silver, 39, tidigare gitarrist i bandet Hardcore Superstar, är upprörd över registreringen.

- Jag är helt säker på att jag finns med i registret. Det måste ju vara enklare att kartlägga offentliga romer först. Det här är exakt vad Hitler gjorde på 1930-talet, säger han till Expressens Johanna Rapp.

- Det är helt galet, de har brutit mot lagen och jag vill att de personer som gjort det ska ställas inför rätta. Det är en sådan superrasism, säger han.

---

Aleksi Lindström arbetar inom kyrkan i Södertälje med romska ungdomar. Han säger att ungdomarna reagerar "enormt starkt" på avslöjandena.

- Jag är i chock. Jag hade inte förväntat mig något liknande. Jag kan acceptera att man övervakar folk som har begått brott, alltså även romer, säger han till Expressens Henrietta Johansson.

- Men när till och med jag kan vara med på listan känner jag mig så utpekad. Allt bara för mitt ursprung, det är ett slag i ansiktet. Det värsta är att det kan finnas barn med.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag