Åsa Torstensson är ansvarig för infrastrukturen i Sverige, däribland utbyggnaden av det digitala tv-nätet. Ändå anser hon inte att hon behöver någon tv. - Jag har aldrig haft tv. Jag är ensamboende, är särbo och har inga barn. Jag gör andra val här i livet än att sitta och somna framför teven när jag kommer hem, säger Torstensson. Hur gör du när du behöver se något på tv? - Du, jag säger inte att jag inte tittar på tv. Jag säger att jag ingen tv har, jag äger ingen tv. De gånger jag är hemma så har jag grannar som uppskattar när jag kommer till dem och dricker kaffe och tittar på tv. Är det inte märkligt att en infrastrukturminister inte har någon tv, det är väl en viktig del i ditt ansvarsområde? - Tillgången till tv, tillgängligheten, naturligtvis. Men en tv har ingen plats i mitt liv. Jag förstår på det här samtalet att det är unikt, men då får jag vara unik. Det känns som att man är mest unik här i hela världen. - Du kan ringa till min granne och ställa frågan.

Professorn förvånad

Lars Nord arbetar som professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall och som forskningsledare vid Demokratiinstitutet. Han tycker att infrastrukturministerns förklaring är märklig och menar att det är väldigt ovanligt att avfärda tv i dagens samhälle. - Är man aktiv i politiken är det osannolikt att inte ha någon tv. Det är den viktigaste informationskällan för informationsinhämtande i dag, tidningar till trots, säger Torstensson. - Hon var ju riksdagsledamot innan. Det verkar svårt att vara utan tv, som förmedlar en bild av hur människor har det idag. Är det extra märkligt att just infrastrukturministern inte tittar på tv? - Hon är ju egentligen ansvarig för den tekniska strukturen, men det är lika konstigt om en finansminister inte tittar på tv. Jag tycker ju egentligen att det är konstigt oavsett vilket statsråd som väljer att inte ha någon tv.