ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Icona Pop: Vi kan säga nej till vad som helst

ANNONS:
Läs mer om Kvinnodagen 8 mars
Visa flerVisa färre

LOS ANGELES. Det började visserligen med en kille - han som krossade Ainos hjärta.

Så kan det ju vara. Men sedan: Ren och skär girl power.

Det här är historien om Icona Pop, Sveriges absolut största musikexport just nu.

Och om man vill: Den nya tidens feminister. De som skämtar om killar som pekar ut "play-knappen" när tjejer kliver upp på scen och ber alla ickefeminister att "unfrienda dem på Facebook".

Aino Jawo, 27, studsar fram över scenen i enorma Honda Center i Anaheim söder om Los Angeles. Det är extranummer, slutsålt till sista ståplats, skrikande fans i magtröjor, platådojor och skinnjackor och precis det hon och Caroline Hjelt, 26, alltid drömt om.

Icona Pop har redan gått av scen men kommit tillbaka ut för att köra "I love it". Ni vet, superhiten från 2012 som fick hela världen att sjunga att de kastat asets grejer nerför trapporna, kraschat bilen, sett den brinna, och sen vråla: "I don't care, I love it."

Hon dansar så vilt att den ena tio-centimeterssulan på Stella McCartney-skon lossnar. Plötsligt står hon med den i handen, sneglar på Caroline för att se om hon märkt någonting, skakar på huvudet åt kaoset - och bara kör på.

 

Några minuter senare står vi i det lilla omklädningsrummet bakom scenen. Miley Cyrus har precis tagit över scenen och man får skrika för att göra sig hörd. Aino kan inte sluta skratta, fortfarande med sulan i handen och visar hur hon stapplade fram och försökte få det att se ut som en del av dansen.

Scenkläderna har åkt av. Nu är det jumpsuit och vanliga svarta jeans som gäller. Rummet är fullt av bandmedlemmar, turnéledare och skivbolagsfolk. Två resväskor ligger öppna på golvet, Icona Pops hela hem (jo, på riktigt, men vi återkommer till det).

Caroline Hjelt och Aino Jawo välkomnar med kramar och en plastmugg whisky och klättrar upp på en stol:

- Listen up everyone! Now you do like this.

Klassiska hårdrockshälsningar. Sen är muggarna tomma.

 

Det har gått nästan exakt fem år sedan de träffades för första gången.

Den gången var det också whiskyshots. Men av en helt annan anledning.

Aino hade legat hemma i två veckor, mer hjärtkrossad än hon trodde att man kunde bli. Vi snackar nivån "mamma satt på sängen och tvingade i mig yoghurt". En kväll tjatade en kompis med Aino till en fest. I lägenheten bodde Caroline, de hade gått på samma musikskola men aldrig umgåtts.

- Det var som att bli kär, säger Aino när vi äter brunch under ett parasoll på hotellet i West Hollywood dagen efter konserten i Anaheim.

- Det var så coolt, hur vi drogs till varandra direkt och började prata musik. Vi hade massa gemensamma vänner och så många chanser att börja hänga förut, men nu var vi i perioder i livet där båda krävde något nytt.

- Vi har pratat om det här mycket i efterhand, att vara öppen för saker, säger Caroline.

- Man kan stöta på saker och träffa sitt livs kärlek, men om man inte är öppen så ser man det inte. Men just den här kvällen: Du var sjukt heartbroken och jag var så frustrerad över att inget gick vägen med min musik. Jag gick runt med känslan att "jag dör, jag måste göra nånting" och så träffades vi och allt kändes helt rätt.

Det var nästan morgon när de svepte sista whiskyn i stroboskopljuset i källaren på Berns.

- Vi stod och dansade, och sa typ "vi borde testa att skriva ihop". Dagen efter ringde jag Carro och bara "ehhh hej, jag var ju på din fest i går...". Sen drog jag över med min laptop och vi satte oss i soffan och skrev en hel låt på en timme, säger Aino.

- Med en flaska vin, minns Caroline. Vi var nog lite nervösa.

Låten hette "Sheriff came to town on a big black horse" och var väldigt "Tarantino-inspirerad och rockig". Den har aldrig hamnat på något album, men just då kändes den oövervinnerlig.

- Vi kände bara yes, vi har ett band, nu kör vi! Jag hade hoppats så hårt att det skulle vara samma känsla som kvällen innan och så var det det.

 

Två dagar senare bokade Icona Pop sin första spelning på Mosebacke i Stockholm - och sålde ut.

- Fast det var ju hög medelålder, typ mamma och hennes kolleger, säger Caroline.

- Men de var stolta!

- Det var viktigt för oss att köra på, vi blev så stressade av hypen, den var ju bara en känsla innan vi hade nån musik, och vi var livrädda att förlora den. Vi gick runt och sa "ni kommer missa världen bästa band" och "folk kommer komma ihåg den här spelningen", berättar Aino.

- Vi är inga kaxiga människor. Men vi hade tagit över världen redan då.

Låten "Manners" (med rader som "You don't just leave a girl without a clue like it's up to you" och "You better reconsider 'cause you will never do better") släpptes på bolaget Kitsune Maison. Icona Pop åkte till Paris, dj:ade, "hängde med de coolaste katterna i stan och vackra fransmän" och kände att nu händer det.

 

Något år senare ligger Caroline på madrassen hon delar med Aino i en liten lägenhet i London. De har blivit lovade så mycket och flyttat till London för att verkligen satsa. Här finns producenten de vill jobba med, ett nytt stort bolag och massor av dj-jobb.

Men inget blir som de tänkt sig. Till slut ringer Caroline sin mamma igen och ber att få låna pengar.

- Jag minns hur jag tänkte "shit vi har inte råd att äta och betala hyran". Det var kaos och mamma bara "självklart måste du äta, men du har sagt att det är sista månaden, det kommer att vara så här ganska många månader nu".

- Det var en jättetuff resa. Vi hade gett upp all vår säkerhet, säger Aino, men vi hade varandra och det var här prövningen kom in: Vill vi verkligen det här?

Lägenheten delade de med skådespelaren Alicia Vikander och artisten Rosanna Munter - och hur illa det än var så var svaret alltid "ja".

- Alla gick igenom ungefär samma sak. Alicia kom hem och bara "jaaaa, jag har fått rollen" eller "neeeej, jag fick inte rollen". Det var så mycket känslor.

- När vi träffar Alicia och Rosanna nu på olika ställen i världen går vi alltid tillbaka till London och bara "minns du när vi satte på oss finklänningarna", vi hade aldrig pengar men det fanns alltid något att fira.

 

Caroline och Aino visste precis vad de ville. Problemet var bara att det engelska skivbolaget ville något annat.

- Vi var inte riktigt den tuggummipop de letade efter. De ville inte ens släppa låten "I love it", säger Caroline.

- Men i det där skapades Icona Pop, vi bestämde oss för avbryta samarbetet, och att inte jobba med folk vi inte ville jobba med. Som tur var hade vi vårt skivbolag och management på Ten Music group, varandra och självsäkerheten att göra vår grej.

- En man vi jobbade med sa att vi inte borde ha högklackat för "vi var ju redan så långa". Då satte vi på oss ännu högre klackar och bara körde, det är lättare om man är två, säger Aino.

Samtidigt kände de pressen hemifrån, de hade ju gått ut så hårt.

- Speciellt i musiksammanhang, det var mycket: "tjejer, trodde ni verkligen att det skulle vara så enkelt?" Och: "det funkar inte så".

I Sverige var kvinnliga dj:s inget nytt, även om de största affischnamnen fortfarande alltid var killar, men i Paris och London tog många för givet att de bara stod i dj-båset för att "de hade nån cool blogg eller var lite halvsnygga".

- Det var alltid så här: "okej, tjejer, här har ni play-knappen och här byter ni till nästa låt". Vi spelade alltid dumma och bara "jaha, tack så mycket" och sen spelade vi mycket bättre än vad de gjorde, säger Caroline.

I dag låter de nästan tacksamma när de pratar om åren i London och Paris.

- Det jag tycker är vackert från den här tiden är att inte ha nånting och lyckas skapa... typ allt. Det är coolt, säger Caroline.

- Vi åkte till Frankrike utan pengar och frågade fotografen Fredrik Etoall om han kunde hjälpa oss att spela in en video. Sen åkte vi på världens sjukaste dygn i Paris och spelade in "I love it"-videon under ett dygn. Vi körde så hårt att alla blev sjuka efteråt.

 

Debutalbumet "Icona Pop" släpptes hösten 2012 och singeln "I love it" (skriven av Patrik Berger som bland annat gjort musik åt Robyn) blev snabbt årets mest spelade låt både i Sverige och flera andra länder. Några månader senare hade singeln sålt platina i USA, vilket är tredje gången för en svensk artist någonsin och första gången för en kvinnlig svensk artist.

Videon från Paris har numera över 70 miljoner visningar på Youtube, låten har spelats otroliga 90 miljoner gånger på Spotify och singeln sålts i 6 miljoner exemplar.

I höstas släppte duon sitt andra album "This Is... Icona Pop" och turnerar nu över hela USA med Miley Cyrus samtidigt som de skriver låtar till nästa album.

Fyra låtar är nästan klara och som vanligt blir det "mycket kärleksdrama direkt hämtad ur livet". (Caroline har pojkvän, "en sjukt snygg man" som de säger i kör, och som såklart "gillar att bli omtyckt av Aino också eftersom man blir tillsammans med oss båda". För Aino bir det mest "ögongodis, mycket mer hinns inte med".)

 

Salladerna är uppätna och turnéledaren Oscar Sidebo tittar på klockan. Caroline och Aino skojar om att han är anställd för att han är så snygg "vi har alltid sagt att man gör bättre musik när man har snygga män omkring sig".

- Det står till och med på vår riderlista: Snygga män, öl, whisky, vin, nyttig mat och Wasa knäckebröd.

Om en timme ska de vara på dagens första radiostation, spela in promotion, köra ett par låtar live och träffa några lyckliga fans som vunnit mötet i en tävling.

På vägen ner till receptionen får de veta att väskorna de lämnade sist de var i Los Angeles äntligen har hittats. De brukar göra så - lämna lite saker när de vet att de snart ska tillbaka. Något hem har de inte haft på flera år. "Happy homeless" som de säger och i handbagaget ligger så många pass att de känner sig som bovar "eller nej förresten: Superagenter". Men det är också det som driver dem - passionen för musik och känslan att kunna göra precis vad de vill.

- Det är ju vi som bestämmer och säger "vi kör!". Vi är våra egna chefer, och styr hela båten med ett stort team under oss. Nu för tiden kan vi säga nej till vad som helst.

 

Aino och Caroline växte upp i Stockholm med ensamstående mammor som "kämpade jäkligt hårt och lärde oss att bli starka kvinnor" och att kalla sig feminist har alltid varit en självklarhet.

Vad innebär det för er?

- Allt. De som inte är feminister är dumma i huvudet, säger Aino.

- De kan unfrienda oss på Facebook, säger Caroline.

Sedan blir de allvarliga:

- Jämställdhet som i frihet att kunna göra sina egna val och jämställdhet som i att ha samma värde, har man samma jobb ska man inte ha lite sämre betalt och lite sämre förmåner för att man är kvinna, eller inte bli lika lyssnad på.

I Sverige påstod Belinda Olsson att feminismen gått för långt...

- Jag håller inte med. Vi har kommit en bit, men det är lång väg kvar, säger Aino.

- Det är lite trendigt att säga att man är feminist, men 50 procent av dem gör ingenting för att ta ställning. Där har vi långt kvar - att få människor att bry sig även om man själv har ett ganska bra liv just nu och kunna se åtta andra drabbade kvinnor runt omkring en.

 

Vi sitter i bilen på väg till radion och det är uppenbart att de har diskuterat det här många gånger förut och hur man "borde" vara som feminist.

- Om jag har bikini på scen undrar folk om jag verkligen kan vara feminist. Ja, det kan jag.

- Exakt! Det är ju den friheten vi vill ha, säger Aino. Om jag vill ha stringbikini på scen så har jag det för att jag vill det.

Samtidigt har de bestämt sig för att våga ta ställning:

- Händer det någonting och man tänker "jävla gubbjävel" är det viktigt att uppmärksamma situationen och säga "vaddå, bara för att jag är tjej eller?".

Tänker ni ofta på att ni är förebilder för unga tjejer?

- Jag är kanske inte världens bästa förebild, säger Aino, men det är en mansdominerad bransch och vi blir sjukt stolta när vi träffar unga tjejer som inspirerats av oss eller säger att de har startat ett band. Vi känner att många gillar vårt budskap och tar till sig det vi vill förmedla.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
REBECCA STELLA SIMONSSONS BLOGG
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: