Engelskstudenten Cho Sueng-Hui var en enstöring som sällan umgicks med andra människor.
Han levde i ett spartanskt inrett studentrum på universitetsområdet.
I måndags började han dagen som vanligt – klev upp halv sex, smörjde in sig med kroppslotion, satte i linserna och tog sin medicin.
Men en sak var annorlunda – innan han gick igenom den dagliga rutinen skrev han ett inlägg på bloggen 4chan:
”Hey/b/I dag ska jag döda människor på vtech i den anonymes namn”.

Ryggsäck med ammunition

Ett par timmar senare började slakten på studiekamraterna.
Förutom de två pistolerna var han även beväpnad med knivar och en hel ryggsäck full med ammunition.
Förklaringen till massakern kan finnas i det flera sidor långa brev som polisen hittade i hans bostad.
Där utslungar han bitter kritik mot ”rika ungar”, ”utsvävningar” och ”svekfulla bedragare” som han indirekt anklagar för dödsskjutningen.
– Ni tvingade mig till detta, skriver han i brevet enligt Chicago Tribune.
Chos klasskamrater på kursen i kreativt skrivande är inte förvånade över att den tystlåtne studiekamraten ligger bakom massmordet.

Blodiga texter om mord

I flera månader har de läst och recenserat hans texter om mord och sexuella övergrepp.
– När vi läste Chos pjäser var det som något från en mardröm. Pjäserna var fulla av sjukt, makabert våld som inbegrep vapen som jag aldrig någonsin skulle ha tänkt på, skriver förre klasskamraten Ian McFarlane i en blogg på AOL.
En pjäs som Expressen tagit del av beskriver en attack med en motorsåg och hur en 13-årig pojke försöker kväva sin styvfar med en müslibar.
– Jag hatar honom. Måste döda Dick. Måste döda Dick. Dick måste dö, lyder en del av dialogen.

Lärare reagerade

En av hans lärare reagerade och hänvisade honom till universitetets rådgivning eftersom hans texter var så morbida. Men det hjälpte inte:
– Vi såg alla tecknen, men trodde aldrig att något sådant här skulle hända, säger klasskamrat Stephanie Derry.
Cho Sueng-Hui kom med sin familj till USA från Sydkorea 1992. Han växte upp i en förort till Washington där föräldrarna arbetade på en kemtvätt.
Redan då var han inbunden och svarade inte på tilltal berättar en granne för AP.
Förra året började han studera på Virginia Tech i Blacksburg.
När studenterna skulle fylla i sina namn på klasslistan skrev han bara ett frågetecken – en symbol som stannade kvar.
– Han pratade aldrig. Vi kände honom egentligen bara som frågetecken-killen, säger klasskamraten Julie Poole.