Irans unga kvinnor

är inte längre någon uniform massa som går klädd i svart chador och lydigt hörsammar de religiösa lagarna. De har vunnit en viss frihet de senaste åren, friheter som nu är hotade under den nye konservative presidenten Mahmoud Ahmadinejad. Men än är det mest hotfulla ord. I Teherans huvudstad vimlar det av unga tjejer som mest liknar Audrey Hepburn i sina tillbakaskjutna slöjor och stora solglasögon. De sminkar sig, de bär överrockar - manteau - som tar slut precis vi rumpan och med slitsar som skär in ännu högre upp. Det är deras privata protest mot ett system som ser kvinnan som en andra klassens varelse. Men Laleh Seddigh gick ett steg längre. Hon tog upp konkurrensen direkt med männen. I en mycket maskulin gren: Motorsport. - Jag har alltid varit en tävlingsmänniska och köra bil har jag gjort sedan jag var jätteung, 12, 13 år. Det var min pappa som lärde mig.

Teherans trafik

är bland den värsta i världen. Ett kaos av bilar som gör u-svängar i omöjliga situationer, kör mot enkelriktat och förvandlar trefiliga vägar till femfiliga. En utmärkt utbildning med andra ord för potentiella racerförare. - Jag har alltid gillat höga farter och trafiken i Teheran är en utmaning. Men för några år sedan började jag fundera på att börja tävlingsköra professionellt i stället för att tävla på Teherans gator. Men detta är Iran. Ett land där kvinnor inte ens får se på herrfotboll. Att då tävla mot män är egentligen något fullständigt otänkbart. Men detta är ju bilkörning. Det är svårt att se skillnad på man och kvinna där bakom karossen och under hjälmen. Så Laleh argumenterade. Och fick - mot alla odds - sin vilja fram. - Jag var den första som fick tävla mot män i någon sport. Men då tänkte jag inte så mycket på att jag skrev historia. Jag var mest orolig för om jag skulle vara bra nog.

Det var hon.

Alldeles för bra för de konservativa männen. Hon började som rallyförare, testade gokart och kör nu även racerbil på bana i Iran. - Jag minns första gången jag vann på Azadi-stadion. Det var massor av kvinnliga åskådare där och de blev som tokiga när jag kom först. Vakterna sa åt mig att gå därifrån för att åskådarna inte skulle skrika så mycket. - Men männen var inte lika glada. Chefen för motorsportförbundet vägrade att ens gratulera mig. Det var inte den sista vinsten. Laleh Seddigh blev nationell mästare i Iran förra säsongen och i år kom hon tvåa. När vi träffas har hon just kört Formel-BMW i Bahrain och kommit tvåa. - Det är kanske mitt stoltaste ögonblick. Jag var den enda från Iran där. Och jag var den enda kvinnan som deltog.

Det finns flera

frivilligorganisationer som kämpar för kvinnors rättigheter i Iran, organisationer som fått det tuffare det senaste året. Laleh Seddigh ser sig dock inte som den typen av aktivist. - Jag hoppas vara en förebild med det jag gör i stället. När jag inte tävlar så arbetar jag som marknadsförare här på min pappas företag och jag håller även kurser på universitetet i industrimanagement. - Jag vill agera som kvinna och visa att vi kan. Men svårigheter lurar bakom varje hörn. När vi träffas så har hon just fått veta att det iranska motorsportförbundet åter bestämt att kvinnor och män inte ska få tävla mot varandra. - Jag har varit i liknande situationer förr och vunnit. Men så är det här i Iran. Allt kan ändras över en natt. Hon har i alla fall en nödutgång. Om hon blir stoppad tänker hon flytta utomlands. Precis som så många andra talangfulla iranier.