ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Marianne Bremnes, som befann sig på sommarstället i Nordnorge tillsammans med sin man, uppfattade först inte allvaret i situationen. Foto: All over press och Privat
Marianne Bremnes, som befann sig på sommarstället i Nordnorge tillsammans med sin man, uppfattade först inte allvaret i situationen. Foto: All over press och Privat

Hon sms:ade med dottern på Utöya

ANNONS:
FAKTA

Här är meddelandena som skickades mellan mor och dotter:


17.42. Julie:
"Mamma, säg till att polisen måste skynda sig. Folk dör här!"
Mamma:
"Jag jobbar på det, Julie. Polisen är på väg. Törs du ringa mig?"
Julie:
"Nej".
Julie:
"Säg till polisen att det är en galen man som går runt och skjuter folk".
Julie:
"De måste skynda sig!"
Mamma:
"Polisen vet det och har fått många meddelanden. Detta går nog bra, Julie. Polisen ringer oss nu. Ge oss livstecken var femte minut, snälla?"
Julie:
"Ok"
Julie:
"Vi är livrädda!"
Mamma:
"Det förstår jag väl, jänta mi. Håll er i säkerhet, gå ingenstans! Polisen är redan på väg, om de inte redan kommit? Ser ni skadade eller dödade"?"
Julie:
"Vi gömmer oss vid klipporna längs kusten".
Mamma:
"Bra! Ska jag be morfar komma ner och hämta ner när allt blir tryggt igen? De har möjlighet".
Julie:
"Ja".
Mamma:
"Vi kontaktar morfar på en gång".
Julie:
"Jag tycker så mycket om dig, även om jag kanske käftar emot ibland :-*"
Julie:
"Och jag har inte panik, även om jag är skiträdd".
Mamma:
"Det vet jag, jänta mi. Vi tycker så hemskt mycket om dig också! Hör ni fortfarande skott?"
Julie:
"Nej".
18.15: Mamma:
"Hör ni något från de andra från Troms? Morfar är på väg neröver".
Julie:
"Polisen är här".
Mamma:
"Han som skjuter har tydligen polisuniform. Var försiktig! Vad händer med er nu?"
18.30: Julie:
"Vi vet inte".
Mamma:
"Kan du prata nu?"
Julie:
"Nej".
Julie:
"Han skjuter fortfarande!"
Mamma:
"Jörgen har simmat till lands. Jag pratade med hans pappa nu".
Mamma:
"Detta är överallt på riksnyheterna nu, uppmärksamheten är fullt riktad mot Utöya. Var försiktig! När ni får möjlighet, kom till fastlandet och följ med morfar till Hamar".
Julie:
"Jag lever fortfarande".
Mamma:
"Tack och lov för det".
Julie:
"Vi väntar på att bli hämtade av polisen".
Julie:
"Vi hörde skjutningar nu, så vi tordes inte gå upp".
Mamma:
"Bra! Det är evakuerat nu ser jag på tv".
Julie:
"Vi hoppas bli hämtade av någon snart. Kan de inte ta honom snart?!!"
Mamma:
"Terrorpolisen är där och arbetar med att ta han".
Julie:
"OK"
Mamma:
"Ska vi försöka att få flygbiljett hem i morgon?"
Julie:
"Det har jag inte tid att tänka på nu".
Mamma:
"Det förstår jag"
Julie:
"Vet du om de får tag i honom?"
Mamma:
"Jag håller dig underrättad, jänta mi. Vi följer med på tv hela tiden".
Mamma:
"Hej, är du där?"
Julie:
"Ja"
"Helikoptrarna kör runt oss".
Mamma:
"Då har de väl i alla fall sett er?"
Julie:
"De letar efter folk i vattnet, vi blir inte upplockade ännu!"
19.01: Julie:
"Vad säger nyheterna?"
Mamma:
"Polisen åker även båt ut till Utöya, annars inget nytt. det är inte avklarat med skytten, så håll er i säkerhet. Vänta på att någon hämtar er".
Mamma:
"Nu har de tagit honom!"

Visa merVisa mindre
Läs mer
Visa flerVisa färre
"Folk dör här."
Så skrev Julie Bremnes, 16, medan skottdramat pågick på Utöya.
Modern bad henne sms:a var femte minut för att visa att hon levde.
- Det har varit en helt absurd, grotesk upplevelse. Värre än den värsta skräckfilm, som man inte kan stänga av, säger Marianne Bremnes.
Strax efter klockan 17 på fredagen ringde Julie Bremnes sin mamma och sade att det var en galen man som sköt på ön. Julie bad henne ringa polisen.
Marianne Bremnes, som befann sig på sommarstället i Nordnorge tillsammans med sin man, uppfattade först inte allvaret i situationen och trodde att det var någon som avfyrade smällare.
– När hon började tala allt tystare och till sist sade att hon måste lägga på gick det upp för mig att det var verkligt, säger hon.
Modern bad sin dotter att sms:a var femte minut för att hon skulle veta att hon var okej.

Hade dödsångest

Efter samtalet sprang dottern ned till stranden och gömde sig bakom en klippa tillsammans med tre–fyra andra personer – därifrån höll hon kontakt med modern.
– Det kändes som en förfärligt lång tid innan polisen kom. När hon började skicka meddelanden om att hon tyckte väldigt mycket om oss förstod jag vilken dödsångest hon hade.
Till slut blev Julie upplockad av en turistbåt och förd i säkerhet. I söndags kom hon hem till Harstad i Nordnorge.

"I sin egen bubbla"

Allvaret i situationen har fortfarande inte helt sjunkit in.
– Jag har inte förstått det än. Jag hör de förfärliga historierna som ungdomarna berättar om att de sett kompisar bli skjutna på nära håll. Det är så hemska historier att de kommer att ta lång tid att bearbeta, säger Marianne Bremnes.
– Min dotter är stark och frisk men hon har även sina stunder när hon är ledsen. Ungdomarna är i sin egen bubbla och har inte kommit över chocken och börjat bearbeta det här än.

"Grotesk upplevelse"

Marianne Bremnes liknar upplevelsen vid en skräckfilm.
– Jag tror inte vi kan klara av att uppfatta den situation vi har varit i. Det har varit en helt absurd, grotesk upplevelse. Värre än den värsta skräckfilmen, som man inte kan slå av.
När man läser sms-konversationen verkar du så lugn. Var du det?
– Det gick lite tid innan vi insåg hur allvarligt det var. Samtidigt var det viktigt att behålla lugnet.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: