Gång på gång tittar jag för att se om Monika Burvall reagerar på mina frågor om natten som slog sönder hennes liv. Det är svårt att se om hon hör eller förstår. Hon sitter uppspänd i en stor rullstol, ibland lossnar tygremsan runt pannan och huvudet faller åt sidan. I taket hänger en stor lift och det står en ställning för sondmatning i köket. Hon vårdas omsorgsfullt av sju assistenter, dygnet runt. Enligt hennes diagnos befinner hon sig i ett komaliknande tillstånd och kommer aldrig att bli bra.

Gnisslar med tänderna

Kanske hör hon ändå vad vi säger. För när frågorna handlar om att gärningsmannen kanske snart kan gripas med hjälp av den allt vassare dna-tekniken, börjar Monika att gnissla med sina tänder.
Vill hon förmedla något? undrar jag.
–Det är svårt att säga men det kan hända att hon vill visa att hon är orolig, säger hennes storasyster Elisabeth Knights.
Det var för 12 år sedan, under Gutarnas Olympiad i Stånga på Gotland, som Monikas liv som det var togs ifrån henne. Hon arbetade då som undersköterska inom hemtjänsten, hade fem barn och ett stort hus på idylliska Gotland.
–Monika är 10 år yngre än mig. Hon var söt som en docka och älskad av alla. Även som vuxen var hon väldigt vacker och attraktiv, säger Elisabeth.
Innan Monika flyttade till Gotland gick hon med sin dåvarande man på bibelskola i både Skåne och Teneriffa. Deras mål var att stötta människor med problem och när de flyttade till Gotland skulle de arbeta kyrkligt. Men någonstans på vägen sprack äktenskapet och Monika lämnade sitt engagemang för kyrkan och levde ett allt brokigare liv.
– Hon hade lite olika män och det var tufft ibland men jag tror aldrig att hon gjorde en fluga förnär, säger Elisabeth.

Trodde att mamman sov

Den här julikvällen 1996 skulle Monika och två av sönerna åka till Guteolympiaden på Stagnmalmen i Stånga och titta på de traditionella tävlingarna med varpa och pärk. Sedan skulle de campa i närheten av bygdegården. Men när de skulle slå upp tältet upptäckte de att tältpinnarna var borta. Eftersom det var en härlig sommarkväll bestämde de sig för att sova under bar himmel i stället. Lite senare på kvällen gick sönerna före till den allmänna festplatsen medan Monika stannade vid tältplatsen. När pojkarna kom tillbaka efter midnatt var det sommarskumt och de trodde att deras mamma låg och sov eftersom de hörde snarkningar.
Först när de vaknade på morgonen såg de att marken var fylld av blod. Förskräckta insåg de att Monika var sönderslagen och nästan utan kläder. Någon hade utsatt hennes huvud för upprepat och trubbigt våld. Barnen ringde omedelbart till polisen och den svårt sargade Monika hämtades i ambulans och togs med helikopter till Karolinska sjukhuset i Stockholm. Sedan dess har Monika varit ett vårdpaket. Hon är oförmögen att prata, förmedla sig och enligt läkarna kommer hon aldrig att bli bättre.
– Halva huvudet var som ett gungfly. Den första tiden bara låg hon och vi visste inte om hon var vaken eller sov. Man såg knappt ögonen. Hennes ansikte var alldeles svullet och pluffsigt och då såg jag inte henne förrän hon blev flyttad till sjukhem på Gotland, säger Elisabeth. Hon tar Monikas hand och viskar till henne att hon är duktig. Att de hoppas att artikeln ska leda till tips så att hon och de andra som indirekt drabbats i familjen ska få ro.
–Det här har drabbat och oroat så många. Ingen mår bra förrän det är löst, säger Elisabeth.

Många har hörts

En docka. Monika Burvall beskrivs som vacker och söt innan mordförsöket. I dag är hon fastspänd i en rullstol.
Nu har fallet gäckat polisen i 12 år. Förutom att hela området spärrads av och att det gjordes en brottsplatsunderökning har polisen även hört en enorm mängd personer. Men brottet förbryllar. Gärningsmannen lämnade en hel del spår efter sig, men den tekniska utredningen har inte lett till en misstänkt person. Monika hade inga ovänner som har kunnat bindas till dådet men inget talar heller för att det var ett vansinnesdåd utfört av någon som råkade gå förbi tältplatsen. En märklig omständighet var att flera av Monikas kläder låg prydligt avplockade men det finns inget misstänkt sexualbrott i brottrubriceringen. Däremot utesluter polisen inte ett sexuellt motiv för brottet.

Brottet omrubricerades

Initialt rubricerades brottet som ett mordförsök men efter ett tag omrubricerades det till misshandel med kortare preskriptionstid. Snart hade gärningsmannen kunnat andas ut. Men nyligen rubricerades fallet om igen.
–Nu har vi ändrat till försök till dråp. Monika har utsatts för grovt våld mot huvudet och det finns ingen tvekan om att hon har utsatts för ett brott som kunnat döda henne, säger Roger Björkander, ansvarig utredare och kriminalinspektör på Gotlandspolisen.
Polisen har dessutom ytterligare ett trumfkort – den snabbt utvecklade kriminaltekniken och att Monikas kläder fortfarande ligger som sparade beslag hos polisen.
–Vi har ständig kontakt med SKL om den kriminaltekniska utvecklingen. Vi hoppas att det med bättre teknik ska gå att hitta spår på kläderna, exempelvis DNA, som binder en gärningsman till brottsplatsen, säger Roger Björkander, kriminalinspektör på Gotland.
Att ta fram en DNA-profil är inte svårt, det är att hitta och bevara spåren från brottsplatserna som är framtidens knäckfråga. EvaMarie Törnström på Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, säger att de blir allt bättre på att hitta spår-DNA, bland annat med Low Copy Number-tekniken. Problemet är materialet är oerhört känsligt för kontamination samt att det inte går att titta på spåren flera gånger.
–Det gäller att jobba långsamt. Vi får inte göra fel, då kan allt vara förstört, säger EvaMarie Törnström.
När de rent tekniskt kan analysera Monikas kläder igen vet de inte, men polisen hoppas att det är snart. Under tiden måste de förlita sig på allmänhetens tips. Polisen tror inte att gärningsmannen har varit tyst under de här 12 åren. Samvetet trycker hos de flesta och kanske har personen berättat för en eller flera kompisar. Polisen hoppas att någon ska våga ta kontakt med dem och berätta vad de vet.
Monikas syster Elisabeth hoppas att brottet snart är löst. Hon tror att det skulle göra Monika trygg.
–Jag hoppas att Monika kommer att vakna ur sitt komaliknande tillstånd när gärningsmannen är gripen och dömd. Tidigare hade Monika mardrömmar om gärningsmannen. Jag frågade om hon drömde att hon jagades och det gjorde hon. Numera är hon lugnare tycker jag, säger Elisabeth.
Hon är säker på att Monika hör och förstår även om läkarna säger att hon inte kommer att bli bra.
–Det roliga med Monika var alltid hennes starka personlighet och att hon var så utåtriktad. Jag var den tysta och blyga och Monika den som snackade. Hon skulle ha kommit långt. Hon vet vad hon vill, stark personlighet och envis. Det är nog därför hon ändå överlevt, trots alla odds, säger Elisabeth.
På en av hyllorna hemma hos Monika står en prispokal från en buggtävling, väggarna pryds av bilder på barnen och på ett skåp står ett fotografi där en ung Monika ler och påminner om tiden före dådet.

Kan man förlåta?

På en av väggarna sitter en broderad bonad med orden: ”Lär dig livets stora gåta; älska glömma och förlåta”.
Är det möjligt? undrar jag.
– Allt togs ifrån henne: barnen, huset, jobbet, rätten att klara sig själv. Det är klart Monika inte är nöjd med sin situation. Men samtidigt måste vi försöka förlåta och tänka på det som ska komma, säger Elisabeth.
Brottsplatsen. Här blev Monika Burvall brutalt misshandlad för 12 år sedan. Gärningsmannen går fortfarande fri. Foto: Jonte Wentzel
De vägrar att ge upp. Monika kämpar på, dag för dag med stöd av sin gode man och sina assistenter som matar, badar och lägger henne. Under dagarna läser de högt, hjälper henne att se på film och tar ut henne på promenader.
Elisabeth försöker att stötta Monika och åker fem-sex gånger om året och hälsar på i några dagar. Hon drömmer om att Monika en dag ska kunna åka med till föräldrahemmet i Norrland.
– När jag ser Monika så är jag så glad att hon lever. Jag ser aldrig på henne som hon är utan hur hon ska bli. För jag har en bild i huvudet om hur hon ska bli. Den är min och den ska bli. Nu tror ni att jag är knäpp men jag tror på det och inget är omöjligt. Men det viktigaste för Monika är att brottet klaras upp. Det är livsviktigt. Då kommer hon att känna sig trygg och sen ska ni få se, säger Elisabeth.