Sista gången som vi träffade lilla Zahra, 4 månader, log hon stort mot oss och gömde sig blygt mot sin mammas axel.
Den bilden kommer aldrig att försvinna ur minnet.
Zahras och hennes mamma Sohelais öde grep oss hårt under våra veckor i Bagdad. Den svåra, nästan omöjliga situationen för kvinnor i Irak, hade lett till att Sohelai kände sig tvingad att sälja sin lilla dotter på Bagdads svarta barnmarknad. Hon kunde inte få några garantier att Zahra skulle komma till en kärleksfull familj och hon kände stark oro att Zahra skulle säljas vidare eller användas till barnprostitution. Men hon såg ingen annan utväg.

Fruktade att hon skulle dö

Sohelai själv är svårt sjuk i astma och det sociala nätverket är söndersprängt av konfliktsituationen. Hon fruktade att hon skulle dö på gatan eller i Pepsis gamla övergivna lokaler där de sökt skydd, liksom andra familjer som tvingats lämna sina bostäder. Då skulle Zahra ligga ensam kvar på det fuktiga golvet.
Sohelais sorg var förlamande, på gränsen till apatisk.
– Jag har inget val. Vad ska jag göra, upprepade hon många gånger.
Under två veckor pågick en budgivning om Zahra. Till en början var priset 500 dollar och det slutade på 1 000 dollar. Paret hade sagt, via en illegal organisatör, att de skulle resa till USA och att de ville ta Zahra med sig.
När vi träffade Sohelai och Zahra sista gången återstod bara överlämnandet och en oviss framtid för den lilla flickan.

Dog framför mammas ögon

Reportaget om Zahra och de andra kvinnorna i Expressens sex dagar långa serie om kvinnors situation i Bagdad har rört upp många känslor. Kvinnornas berättelser om tortyr, våldtäkter som en del av det religiösa maktspelet, kidnappade barn och kampen om överlevnad har fått många att engagera sig. Ett stort antal har hört av sig om lilla Zahras öde.
I går bad jag vår kontakt och tolk i Bagdad att leta upp Sohelai och fråga hur det var med henne. Hade hon bestämt sig för att sälja Zahra eller för att behålla henne?
Via en dålig telefonlinje kom beskedet att Zahra har dött. Hon dog i lördagsnatt, framför ögonen på sin mamma.
De första dagarna som vi träffade Zahra var hon febrig, men hon blev snabbt bättre. Därför trodde jag först inte på beskedet. Vår kontakt och tolk gav då telefonen till Sohelai. Jag hör hur hon gråter och förstår att det är sant. Det behövs ingen tolk för att sätta ord på hennes sorg.

Blev nedkyld

Via tolken förklarar hon att det har blivit kallare i Bagdad och att Zahras feber och förkylning hade kommit tillbaka. Eftersom elen bara fungerar några timmar om dagen i Bagdad gick det inte att få upp någon värme i lokalen där de bor och Zahra blev rejält nedkyld. I lördagsnatt fick hon plötsligt svårt att andas. Med hjälp av sina grannar tog Sohelai henne till ett närliggande sjukhus. Men i Bagdad innebär inte sjukhusen alltid hjälp. Det råder stor brist på mediciner och många läkare har flytt landet. För Zahra, som hade kunnat överleva med enkla medel, blev det hennes död.
– De hade ingen syrgas, de hade ingen syrgas, säger Sohelai via tolken som berättar att hon går oroligt fram och tillbaka utanför sitt provisoriska hem.

Ville inte ta nåt ansvar

Paret som hade varit beredda att betala 1 000 dollar för Zahra ville inte längre ta något ansvar för den lilla flickan när hon blev sjuk. Sohelai var ensam kvar att försöka rädda Zahra, vilket är ett svårt uppdrag som ensam kvinna i Bagdad. Tyvärr är hon inte ensam om sin situation. Många kvinnor försöker att hitta utvägar i den omöjliga tillvaron. Vissa tvingas att prostituera sig för att rädda sig och sina barn. Andra väljer som Sohelai att sälja sina barn på den svarta barnmarknaden, med hopp om att ge sina barn en framtid. I Irak finns många kvinnor och barn som inte får någon hjälp.
Zahra är en av dem. Hon blev bara fyra månader.