När hon var liten slussades hon mellan olika fosterhem. Nu tar hon själv hand om fyra fosterhemsbarn förutom de tre egna sönerna.
- Man ska inte göra någon som helst skillnad på barnen, säger Jonna Hedebratt, 31, från Skultuna.
Hon och syskonen rymde hem-ifrån, slog numret till polisen och skrek i en mun: "vår pappa misshandlar oss, han är alkoholist!". Jonna var 12 år när hon och storebröderna sändes ut till olika fosterhemsfamiljer. Separationen var chockartad och det blev inte bättre av att många fosterföräldrar inte välkomnade henne som en riktig familjemedlem. Hon bestämde sig för att bli en fosterhemsmamma som hon själv skulle gilla.
- Man ska vara mot dem precis som man är mot sina egna barn, säger hon och refererar till en familj som separerade Jonnas smutskläder och toalett från familjens egna.
I Hedebratts bullriga barna-skara får sönerna Max, 8, Lukas, 7, och Pelle, 3, samsas om tv-kontrollen med två tonåringar och Dennis, 9, och lillasystern Frida, 7. Det kändes självklart att ta hand om båda syskonen eftersom Jonna har den smärtsamma separationen med storebröderna i minnet.
Jobbar inte
Jonna har dessutom slutat att arbeta för att vara hemma och skapa trygghet för alla barnen. Varje dag efter skolan samlas de för mellanmål. Då frågar Jonna var och en vilka de har lekt med och vad de har gjort under dagen. Sedan hjälper hon dem med läxorna för att därefter dra fram pysselgrejorna.
Sökte biologiska föräldrar
- Jag tycker det är så onödigt med tv-spel och sådant. Vi lägger pärlplattor, spelar kort och ritar mycket. Det är jättemysigt att göra saker tillsammans, säger hon.
Vid middagstid rull-ar ordningsschemat. Barnen turas om att duka och diska. Jonna menar att regler och rutiner är jätteviktigt för barn som kunnat göra lite som de vill. I början hoppade syskonparet runt i sängarna till sent på natten.
- En del barn kan bli tjuriga och säga att alla kompisar får göra si och så och det är ingen som bryr sig. "Nej, just det", brukade jag svara då, säger hon.
I somras tog hon och maken Magnus med hela den sammansatta syskonskaran på semester till Bulgarien. Hon fick leta efter deras biologiska föräldrar i flera månader för att få tillstånd. Men Jonna är fast besluten att ge barnen den trygg- heten hon själv velat ha.
Ville inte samarbeta först
- I början ville de varken bli omhändertagna eller samarbeta. Men nu kan jag och tonåringarna sitta på kvällarna och prata om allt möjligt. Bara man lyssnar kommer det fram så mycket, säger hon.
