Klockan 12 i dag, klockan 13 svensk tid, hålls en mässa till Dianas minne i Guards’ Chapel i London. Jag passerade förbi kapellet, en ganska ful fyrkantig betongklump, i går. Då var man i färd med att montera upp tv-kameror och ett antal tidningsfotografer hade redan kedjat fast sina stativ på lämpliga platser utanför. Men av den sörjande allmänheten syntes inte ett spår.
Att man valt just detta kapell beror på att hit hör prinsarna William och Harry rent militärt sett.
Runt 500 personer har inbjudits att deltaga i mässan och ända sedan inbjudningskorten sändes ut har det varit ett liv och ett kiv, som handlade det om ett bättre bröllop. Det har hävdats att bara Charles vänner blivit bjudna, många av Dianas har känt sig trampade på tårna, ständiga ändringar har fått göras i inbjudningslistan.

Skulle ha suttit intill sin make

Den mest uppmärksammade var förstås att Camilla, Dianas ärkerival, från början skulle ha suttit på första bänk vid sidan av sin man och Dianas två söner, men bara för ett par dagar sedan meddelades att hon nog skulle stanna hemma trots allt. Blotta tanken på att hon skulle närvara hade väckt besvärande ilska i de flesta läger, något som vem som helst hade kunnat räkna ut med lilltån.
Nu ska hon vara rejält förbannad, Camilla. Känna sig förödmjukad. Och ”vanligtvis välunderrättade källor” rapporterar att hon och maken grälat så att stickor och strån har rykt. Hon befinner sig Skottland och tänker så fort det går dra till Medelhavet med några väninnor. Utan maken. Som hon under tiden hoppas ska sparka en och annan hovfunktionär av pr-typ. Hon gillar inte den dager hon hamnat i.
En kris anses alltså ha uppstått mellan turturduvorna Camilla och Charles och allt är Dianas fel. Tycker de säkert.
Fast det faktiskt bara deras eget. Hur de alls kom på idén att hålla halvofficiell Diana-mässa tio år efteråt kan man undra. Nu drabbar väl eländet framför allt de båda prinsarna, som bägge ska framträda under mässan i likhet med Dianas äldsta syster Sarah. Hennes lillebror Charles ska däremot hålla tyst den här gången och det torde de flesta vara tacksamma för.
Det var han som höll det i och för sig briljanta men också oändligt arroganta talet vid Dianas begravning. Som levt på det och på systern sen dess, turisterna fortsätter att strömma till hans gods Althorp där hon är begravd.

Diana hade skrattat åt Camilla

Om hon inte hade dött i den där tunneln? Om hon levt än i dag, hur hade det varit då?
Hon hade blivit en person att räkna med internationellt, tror Tina Brown som skrivit den senaste boken om henne. Hon hade redan beslutat sig för att ta sig an analfabetism bland vuxna.
Hon hade snott klimatfrågan från maken, tror Catherine Bennett i The Guardian, och skrattat sig fördärvad över Camillas klädstil tillsammans med sin butler.
I ett rum i National Portrait Gallery visas just nu de bästa officiella bilder som tog av Diana genom åren och en av dem får till och med en så förhärdad cyniker som jag att dra lite extra efter andan; Johan Swannells porträtt av henne och sönerna från 1994. De ser ut att ha så genuint kul ihop.
Det verkligt sorgliga i hela den här soppan är nog framför allt detta: att pojkarna på den bilden inte fick ha sin mamma kvar, att hon inte fick se sina söner växa upp.