Katarina Wennstam är kriminalreportern på SVT som sadlade om och blev framgångsrik författare, först kom två reportageböcker om våldtäkt och 2007 spänningsromanen "Smuts", som sålt i cirka 300 000 ex. Nya romanen heter "Dödergök" och handlar om polisers våld mot kvinnor.
- Jag har aktivt valt att göra huvudpersonen Joakim i boken till polis och kvinnomisshandlare, säger hon.
- Jag vill driva den här frågan: man kan inte göra skillnad på en polismans kvinnosyn "privat" och "på jobbet". Precis som att en polisman inte på fritiden kan vara öppet rasist eller nazist och samtidigt polis.
Ilskan och inspirationen till boken föddes när hon som reporter på Aktuellt 2005 undersökte vilka brott utanför tjänsten som flest poliser åtalades och dömdes för (se statistik intill).
- I stället för att säga: "Det här är fel" punkt, så finns det en ursäktande attityd inom polisen och polisförbundet när det gäller den här typen av brott som förvånar mig.

Hennes kritik är främst riktad mot facket, polisförbundet. Självklart ska facket stå på de anställdas sida, men inte till vilket pris som helst, menar Wennstam:
- De borde stå på rätt sida av lagen när det gäller synen på brott mot kvinnor. Jag har läst protokoll där förbundet smutskastar kvinnorna och säger saker som: "Det får man ju förstå, hon dricker ju för mycket" eller att mannen blir provocerad, men det "positiva" är att han bara blir provocerad av henne. Det är över alla gränser.
- Poliser är utbildade att klara provokationer, det ingår i rollen.

Det finns ett mönster i de frågor som engagerar henne: skuldbeläggandet av kvinnan, inte minst när hon blir ett brottsoffer.
- Jag tror inte att det finns några protokoll där vi smutskastar någon, det finns ingen tanke att skuldbelägga någon annan, säger polisförbundets vice ordförande Lillemor Melin Sving, men tillägger:
- Vi har ändrat vårt sätt att skriva yttranden de senaste åren, vi har tagit till oss av kritiken.
Det är främst två fall i arbetsdomstolen som tvingat till förändring. Förbundet ville att två poliser som dömts för misshandel av "normalgraden" skulle få behålla jobben, men arbetsdomstolen ansåg att de inte var lämpliga som poliser. Poliser dömda för ringa misshandel får i regel behålla jobbet.
En polis som är dömd för att ha slagit en kvinna, kan få ta hand om och utreda brott där en kvinna har blivit utsatt för misshandel av sin man.

- Det kan bli så om någon är dömd för ringa misshandel, ja. Har de bedömts som lämpliga att behålla sina jobb utgår vi från att de gör sitt jobb på ett professionellt sätt, säger polisförbundets Lillemor Melin Sving.
- Vår roll är att ta tillvara medlemmarnas intressen.
Är det lämpligt att en polis dömd för misshandel jobbar kvar?
- Det viktiga är att polisen får sin sak prövad. Vi ser allvarligt på poliser som begår brott, men därifrån till att förlora jobbet är inte samma sak, säger Lillemor Melin Sving.
Vad sänder det för signaler?
- Vi har inte drivit på för att ändra praxis. Det är inte vår uppgift.
Wennstam resonerar att det är "värre" om en polis slår sin fru än om en snickare gör det. Snickaren kan jobba kvar - polisen måste mista jobbet.
- Det polisen gör påverkar samhällsnormen och synen på de här brotten.

- Om jag som kvinna råkar ut för misshandel, vill jag inte träffa en polis som är dömd för misshandel. Om min dotter blir utsatt för övergrepp vill jag inte att en polis som är dömd blottare utreder det, säger Wennstam och refererar till ett fall där en polis som var dömd för just blottning fick ha sitt jobb kvar.
Även om det gått tre år sedan Wennstams granskning säger hon:
- Problemet kvarstår. De här attityderna vädras inte ut på ett par år.