Nu inser till och med jag hur himla dumt det var att välja kanadensisk hummer till nyårssupén.
Trodde i min enfald att miljöproblemet handlade om att den svenska var utrotningshotad. Men eftersom kanadicken flugits hit - något jag dock inte hade en aning om - så blev det i stället växthuseffekt så det stod härliga till.
Har nu även kollat
med jordbruksverket och det visar sig att det årligen flygs in 170 ton hummer från Kanada. Bara till Sverige. Det blir lika mycket farligt koldioxidutsläpp av det som att köra sex varv runt jorden med en sådan där stadsjeep - av just modell Hummer.
Först hummer i form av stadsjeep, sen flygimporterad äkta vara. Mitt miljökonto är rejält övertrasserat.
Första delen av artikelserien "Matens långa väg" handlar om resfeber i livsmedelsbranschen - och om pyttipanna. Coop inte bara blandar ingredienserna väl utan även hämtar dem från olika länder.
Tala om en pytt som sett
sig omkring innan den hamnar i panna. Det var väl ändå inte det här vi menade med mångkulturellt?
I avsnitt två reser en norsk lax jorden runt för att komma till Sverige. Tur att inte den ställer upp i O-ringen. Jag tycker nästan lite synd om Inger Larsson på Findus som svarar tålmodigt på frågorna om laxen som reser tur och retur till Thailand.
Ordet omväg har fått en ny innebörd.
Det är förresten inte särskilt grönt att äta odlad lax, som utfordras med fiskmjöl som transporterats från Sydamerika.
Avsnitt tre handlar om yoghurt
som passerar Icas centrallager 50 mil bort innan den kommer till butiken som ligger nästgårds med mejeriet.
Så är det överallt. Tro inte att handlarna i Vimmerby får ostkakan direkt från Frödinge-fabriken. En chaufför berättar att det tar 20 minuter för honom bara att köra runt Icas nya jättelager i Helsingborg.
Ica svarar att färre lager kommer att minska utsläppen med 20 procent. Ica håller tydligen på att skriva om grundkursen i nationalekonomi.
Avsnitt fyra handlar om att Kravmärkta produkter flygs in till Sverige från andra sidan jordklotet. Men ska man bojkotta flygimporterade grönsaker från Afrika? Tveksamt, säger en del. Det handlar om hur några av världens fattigaste länder hittar ett sätt att skapa arbetstillfällen, färska dollar och mindre svält.
Avsnitt fem handlar om
hur man kan bli miljövän i köket. Jag bär hem en hel tankbil med mjölk åt ungarna. Tror att jag därmed värnar om det öppna landskapet. Fel. Mjölk är en superbov och kon rapar ut gas som tär på ozonskiktet. Drar ner på mjölken.
Pratar sedan med jordbruksministern som menar att det går att kräma energi ur komockorna. Han utrycker sig kanske inte så, men kontentan är densamma.
Det är sannerligen ingen promenad i parken att skola om sig till fullfjädrad miljömupp. Vi behöver hjälp. I såväl USA som England lovar matkedjorna att utsläppsmärka maten. Det ska kunna vara lika självklart att kolla fettinnehåll som växthuseffekt.
Första steget är märkning av allt flygimporterat. Sug på den, Ica, Coop med flera.
