Linda och sambon Johan hade inte alls varit sugna på hund tidigare. Men sonen Isak, 8, drömde om en valp. Och till slut började de kolla upp möjligheten.
Dagen före julafton förra året stod valpen Neo i hallen när Isak kom hem, som en väldigt efterlängtad julklapp.
– Vi hade läst på mycket, men sen vet man ju inte hur det blir när hunden väl kommer.

Älskar pennor

För nog blev det fart i villan i Degerfors, där familjen bor.
– Mina Adidasskor tuggade han sönder nästan direkt. Sen har det blivit en hel del annat. Tapeten till exempel, säger Linda och pekar på en reva på väggen.
– Sen älskar han pennor! Det händer ganska ofta att han bajsar ut penndelar. Och ibland kommer det ut garnstumpar där bak så man förstår att ”jaha, det var där den gröna vanten försvann”.
Neo var också snabb med att fixa sig en snuttefilt – Johans fina tröja, som nu förvandlats till en ständig följeslagare åt Neo.
– Ja, den lär Johan aldrig använda igen.

Ingen kärleksro

Neo är en blandras, shi tzu och powder puff (kinesisk nakenhund, fast med päls). En riktigt busig och livlig liten hund, men glad och snäll mot omgivningen. Och social i allra högsta grad. Vilket Linda och Johan verkligen har fått erfara när de gått och lagt sig
i sovrummet (som inte har någon dörr) på kvällen.
Linda skrattar och säger att jo, om de vill kramas lite extra innan de somnar så är det inte alltid helt enkelt. Eftersom Neo gärna kommer in och hälsar på i sängen.
– Haha, ja det har blivit lite konstigt ibland. Man är inte i fred så ofta.  Bollen är min! Foto: Mats Endermark

"Man vänjer sig"

Men trots lite bus och stök har Neo snabbt vuxit in i familjen och är i dag en högt älskad liten medlem.
– Ibland tänker jag på hur tomt det måste ha varit innan han kom till oss. Nu har jag väldigt svårt att tänka mig att inte ha hund.
Samtidigt så är det mycket jobb, mer än det gick att föreställa sig innan Neo kom.
Mycket vänjer man sig vid, säger Linda. Annat är fortfarande jobbigt.
– Bara det här att gå ut och gå flera gånger varje dag, det är ju inte alltid så kul när man går i regnet och är dyngsur.
– Och man blir lite fast, det går inte att göra lika mycket som förut, som att dra iväg och bo på hotell en natt. Det går inte att vara lika spontan. Om man ska bada på sommaren till exempel måste man ju kolla så att det är okej att ha med hundar på badplatsen.

Måste truga

Något Linda inte alls var förberedd på var när Neo blev sjuk. Han kräktes, fick blod i avföringen och låg i hög feber flera dagar.
– Det var jättejobbigt. Vi åkte förstås till veterinären men de kunde inte säga exakt vad det var, förmodligen något han hade ätit. Då kände man sig maktlös och frustrerad. Ja,
det var jobbigt.
– Sen händer det att han inte vill ha nästan någon mat alls vissa dagar. Då sitter man där och försöker truga som med ett litet barn. Det kan också vara jobbigt.

Leriga tassar

Linda driver skoaffären Storetto i Degerfors, och där är Neo numera med varje dag.
– Konstigt nog har han inte ätit upp en enda sko där, det gör han tydligen bara hemma.
I stället har han intagit platsen som butikshund, till de flesta kunders glädje.
Linda och Neo går ut och leker en stund, med det som en gång var koner till familjens brännbollsspel men som nu är söndertuggade plastbitar.
När de kommer in igen springer Neo glatt in med sina leriga tassar genom hallen och köket, och upp på sängen – med vitt överkast – i sovrummet.
– Ja, du ser. Det här får man på köpet! säger Linda och skrattar.