Klockan 15.30 sitter jag på rad L och bänk 175 inne i Storkyrkan.
Det har då gått exakt 2940 dagar sedan jag träffade Daniel Westling för första gången.
Han var en helt okänd gymtränare och få hade en aning om att han och kronprinsessan Victoria hade ett förhållande.
Hade någon då sagt till mig att jag en dag skulle sitta i Storkyrkan för att bevittna vigseln mellan Daniel Westling och Victoria hade jag nog med största säkerhet bara lett överseende.

I dag framstår Daniels och Victorias kärlek som självklar och given. Det finns inga som helst frågetecken.
Jag har varit med från allra första gången och vet att det har varit allt annat än självklart att de skulle få varandra.
Ni har nästan till leda hört historien om hur kungen och vännerna försökte stoppa deras kärlek.
Jag ska inte tjata, men vill ändå en sådan här dag poängtera att det som nu sker skulle egentligen ha varit omöjligt.

När jag i dag sitter inne i Storkyrkan ska jag tänka på när jag träffade Victoria dagen efter Expressens avslöjande att hon och Daniel var ett par. Jag trodde att hon skulle vara sur.
Men tvärtom. När jag mötte Victoria hade hon precis läst artikeln med rubriken "Gymtränaren Daniel, 28, är Victorias nya pojkvän".
Hon log stort och det var då jag insåg att Victoria var lättad och glad över att hennes och Daniels hemlighet hade kommit ut.
Nu behövde de inte längre smyga. Vilken lättnad det måste ha varit att äntligen öppet få visa sin kärlek.
Jag ska också tänka på när vi förra året - direkt efter förlovningen - var i Brasilien och en sen kväll gick på den berömda stranden Copacabana.
Victoria höll hela tiden Daniel i handen och kramade honom.
Jag har följt Victoria sedan hon var 18 år och jag har aldrig sett henne så lycklig som den kvällen i Rio de Janeiro - hon hade äntligen fått pappas godkännande och förlovat sig med Daniel.
När Victoria och Daniel i dag säger "ja" till varandra framme vid altaret i Storkyrkan blir det ett historiskt ögonblick.

Jag kan bara tänka mig den tillfredsställelse och ro de kommer att känna i dag när de har bytt ringar med varandra.
Daniel log och skrattade när vi träffades häromdagen. Han har aldrig verkat mer harmonisk än nu. Å andra sidan, vem skulle inte vara det efter allt Daniel har gått genom?
Först kampen för att vinna Victoria. Sedan kampen för att överleva och tvingas till en njurtransplantation.
Jag är glad att få vara med i dag inne i Storkyrkan och bevittna vigseln.
Jag vet att jag egentligen ska granska kungahuset precis som jag skulle göra med vilken myndighet eller politiker som helst. Men i dag tänker jag lägga det åt sidan och bara låta mig ryckas med i bröllopsyran.
Victoria och Daniel, när ni möter svåra stunder - vilket ni kommer att göra - tänk då på hur allt började och hämta kraft från det.
Ni, om några, har bevisat att alla hinder går att besegra - även andra människors fördomar.
Stort grattis till er båda. Ni är värda det här.