När Paulina nominerades till Expressens och "Efterlysts" stora civilkuragepris valde hon att träda fram och berätta.
- Det här handlar om mina fyra mörka månader, säger hon.
Efter att ha levt under hot och rädsla i flera år valde Paulina att polisanmäla övergreppen - grova våldtäkter, hot, förnedrings- och tortyrsex. Hon tog det svåra beslutet efter att ha läst i Expressen om att Jim Grapenkrantz utsatt fler kvinnor för liknande övergrepp.
- Jag ville ge dem mitt stöd och stoppa honom från att fortsätta att utsätta kvinnor för sextortyr.

Kände sig förstådd

I september 2001 fick hon första gången kontakt med Jim Grapenkrantz. Då var hon 22.
- Han var just den man som jag sökte, trodde jag. Han var elva år äldre. Han var mogen, redo för familjelivet. Det lockade.
De började chatta, sedan övergick deras konversation i sms och telefonsamtal.
- Han var väldigt kärleksfull. Han kunde uttrycka sig i tal och skrift. Det kändes som han förstod vad jag ville och vad jag sökte efter.
Efter en tid bestämde de sig för att träffas - redan vid första dejten började övergreppen.
- Jag kände direkt att jag var i hans grepp, att han hade kontroll över mig. Jag var förälskad i den person han utgav sig för att vara innan vi träffades. Det är väldigt svårt att beskriva.
- Han utstrålade en slags skrämmande maktfullhet, inte alls som jag hade föreställt mig honom. Jag kände obehag, men ändå någon slags kärlek.
Efter det första övergreppet kände sig Paulina skamsen. Hon tog själv på sig skulden för det som hade hänt.
- Då sa han att det aldrig skulle hända igen och fastän jag kände mig äcklad tyckte jag synd om honom. På något sätt lyckades han alltid få mig att tro på det han sa och behålla min kärlek till honom. Det låter lustigt, men nu i efterhand förstår jag att det vanligtvis är på det här sättet.

Svartsjuk och manipulativ

Mannen hon förälskat sig i kontrollerade varje steg hon tog, han var svartsjuk och manipulativ.
Det framkom också efter en tid att han var förlovad och sambo med en annan kvinna.
Paulina visste inte längre vad som var sant av det han sa:
- Det var som i en film, som om det hände någon annan.
- Jag ville bara skrika och gå därifrån, men allt jag kunde göra var att stänga av verkligheten. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit, försökt tvätta mig ren och sagt nej till honom. Jag var rädd, jag visste att han ständigt bar kniv och att han hotade med sina kriminella kontakter.
Samtidigt som hon levde som sexslav blev hon gravid. Grapenkrantz var pappan.
- Det var samtidigt det bästa och värsta som kunde hända. Han kunde inte få bli pappa till mitt barn, så jag var tvungen att lämna honom. Det var då kampen för frihet började.
En före detta pojkvän stöttade Paulina under hela uppbrottet. Han var den enda hon vågade berätta för.
Flera år senare läste hon i Expressen att Jim Grapen-krantz hade fler offer på sitt samvete. Då bestämde hon sig för att polisanmäla.
- Det var en jobbig process. Dels för att allt väcktes till liv, dels för att jag hade ett barn hemma och ett i magen.

Rättegången en mardröm

Men polis och åklagare gjorde ett bra jobb, betonar Paulina.
- De trodde på mig och fick mig att känna mig trygg.
Rättegångarna i tingsrätten och hovrätten 2005 blev en lång och utdragen mardröm - men en framgång för polis och åklagare. Jim Grapenkrantz dömdes för grova våldtäkter, koppleri och olaga hot. Domen blev maximala 14 års fängelse.
Garpenkrantz sitter nu inlåst på Norrtäljeanstalten, där även Hagamannen Niklas Lindgren avtjänar sitt straff.
Varifrån fick du modet att anmäla och vittna?
- Från min familj. Från mina vänner, och inte minst från en expojkvän, säger Paulina.
I dag ser hon ljust på framtiden.
- Även om jag har mörka dagar så vill jag vända det jag varit med om till något bra. Han har redan förstört så många år av mitt liv, han är inte värd mer av min tid.

Vill berätta för andra

Hon håller just nu på att starta verksamheten Nova- huset (www.novahuset.com) i Östergötland tillsammans med några vänner.
Dit ska våldtagna kvinnor och deras anhöriga kunna vända sig och få hjälp.
- Tanken är att vi ska erbjuda samtalsstöd, både enskilt och i grupp, telefon- och mejljour och stöd i kontakt med myndigheter.
Hon brinner också för att komma ut och berätta om det hon varit med om.
- Jag vill föreläsa för myndigheter och i skolor. Det är viktigt att informera om sexuella övergrepp och diskutera värderingar kring sex.
Fallet tas upp i "Efterlyst" på TV3 i kväll kl 21.00.