Blicken klättrar uppför murgrönan på husfasaden mittemot.

Den ser nästan självlysande ut, alldeles rödorange.

Camilla Henemark säger att hon älskar hösten och att hon längtar efter att få gå ut i naturen och fotografera. Ur dagens Expressen.

Men först.

På onsdag släpps hennes självbiografi, och hon är inte naivare än att hon förstår att det kommer att bli drag, den här gången också.

Och det har redan börjat, Camilla Henemark gick ut i går och sa att hon tänkte stämma DN för kontraktsbrott, efter att tidningen publicerat en intervju med henne innan avtalat.

- Det som har varit största kaoset i dag är den här jättekonstiga DN-artikeln som jag absolut inte kan ställa mig bakom. Som innehåller felaktigheter också.

- Hon har blandat ihop saker och kastat in egna intryck från andra böcker, som Bingo Rimérs och "Den motvillige monarken". Det är ett mischmasch av saker som inte ens står i boken.

- Det här kommer att gå vidare. Det blir en juridisk sak i morgon. Det är ett kontraktsbrott, som jag uppfattar det.

Hur har det varit att skriva den här boken?
- Omtumlande. Från total panikångest till reningsbad, som att rensa ur garderoben. Det har varit både skönt och skrämmande att träffa människor som man har haft relationer till i olika perioder i livet.

Vad har varit jobbigast att berätta om?
- Man kan inte berätta sitt livs historia utan att dra in andra människor, speciellt om de har relevans till historien. Vissa offentliga personer hade man ändå kunnat gissa sig till vilka det var, och jag har pratat med de flesta.

De som pekas ut som dina sexpartners genom åren, har du pratat med dem alltså?

- Inte alla, de jag har fått tag på.

Den här natten med de två idrottslegendarerna som du skriver om, kände de till att den skulle komma?

- Jag berättade redan för två år sen att jag skulle ha med det, inte för XX för honom har jag inte fått tag i. Men för XX och han skrattade bara.

- Jag tror inte att XX blir så arg. Lite orgier på 90-talet, det tror jag han överlever i dag. De ska inte skämmas över detta, det var lite wild and crazy bara.
Alla står dock inte med namn. Du skriver att du haft sex med "en tv-chef", "flera i 94-laget i fotboll", "två ur samma femma i Tre Kronor" och "en kvinnlig idrottsstjärna".

Varför har du valt att skona just dessa?
- För att jag har frågat dem och de inte har känt sig bekväma, eller har inte kommit ut. XX (skönhetsmissen) som jag skriver om har jag inte pratat med, men antytt att jag ska skriva. Och den lilla collegenivån på vår vilda natt ska hon bara vara stolt över, hon är så präktig i övrigt.

Varför är inte inte stjärnorna i Tre Kronor och 94-laget med namn?
- Det finns bara inget skäl, just nu.

Men varför fanns det skäl att ha med Börje Salming?
- Börje kanske inte var nödvändigt, men det är bara för att jag är så Ur dagens Expressen. stolt över det, för Börje är så jävla snygg, jag ville nog skryta lite, visa att jag har tagit för mig av det allra bästa, haha.

Enligt förläggaren är det många personer och händelser som har strukits ur boken.

- Ja, vi har rensat väldigt mycket. Det finns tusen vilda storys till men alla behöver inte vara med. Det har inte varit viktigt att ha med kända personer för sak, de som är med är med för att att illustrera det liv jag levde.

- Jag tror det är fler som kommer att pusta ut för att de inte är med. Det förstod jag när jag var på Kristallen-galan, folk gick runt hela kvällen och frågade om de var med. Det var några som var väldigt oroade.

Så hur många kända personer är bortplockade?

- Oj, många många.
Tio? Tjugo?

- Trettio, snanare.

- Men sen finns det de också som har reagerat motsatsen, som blivit besvikna. Som Körberg. Först var han inte med, men så kom han tillbaka: "Va, är inte jag med?" Det är helt rätt. Körberg äger upp för sitt liv, han väjer inte.
Tommy Körberg beskriver du som "grottlik".

- Han är lite grottlik, haha! Nu för ett tag sen när vi skulle plåta omslag till nya "Books and Dreams", kunde han inte hålla fingrarna borta ens på den lilla plåtningen. Jag vet inte vad det är. Lockar jag fram något grottlikt hos män? Ja, kanske.

Har du tänkt tanken att någon utpekad ­kommer att vilja stämma dig?
- Förlagets jurist har gått igenom hela boken.

En som ÄR med, är kungen. Hade du kunnat skriva dina memoarer utan att ta med "kungaaffären"?

- Det hade jag nog inte. Jag hade tänkt det från början, men den här episoden har påverkat mitt liv så mycket de senaste åren att det skulle bli konstigt om inte jag hade berättat min version. Jag blir inte av med de frågorna ändå och det här är det sista jag kommer säga om den saken. Sen vänder jag också blad.

Även om det kunde tolkas som en bekräftelse när kungen "vände blad" på den där presskonferensen, så har han ju aldrig rakt ut bekräftat att ni hade något ihop. Men det gör du nu, i boken.

- Ja, det kan man väl säga. Men för mig är det avslutat nu och vi har alla gått vidare. De verkar lyckliga och har det bra.

Det poängterar du också i boken.
- Ja, men det är viktigt tycker jag. Hans motto är ju "För Sverige i tiden" och det tycker jag att han rakryggat lever upp till. Alla människor i medelåldern kan ha en kris i ett äktenskap, men man kan hitta tillbaka till varandra och få det att fungera igen.
- Däremot var jag rädd för att jag i rollen som älskarinna skulle bli smutskastad och jag är oerhört tacksam över att jag har blivit besparad från det.

När du var med i "Lets Dance" i våras sa du att du aldrig hade väntat dig ett så kärleksfullt bemötande.

- Nej, inte ett hatbrev har jag fått.

Är du inte rädd att det ska rivas upp nu när du skriver den här boken?
- Jo, skojar du? Det är klart att jag är, men jag blir heller aldrig av med det här om jag inte får berätta min egen historia.
Du kallar, liksom hans vänner, kungen för "Chefen" i boken, varför?
- För att det är praktiskt, han är ju chef. Han är chef över alla, högsta hönset i det här landet.

Över er relation också som det verkar. Du skriver att det var kungen som tog initiativen till alla möten.
- Det var inte så att jag hade telefonnumret och kunde ringa, nej. Men det var inte tänkt att vi skulle umgås på det viset heller. Det andra var nåt som hände men som egentligen inte var meningen.

Men du skriver att det blev "var och varannan vecka" ett tag?

- Ja, det blev lite oftare än det var tänkt efter en period. Men det var väl vuxet av oss att avbryta det då.

Hur avbröts det?

- Vi konstaterade väl bara att det inte var så lämpligt så vi avslutade.

Men du förväntar dig inga invitationer till en bal på slottet, skriver du i boken?

- Nej, antagligen blir jag inte bjuden på en bal på slottet, men det finns viktigare saker i livet. Jag ska med ansvar försöka förvalta den uppmärksamhet som ofrivilligt har kastats på mig.

- Jag tänker inte designa en serie handväskor som Monica Lewinsky, jag tänker jobba samhällsnyttigt, tala om ensamhet, psykisk ohälsa och depression. Jag kan inte se hur jag kan använda det här till egen vinning.

Fast tror du inte att folk ändå kan tänka att du gör det här för tjäna pengar på kungaskandalen?

- Hade jag velat tjäna pengar hade jag gett ut boken redan för två år sen, direkt efter, på två månader. Då skulle den bara ha handlat om det och jag hade lämnat ut smaskiga detaljer.

Hur mycket har du sparat när det gäller kungabiten, och är det du eller förlaget som har satt stopp?
- Det är jag som har bestämt och jag har varit väldigt restriktiv i kungabiten, i att inte vara inne och gräva i sängkammaren eller privata detaljer, för det har folk inte med att göra.

Har du blivit kontaktad av hovet undet tiden du har skrivit?
- Nej. Det enda jag har hört, i tredje hand, är att de kanske har varit lite nervösa, men ingen har kontaktat mig.

- Jag vill inte göra honom obekväm, men han satte mig i en väldigt obekväm situation också.

Är detta en hämndbok?

- Nej, det är det inte. Jag har inget att hämnas över direkt. Jag tycker inte om hämnd, det tjänar ingenting till att hämnas.

Sista delen i boken är väldigt svart och handlar om din depression och dina självmordsplaner.

- Ja, det är bara tillfälligheter som gör att jag fortfarande lever, och det skrämmer mig när jag tänker på hur nära det har varit. I dag nyper jag mig i armen bara för att se att jag lever. Man tänker inte rätt när man är deprimerad.

Makaber fråga, men du berättar att du hade regisserat din egen begravning, gäster, mat och musik. Vad skulle du spela?

- "Temper"-plattan, plattan som aldrig kom ut, men som kommer som en specialutgåva till några av böckerna, som säljs på CDon. Den plattan blev som ett soundtrack till mitt liv.

Hur mår du nu?

- Det är olika varje dag. Vissa dagar på strålande humör andra dagar är det tyngre.

- Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag är tillbaka i livet och att jag har bestämt mig för att inte ta livet av mig, just nu. Det känns som ett misslyckande lite, jag var så inställd under en så lång period på att jag skulle ta livet av mig.
- Nu vill jag börja känna livet igen, släppa in människor och våga öppna hjärtat igen.

Något du ångrar?

- Massor! Jag skulle kunna skriva en hel bok om vad jag ångrar. Jag ångrar framför allt de tuffa år jag har tagit mamma igenom, och de män jag har älskat och ändå bedragit, när det var affärer som inte betydde nåt.

- När andra gick hem från festen var jag kvar sist och skruvade upp volymen en nivå till, säger Camilla Henemark.

- Jag hade aldrig haft ett så fantastiskt liv, men det är inget man skulle önska sin dotter.