Bakom den blå grinden isolerade sig Ingmar Bergman från omvärlden. På en skylt står det ”Privat område, Varning för hunden”. Någon hund fanns inte på ägorna, åtminstone inte sedan Liv Ullmanns tax försvann för 30 år sedan. Ingmar Bergman var tydlig med sitt budskap – bara särskilt inbjudna var välkomna. De sista månaderna hörde vännerna allt mer sällan av honom.
– Han var väldigt trött när han väl ringde, men ändå kristallklar i tanken.

Hus vid havet

Ingmar Bergman lät bygga sitt hus på Fårö under mitten av 60-talet. Fastigheten följer kanten av havet. Genom fönstren kunde regissören betrakta hur vågorna slog mot de karga klipporna. Där satt han och funderade på sitt långa liv. Döden skrämde honom inte längre.
– Jag gjorde en hel film som handlade om döden och dödsskräcken, nämligen ”Det sjunde inseglet”. Det egendomliga var att när den var färdig försvann dödsskräcken, berättade han för journalisten Martin Dyfverman under 2005.
Ingmar Bergman levde ensam. Efter att hustrun Ingrid hade gått bort under 1995 krympte den närmaste kretsen, men han höll kontakten med bäste vännen Erland Josephsson. Varje lördag förmiddag, prick klockan elva, talade de med varandra i telefon.
Den sista tiden passerade nästan bara vårdpersonal genom den blå grinden. Personalen bestod av kvinnor bosatta på Gotland. En av de yngre kvinnorna fick ett intresse för Ingmar Bergmans filmer och såg mästerverken under nattvakorna.
– De började diskutera filmerna och fick en fin kontakt. Kanske fick han en ny uppfattning om sina filmer, berättar en person i omgivningen.

Erbjöds rullstol

Ingmar Bergman hade problem med nattsömnen när höften värkte.
Under 1988 blev han opererad och tvingades att använda käpp.
– Det känns inte som det passar mig att ha käpp, klagade han i en intervju.
Efter den andra höftoperationen, i december 2006, fick käppen bytas ut mot rullator. Rehabiliteringen gick trögt. En av vännerna erbjöd sig att skicka en rullstol till Fårö.
Ingmar Bergman led av att inte kunna röra sig fritt. Varje dag, prick klockan 15, hade han tidigare kört till sin privata biosalong, belägen ett par kilometer från hemmet. Den röda jeepen var bekant för de flesta på Fårö. Några sa att man kunde ställa klockan efter Ingmar Bergmans biograftur.
Det sista officiella framträdandet gjorde han sommaren 2006, under invigningen av Bergmanveckan. Festivalen startade 2004 och är en hyllning till Ingmar Bergmans konstnärskap.
Ingmar Bergman kallade Bergmanveckan för ”det där jäkla spektaklet”, men tog sig dit varje år.
Sommaren 2006 trodde de flesta att Ingmar Bergman var för skröplig för att dyka upp, men regissören sladdade fram i sin röda jeep. Han var pigg, hälsade på gästerna och trivdes med uppmärksamheten. Han körde därifrån med en rivstart så att dammet yrde.

Läste in själv

Erland Josephson, nära vän och kollega, berättade i morse om sina känslor:
– Jag orkar egentligen inte nu. Det är så svårt att formulera på stående fot.
– Vi ringde ju varandra verje vecka, men nu på slutet har vi inte hörts så mycket.
Filmaren Marie Nyreröd, som för några år sedan gjorde en retrospektiv dokumentär om Ingmar Bergman i hans hem och arbetsplats på Fårö, säger till TT i dag:
– Han var övertygad om att han efter döden skulle få återförenas med sin sista hustru, Ingrid von Rosen. Det hoppas jag han har gjort. Och nu somnade han in stilla hemma i sin egen säng och det var nog det bästa.