Titanyen är ett namn som fått haitier att rysa långt före jordskalvet 12 januari. Det är ett namn som kan användas för att skrämma små barn, eller uttalas som ett hot mot vuxna.
Som i: "Om du inte passar dig ska jag sända dig till Titanyen."
Det vill säga till helvetet. Till döden. För det är här vid bergens fot, cirka en timmes bilfärd norr om Port-au-Prince, som kroppar har dumpats i decennier.
En plats där politiska motståndare till forna diktatorer försvann, där offer för gänguppgörelser hamnade, där fattiga namnlösa från stadens sjukhus lades i massgravar.
Det är ett kargt landskap, med låg buskvegetation. Ibland - som för att understryka platsens sinistra rykte - kommer en pust av det svavel som bryts här. Ibland kommer också en annan, än obehagligare doft.
För nya kullar har dykt upp i landskapet, nya gropar i marken. Det är hit som huvuddelen av de döda kropparna från jordbävningen har förts. Över 70000 tros ha begravts här.
När vi anländer i gryningen så ligger en liten hög med bråte, betong och tre svullna, missfärgade kroppar intill en av de öppna gravarna.

Mobilen tillhörde en av de döda

Där går också Josef Bossier, 26. Han har hittat en ny sysselsättning i denna helvetets innersta krets.
LEVER PÅ DE DÖDA. Josef Bossier, 26, letar mobiler och pengar i de dödas fickor. "Man vänjer sig vid allt. Jag har inget arbete efter jordbävningen, ingen försörjning", säger han. Foto: Jörgen HildebrandtI handen håller han en rosa Motorola-mobil. Den tillhörde en av de döda. Låg i fickan.
- I början hjälpte jag till och förde skadade in till stan och kroppar ut hit, berättar han och försöker montera ihop telefonen som tappat luckan därbak.
- Sedan arbetade jag här som volontär här.
Eftersom han bor i närheten kan han komma hit när som helst. Efter några dagar fann han att det fanns pengar att hämta bland liken. Ibland bokstavligen.
Det betraktas inte som plundring. I alla fall är det ingen här som bryr sig. Kropparna ska ju ändå under jord på en gång.
- Jag hittade 40 dollar i en ficka, säger Josef. Mobiler hittar vi också många. De går att sälja för 10 dollar.
Han säger att han tvingats till detta nu. Att han för två veckor sedan aldrig skulle ha föreställt sig att han kunde hamna i den här situationen, redo att söka igenom döda kroppar.
- Man vänjer sig vid allt. Men jag har inget arbete längre efter jordbävningen. Ingen försörjning.
- Det är pengar jag samlat ihop här som betalt min familjs resa ut på landet. Mina tre barn och hustru överlevde tack och lov, men huset förstördes. Vi har inget kvar nu.

Ivan, 25, letar bland gravarna

Ivan Flavistain, 25, går också omkring och letar bland gravarna och högarna. Här ligger spillrorna av liv som inte längre finns. Ett diplom. Några bankkvitton. En bok med titeln: "En livets vindpust".
Ivan säger dock att han inte rör kropparna. Han letar i stället metaller, löst liggande föremål som går att sälja.
- Men lukten från kropparna är förfärlig när de anländer hit, säger han. Jag har fått svårt att sova på nätterna. Har börjat dricka starksprit för att kunna somna.
TUNGT ARBETE. Medi Marie Elsie, 34, har begravt tiotusentals kroppar med sin Caterpillar-maskin. "Det är ett jobb som måste göras. Detta är en katastrofsituation", säger hon. Foto: Jörgen HildebrandtDe flesta av kropparna är kvinnor. Kanske sju av tio, uppskattar Ivan. Det var kvinnorna som var i affärerna och handlade, var hemma och skötte husen när marken började skaka.
När vi besöker Titanyen så är gravarna så gott som tomma. Tidigare transporter har redan täckts över. Av Medi Marie Elsie. Hon är 34 år och kör den väldiga 31 ton tunga Caterpillar-maskinen som står parkerad bredvid en grävskopa.
- Jag har kört sådana här sedan 1999, berättar hon. Oftast handlar det om att skyffla grus och sand på lastbilar.
Samma lastbilar som nu kommer med dagliga laster av kroppar. Det är sedan Medi Marie som med sin väldiga maskin lägger ner kropparna i gravarna.
- Detta är förstås inget jag vill göra, men vilket val har jag. Det är ett jobb som måste göras. Detta är en katastrofsituation.

Täcker över gravarna

Hon har ingen aning om hur många kroppar hon begravt. Tiotusentals i alla fall, säger hon. Nya laster varje dag. Det första hon gör denna morgon är att lägga ner de tre kropparna tillsammans med ansenliga mängder betong i en av groparna och sedan täcks allt igen.
När vi lämnar gravplatsen på seneftermiddagen så har ännu ingen last dykt upp. Kanske ett hoppfullt tecken.
Säkert är att Medi Marie Elsie kommer att ha arbete för lång tid framöver när hennes nuvarande, tunga uppgift är över. Landet ska byggas upp igen.
- Jag kommer att vara där och hjälpa till. Men det beror också på dig, säger hon och tittar på mig.
Hon menar oss utlänningar. Om vi kommer att finnas där och ge vårt stöd även om tre, sex, tolv månader.