Det har gått en vecka i dag. En vecka sedan jordskalvet på 45 sekunder ändrade allt i Haiti.
Det är en lång tid att ligga begravd under ruinerna och hoppet minskar för varje dag. Men hoppet är inte helt ute. Hittills har 75 personer dragit fram levande ur massorna.
I går grävdes 23-åriga studentskan Maxine Fallon fram levande. Hon hade sänt SMS där hon låg begravd under ruinerna och på det viset lockat till sig räddningsmanskapet. Tidigare under gårdagen grävdes också Jessica Hartelin, 6, fram.
Och kanske ska ett nytt mirakel äga rum här i det som en gång var Unibanks lokal i stadsdelen Bourdon. Flera räddningsteam från olika länder har fått information om att det kan finnas folk vid liv under rasmassorna.

Hundarna markerar för liv

Hundarna har markerat tecken på liv under de tunga betonglocken. Nu är det största, möjliga tystnad som gäller.
Tre medarbetare stoppar all trafik vid uppförsbacken. De ber bilisterna att stänga av motorerna. Alla tittar upp mot räddningsarbetaren på taket och iakttar hur han försöker att lokalisera det som han tror är ljud från de begravda under rasmassorna.
Så tittar han på sina män, ler och gör tummen upp. Här finns hopp.
- Vi har fått indikationer på att minst fyra människor kan vara vid liv under rasmassorna. Banken bör ha stadiga rum. Om de begravda har tillgång till vatten kan de överleva utan mat i flera dagar - men ibland krävs det mirakel, säger räddningsledaren Omar Justiniani från Panama.
Räddningsteamen väljer att inte sätta inte tunga maskiner. De vill inte göra mer skada än nytta, de hoppas hitta levande människor i rasmassorna.
Det är en kamp mot tiden. Det är svårt att klara sig så mycket längre utan mat och vatten.

Husen sätts i brand

Men det finns en annan fara också. Folk i Haiti har i desperation börjat sätta eld på raserade hus för att kunna bli av med stanken som ligger tung i luften i stora delar av huvudstaden.
- Tidigare i dag skickade vi in en hund med en flaska vatten. Den försvann under rasmassorna och kom tillbaka utan flaskan. Vi har även hört ljud underifrån, säger Omar Justiniani.
Polisen försöker att hålla kontroll över staden. Plundrare är oberäkneliga och poliserna har fått order att skjuta för att döda om det behövs. Men plundringen är i full fart på den berömda affärsgatan JJP i centrum.
- Det är svårt att hålla hela staden under kontroll. Vi försöker att skrämma iväg dem, men du ser hur desperata de är. Jag är rädd att det blir värre inom kort, säger den Cedor, en av poliserna och pekar mot unga män som gräver upp trasiga varor ur rasmassorna.
På fri fot efter jordbävningen befinner sig 3000 av landets grövsta kriminella som lyckades rymma från det hårdbevakade statsfängelset.
Genom att övermanna fångvaktarna ska fångarna ha kommit över automatvapen för att sedan fly på motorcyklar. Flykten omgärdas av många frågetecken. När Reuters reporter besökte fängelset var det i stort sett oskadat.
Bland rymlingarna fanns Torchon Jean Eoldy som går under smeknamnet Blade. En iskall mördare som styrde över ett av de beryktade gängen i Cité Soleil innan han greps av FN-styrkor i maj 2007.
Gangsterledarnas första timmar i frihet använde de till att sätta det raserade justitieministeriet i brand. Ett sätt att utplåna alla bevis på deras tidigare brottslighet. De ska sedan ha återvänt till kåkstaden - en plats där de tidigare styrde med vapen och våld.
- Sedan de kom ut åker de runt och försöker råna folk. De var ute och sköt hela natten, säger invånaren Elgin St Louis.
Medan plundrarna blir alltfler reser de hemlösa upp sina tält var som helst i stan. Utanför presidentpalatset har Marlen Germain och hennes grannar slagit upp ett tält på torget. Hon håller sin 22 dagar gamla dotter, Makilen i famnen:

Förlorade hela familjen

- Jag har förlorat hela min familj, fem syskon och min pappa och mamma. De begravdes levande, säger Marlen.
Hennes man är inte här i dag. Han är någonstans i stan och hjälper anhöriga att leta efter försvunna personer.
Även hennes granne, Joanne Superme, 20 har klarat sig. Hon höll sin tre månader gamla son Serghino hårt i famnen och flydde för livet. Sedan rasade hela huset ner.
- Nu bor vi här i tältet. Vi har ingen mat och inget vatten. Myndigheterna har inte gjort något för hjälpa oss, säger Joanne och pekar mot presidentpalatset.
Innan mörkret börjar lägga sig återvänder vi till Unibank. Ännu har ingen grävts fram och hoppet falnar för dagen tillsammans med dagsljuset.
I dag fortsätter de leta.