PORT-AU-PRINCE. När lilla Augustin ammats för tredje gången somnar han tryggt.
Gedeon Raymonde, 18, lutar sig tillbaka, vilar och ser förstrött på när de andra unga mödrarna ger sina barn bröstmjölk.
Runt omkring i lägret är det skrik och stoj, gråt och skratt - ett öronbedövande inferno för en ung mamma.
Det är i Unicefs vita babytält Gedeon och Augustin, 3 månader, varje dag kan finna en fristad bland människor som bokstavligen kämpar för sina liv.

Hon har förlorat vänner och grannar i en jordbävning. Hon har ingenstans att bo. Hon sover i ett tält på Nationalstadion i Port-au-Prince - Haitis Råsunda - tillsammans med 5 000 andra människor. Tältet är varmt som i helvetet när solen ligger på - och fuktigt som en svamp när regnet öser ned om natten.
5 000 människor som trängs på en grön konstgräsmatta och i tältet finns ingen säng - bara en plywoodskiva täckt av wellpapp - men det ska ändå rymma fem personer, och barnen gråter, blöjor ska bytas, behov ska uträttas, stanken är kväljande och det är likadant i alla andra tält, och det är aldrig tyst, och om natten kommer rädslan.

Många spädbarn får diarré

Det är exakt så Gedeon Raymonde och hennes baby Augustin, med runda kinder och nyfikna ögon, försöker ta sig igenom första akten i livet.
Hur lätt är det då att invagga ett nyfött barn i ett tryggt liv?
- Många spädbarn får diarré och dör. Diarré är den största dödsorsaken hos spädbarn. Därför försöker jag lära de unga mammorna hur viktigt det är att ge sit barn bröstmjölk, säger social-arbetaren Yves Marly, 26, som jobbar frivilligt för Unicef för att ge mödrar och barn en chans i livet.
- Jag pluggar till socialarbetare. Vad har jag för val när så många haitier är i nöd? säger Yves.

Pappan är ofta försvunnen

Ett vitt tält, kanske tio gånger tio meter, lockar varje dag unga mammor som behöver vård, värme och omtanke, och framför allt en fristad för sig och sina små bebisar. Några timmars paus från larmet och trängseln i de tältläger som slagits upp efter jordbävningen.
Baby in tent - Baby i tält - kallar Unicef sin verksamhet.
LUGN OCH RO. I Unicefs babytält får de unga mammorna lära sig vikten av att amma sina barn i lugn och ro. Foto: Axel Öberg - Vi har rest ett 40-tal babytält i Haiti. En del mammor kommer med sina bebisar bara en gång, andra blir stammisar och kommer nästan varje dag. Här finns massor av ungar i nöd och mammor som behöver hjälp med att sköta sina barn. Många mödrar får annars ingen hjälp; de har kanske ingen egen mamma som kan lära dem, dessutom finns väldigt ofta ingen far till barnet, säger Jennifer Bakody på Unicef.

Stressen fick brösten att sina

Haiti är ett av världens fattigaste länder, och värre blev det efter jordbävningen.
Hem har splittrats, hus har pulveriserats, skolor har rasat, vuxna och barn är traumatiserade av hemska minnen och den alltjämt pågående fattigdomen.
- Många barn föddes både strax före och strax efter jordbävningen. Vi har sett många mammor som har förlorat sin bröstmjölk av stressen, säger Jennifer Bakody.
I dag har Gedeon Raymonde än en gång flytt trängseln i sitt tält och kommit med sin Augustin till babytältet för att i lugn och ro försöka amma sitt barn.
Solen bränner och fotbollsstadion är som en kokande gryta med ett myller av människor - väldigt många små bar-fotabarn - som är fångade i kitteln.
Gedeon säger med svag stämma:
- Jag är här för att bättre lära mig att ge Augustin bröstmjölk. Jag visste inte att det är så viktigt som de snälla människorna i babytältet säger. Och här är det lugnt och stilla.
Socialarbetaren Yves Marly och en läkare pysslar om mammorna. Behöver de medicin så får de det, behöver de bara lite mänsklig omtanke så får de det.
- Vårt viktigaste budskap är att mammorna måste amma sina barn. Det är inte så lätt att göra det i ett trångt tältläger där man sällan finner ro, då är det nära till hands att ge upp. Och många mammor är väldigt unga, säger Yves Marly.
Gedeon Raymonde och hennes lille son var ensamma hemma och fick huset över sig när jordbävningen slog till.
- Vi var fångade i en fälla, men lyckades till slut ta oss ut för egen hand, säger Gedeon.

Hon har flera små att passa

Nu finns huset i byn Matissant inte längre kvar. Och barnets far Marcelin är inte med i bilden längre.
HJÄLPANDE HAND. Jennifer Bakody på Unicef berättar att många unga mödrar vore helt hjälplösa utan babytälten. Foto: Axel Öberg När Augustin kommit till ro med sin mamma i babytältet somnar han och märker inte att han hamnar i famnen på en ung flicka - Gedeons 13-åriga systerdotter - för Gedeon ska också pyssla om sin systers baby i babytältet.
Utanför är det stojigt. I Uniceftältet sitter alla tysta och njuter av stillheten.
- Jag har så svårt för att sova i vårt tält. Vi bor fem stycken där. Det är mitt barn och jag, min bror och min syster och hennes två barn. När det är soligt är det för varmt och när det regnar blir vi genomsura, säger Gedeon.

Hem av brädbitar

Vi följer med hem. Hennes ruckel till tält ligger mitt på fotbollsplanen och är byggt av små brädbitar, masonitskivor, några tygstycken och trasig plast. Ett rosa tygstycke av tunnaste tyll får tjäna som dörr.
Sängen - om man verkligen kan säga säng - är en plywoodskiva, stor som ett köksbord, som alla fem ska samsas om på natten.
Bienaime, en kvinna från granntältet som har 14 munnar att mätta, har kommit för att skala potatis och malangarötter som hon ska koka och bjuda Gedeons familj på, för Gedeon saknar matbiljett som hon kan få ett par koppar ris för. Bienaime och hennes familj ryms inte i sitt tält och mer än halva familjen får ligga direkt på plastgräset, utan tak över huvudet.
Gedeon Raymonde hoppade av skolan när hon blev gravid, och när jag frågar om framtiden säger hon beslutsamt:
- Jag vill börja studera igen. Jag vill bli advokat och föra alla kvinnors talan mot alla dessa män som inte visar oss kvinnor respekt.