Lejonungarna tas från sin mamma precis innan de öppnar ögonen.Lejonungarna tas från sin mamma precis innan de öppnar ögonen.
Lejonungarna tas från sin mamma precis innan de öppnar ögonen.
Lejonen i bur på Akwaaba matas under rundvisningen. Foto: Toby SelanderLejonen i bur på Akwaaba matas under rundvisningen. Foto: Toby Selander
Lejonen i bur på Akwaaba matas under rundvisningen. Foto: Toby Selander

Här föds lejonen upp för att klappas och dödas

Publicerad

NORTH WEST / JOHANNESBURG / KAPSTADEN. Det första den lilla lejonungen ser när den öppnar ögonen är en människa.

Den ska kunna domineras som inkomstkälla livet ut.
Först klappas ungen av turister, senare – som tonåring – tvingas den posera med leende besökare.
Nästa steg är att skinnet blir en trofé efter något som liknar slakt mer
än jakt.
Förnedringen avslutas med att skelettet säljs dyrt som undergörande medicin till Asien.
Djurens konung lever numera ett liv i misär.

Den nyfödda lejonungen får bara några dagar med sin mamma. Under de första 10-14 dygnen är den helt blind. Det enda den gör är att kura ihop sig med sin mor och dia hennes mjölk. Den formar genast ett starkt band till lejoninnan, genom känsel, lukter och ljud. Och förstås den trygga beröringen.

Lejonungen tas blind från sin mamma och ersättes av en människa och en nappflaska.

 

Den officiella versionen är annorlunda. Medietränade guider berättar att man tar lejonungarna efter tre-fyra veckor, och då oftast med en svepande förklaring att lejoninnan stött bort ungarna.

I de fem lejonparkerna som Expressen besökt utanför Johannesburg är det en annan sanning som kommer fram från anställda och volontärer. Och den är ofattbart tragisk: små blinda, ulliga knyten som rycks från mamman.

Inga lejon släpps ut i det fria

I Sydafrika finns runt 2 300 riktigt vilda lejon. De kan leva, jaga och para sig fritt. Samtidigt finns det mellan 6 000 och 8 000 lejon i den mångmiljonindustri som uppfödningsparkerna utgör. Många parkägare hävdar att de arbetar för att bevara beståndet av lejon, men sanningen är att inga lejon släpps ut i det fria och blir vilda. I stället avlas de sönder.
Ukutula-parken i North West-provinsen är en av de större farmerna i landet. Den marknadsförs med fina videor och motton om forskning, utbildning, genbank och bevarande av lejon.
Men Ukutula är mycket kritiserat av organisationer som arbetar för lejonens rätt till ett värdigt liv.

 

Foto: Torbjörn Salander

En skolklass ser nyfiket på när en i personalen på Ukutula leker med lejonungarna.

Varje dag klappas och fotograferas lejonen med turister

Det är när vi ger oss ut på en bushvandring med fyra stora lejon som sanningen kommer fram. De små ungarna präglas av närheten till människor. När de är kring en månad tas de
"i tjänst". De tillbringar timmar varje dag med att bli klappade av och fotogra­ferade med turister.
– När de är ett halvår kan de bitas för mycket och är för busiga, då kan de inte klappas längre, förklarar guiden.
När de blivit ännu äldre återgår de till att dra in pengar. Då utgör de tama lejonen attraktionen i det som kallas "bush walk with lions", en lejonpromenad. För drygt 500 kronor får vi en timme med Ukutulas fyra stora lejon. Kaffe samt ett diplom ingår.
När jag frågar om när ungarna tas från sin mamma svarar guiden:
– Vi tar dem när ungarna är 10-14 dagar gamla. Då tar våra volontärer hand om dem och matar dem med nappflaska. Och så får de också döpa ungarna.

Men saknar inte ungarna sin mamma?

– Jo, det gör de, men de glömmer henne efter tre–fyra dagar.

Vi är tiotalet turister som vandrar med var sin käpp. Den är tecknet för lejonen att vi dominerar dem men att vi ändå ses som en del av flocken. Här får inga barn under 15 år, eller vuxna kortare än 150 centimeter, vara med – de kan uppfattas som ett byte.
Största hanen är två och ett halvt år och därmed på gränsen till för stor för de här promenaderna. Om två år är lejonet fullvuxet, och närmast dubbelt så stor.

Ukutulas guide berättar för Expressens Torbjörn Selander om hur man tar ungarna från sin mamma när de är blinda.

 

Vi kommer fram till ett träd och ett av lejonen klättrar upp och vilar på en gren och spanar mot guiden med höftväskan. Genast kommer belöningen, en bit kyckling, flygande genom luften – ett inövat cirkusnummer.
– De är födda att vara med människor, och vi är de som alltid matar dem. Om vi låter dem växa upp med mamman kan vi inte hantera dem, förklarar guiden.
Ukutula har hundratals lejon, 26 av dem är ute varje dag med turister.
Djurens konung är helt dominerad av människan. I parken finns antiloper, zebror och giraffer – och lejonen kan faktiskt jaga om de vill.

– Men om de dödar något så låter vi dem inte äta bytet, då kan de lära sig att det finns mat utanför inhägnaderna.

Är ni rädda för att de då också skulle kunna döda någon av era gäster?

– Ja, vi vill inte att de ska äta utanför området.

Har det någon gång hänt att ni släppt ut era lejon till ett liv i frihet?

– Nej, speciellt inte dessa som är uppväxta i fångenskap, de kommer att förbli i fångenskap och dö i fångenskap.

Vi besöker också lejonungarna. De allra minsta gillar att bli klappade och fotograferade av turister för publiceringar på sociala medier. Få eller ingen tänker att de gulliga ungarna kan växa upp för att sedan skjutas av jägare som betalar hundra­tusentals kronor för troféerna.
I inhägnaden arbetar volontärerna, det flesta är unga kvinnor. En danska berättar att hon betalar nästan 1 000 kronor om dagen för att arbeta på Ukutula. Volon­tärerna får göra rent, mata lejonen med nappflaska och leka med dem. På parkens hemsida annonserar man efter frivilliga till forskningsprojekt för lejon och geparder. Volontärerna har ofta intrycket att de kommer till Afrika för att rädda lejonen. Att parken inte släpper ut några lejon i det vilda verkar de inte känna till.

Willie Jacobs, ägare av lejonparken Ukutula, poserar med Guns N’ Roses-profilen Slash.Foto: / TORBJÖRN SELANDER

När Expressen når Ukutulas ägare Willie Jacobs väljer han att bemöta några av omständigheterna kring hanteringen av lejonen på hans farm.

Vi har fått berättat att era lejonungar tas från sin mamma när de är 10-14 dagar, just före de öppnar sina ögon?
– Det är inte sant, vi gör inte det. Men vi föder upp lejon, det stämmer.
Men jag har varit runt till fem lejonparker inklusive Ukutula och alla, liksom personalen hos er, säger att de tar ungarna när de är 10-14 dagar gamla?
– Min vän, ljug inte. Om du är sån så ger jag ingen intervju.
Men jag har det på band från er?
– Verkligen? 10-14 dagar? Du snackar skit! Du är en lögnare!
Hur många lejon har blivit släppt ut i det fria från Ukutula?
– Vi har aldrig påstått att vi släpper ut lejon. Vad vi gör är forskning och bedriver utbildning här, säger Willie Jacobs.

Expressen fortsätter till en annan lejonpark utanför Johannesburg. Turisterna kan för drygt 1 000 kronor få en safaritur, en timmes promenad med de större lejonen och några minuters klappande av lejonungar. Det är som vilken nöjespark som helst – man får armband, köar och slussas runt.
Expressen har kommit över ett officiellt dokument från sydafrikanska myndigheter som visar att man för några år sedan sålde lejon till mellanhänder som är kända för att sälja dem vidare för lejonjakt.

Många volontärer, även från Sverige betalar dyra pengar för att arbeta gratis för lejonparkerna

 

LÄS OCKSÅ: Den sjuka jakten på noshörningens horn

 

I en tredje park är mönstret detsamma. En av dem som arbetar med lejonungarna berättar:
– Dessa ungar togs från sin mamma när de bara var några dagar gamla, hon ville inte ta hand om dem. Så vi matade dem med flaska.
Saknar de inte sin mamma?
– Jo, de saknar sin mamma. Det kan nog hända att de har gråtit.
Det dokument vi tagit del av visar att även denna park har sålt till mellanhänder som är kända för att sälja vidare till jakt.
Vi besöker ytterligare två lejonparker. Alla ger samma svar om lejonungarna, om hur de tas från sin mamma.

I Sydafrika blev begreppet "canned hunting" välkänt för länge sedan. Begreppet kan närmast översättas med "instängd jakt". Först sövs lejonet och transporteras till ett inhägnat område, en jaktpark. När lejonet vaknar lockar man fram det genom att lägga ut mat. Då skjuter jägaren djuret.
Jakten, som knappast ens kan kallas jakt, har väckt avsky över hela världen. "Canned hunting" finns fortfarande, om än med förfinade regler. Längre tid mellan måste passera mellan det att det drogade lejonet vaknar upp till "jakten" börjar. Och inhägnaderna får inte vara för små.

 

Rena avrättningen, lejonhannen hade inte en chans, han gör en volt efter första kulan, sen går det åt fler kulor innan han är död.

Foto: DEREK GOBBETT
Foto: DEREK GOBBETT

Lejonhannen kom gående, då visslade man på den, sen sköt jägaren den från flaket av jaktfordonet och blev hyllad av sin jägarguide.

En hanne med svart man kan skjutas för 320 000 kronor

För djurens konung innebär det inte någon större skillnad – det är fortfarande lejon "på burk". De tama djuren har aldrig lärt sig jaga, de är vana vid att vara inlåsta och har förlorat sina naturliga instinkter.
Det är lätt att hitta jakterbjudanden på nätet. African Hunt Lodge erbjuder att "Jaga och skörda monster-sydafrikanska lejon vilken som helst dag på året". En hanne med svart man går på 320 000 kronor. African Sky, Discount African Hunts och andra erbjuder lejonhonor för 77 000 kronor och uppåt.

Foto: DEREK GOBBETT

Safarifotografen Derek Gobbett hyrdes in av tio amerikaner som skulle skjuta tio lejon på en vecka. Men det blev slakt istället för jakt.

 

Expressen har fått tillgång till en film av safarifotografen Derek Gobbetts, som under några dagar var inhyrd av en grupp amerikanska jägare.
Det man bevittnar är ren slakt.
Syftet med filmen var att dokumentera tio amerikaners äventyr och hjältedåd.
Men Gobbetts film skildrar jakt från bilflak, jägare som skjuter mot lejon som gömt sig i ett piggsvinsgryt eller som skrämda klättrat upp i ett träd.
Lejonen kom dagen före jakten från
en farm i Bloemfontein, fyra släpptes ut i parken samtidigt som amerikanernas privatplan landade.

 

När dokumentärfilmen "Blood lions" kom 2015 blev det ramaskri världen över. Den beskrev den smutsiga hanteringen av lejonen från nappflaskeungar till jaktbyte. Filmen har belönats med flera priser och blev början på en kampanj för att ändra förhållandena för Sydafrikas lejon. Bakom dokumentären låg bland annat Ian Michler.
Ian Michler berättar om arbetet med "Blood lions", ett arbete som lett till att han blivit aktivist för lejonens rätt. Ian har visat filmen och talat inför EU-parlamentet, men också för andra politiker. Flera länder har förbjudit import av troféer från jakter som "canned hunting". I februari ska Ian Michler visa filmen i Sveriges riksdag.
– Det finns de som säger att detta är ett sydafrikanskt problem, men 99 procent av alla jägare kommer från utlandet, och många från Europa. Likaså de som är volontärer och arbetar på lejonparkerna. Det är ungdomar som tror att de gör skillnad för lejonen, i stället blir de gratis arbetskraft för lejonfarmsägarna, säger han.

 

LÄS OCKSÅ: Tjuvskyttarna jagas med hundar som hoppar fallskärm


– Den första orsaken är de väldigt starka egendomslagarna, som inte finns i övriga Afrika. Här anser man att man gör vad man vill med sin mark. Det andra är att många av de som är involverade är sprungna ur apartheid. De har ingen förståelse för mänskliga rättig­heter, eller för djurens. De har en mycket brutal attityd. Den tredje är religion, de flesta är kalvinister och menar att Bibeln ger dem rätt att dominera djuren.

Lejonskelett som undermedicin i Asien är det nya stora hotet mot Afrikas lejon.

Lejonskelett kan vara värt drygt 180 000 kronor

Ian Michler har också engagerat sig mot handeln av lejonskelett. 2008 började asiatiska handelsmän att intressera sig för lejonben. I många länder där tror man att tigerben kan bota magsår, kramper, reumatism, magont och malaria. Men tigerbenen tog slut och blickarna riktades mot Afrika. Pulvret från skelettet blir till vin eller kakor, ett lejonskelett kan vara värt drygt 180 000 kronor som kinesisk medicin.
Ian Michler berättar känslosamt om hur giriga lejonparksägare och jaktoperatörer gör förmögenheter på lejonindustrin. Hur lejonen utnyttjas från födsel till död. Och han ifrågasätter hur någon med glädje kan hänga upp en lejontrofé på väggen. Hur det är möjligt att man fortfarande kan klicka in ett lejon
i varukorgen, ett lejon som kommer att vandra håglöst och vilset i en inhägnad och främmande miljö. Hur det kan vara tillåtet att troféjägare kan skjuta ett lejon som nyss vaknat från ett drogat tillstånd.
Och dessutom göra det från ett bilflak.

Torbjörn Selander på plats i Sydafrika

Så här kan du hjälpa och lära mer

Den svenska organisationen Djurens Rätt arbetar bland annat för att lejonen ska få det bättre. Man har ett samarbete med Blood Lions. Ian Michler från Blood Lions kommer till Sverige i februari.

www.djurensratt.se

www.bloodlions.org

www.cannedlion.org

Mer om lejonen

• Det finns mellan 15 000–20 000 lejon i Afrika.

• 1940 fanns det cirka 450 000 lejon på kontinenten.

• I Sydafrika finns det cirka 2 300 vilda lejon, 800 vilda men lever under kontrollerade program i privata safariparker.

• Mellan 6 000 och 8 000 lejon lever i fångenskap i Sydafrika på privata uppfödningsparker.

• Mellan 800 och 1 000 lejon skjuts årligen i Sydafrika av lika många jägare, de tillför 120-150 miljoner rand till landet (80-100 miljoner kronor).

• 2013 exporterade cirka 700 döda lejon från Sydafrika

• Ett lejonskelett som kokats ned och hällts på flaska kan säljas för mer än 20 000 dollar i Asien, enligt Dr. Pieter Kat vid LionAid i Storbritannien.

• Enligt LionAid exporterades lagligt 739 kilo lejonskelett till Asien 2012, året innan var det bara 55 kilo.

• Sydafrikas professionella jägare och deras PHASA röstade nyligen om att deras medlemmar inte ska få bedriva ”canned hunting” med siffrorna 147 mot 103.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Expressens app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag