Nu ligger det till så, tämligen självklart, att rökning är förbjuden på Svalnäs (utom om man hyr sin egen lägenhet, vilket de flesta gör). På sjukhemmet får man absolut inte röka, så vad händer?
Jo, en anställd, i det här fallet vård- och omsorgschefen Kerstin Lundin, byltar på Margaretha ett par tröjor, hjälper henne upp i rullstolen och rullar ut. Utomhus, där Näsbyviken glimrar bortom träden, är rökning nämligen tillåten. Margaretha får sina bloss och sitt lugn.
Hjälp med olika behov
KÄR PLIKT. Mona Petersén vårdar sin Alzheimers-drabbade make Hans på Svalnäs med assistens av sjukhemmets personal. De tycker att hon gör ett fantastiskt jobb. Foto: Robban Andersson Varje dag får Margaretha - som var läkarsekreterare på Radiumhemmet fram till pensionen - hjälp med att gå i affären, skaffa tidningarna och få frisk luft... ja, och så ett bloss. Andra patienter har andra behov som man försöker tillfredsställa så långt det överhuvudtaget går.
- Vi försöker lägga tyngdpunkten på INDIVIDEN, säger Ulf Thörnevik som är VD för Svalnäs ägare Blomsterfonden.
Det han menar är att på Svalnäs drar man inte alla över en kam. Man försöker studera sina vårdfall - och andra hyresgäster - och hjälpa äldre och personal att anpassa sig till varandra. Att bli familj, i så stor utsträckning som möjligt...
Kontakt med anhöriga
Precis samma inställning har Therese Moe, undersköterska och tidigare på KS. Therese är entusiastisk. Jobbet på Svalnäs ger kontakter inte bara med patienter utan också med anhöriga. Man lär känna varandra och blir vänner. Två gånger per år planerar man rent formellt vården för varje patient, men i praktiken snackar man ihop sig hela tiden.
Den äldste invånaren, fd direktören Sven Alfort, som är över 104 år gammal, slår fast att han är nöjd, men vill inte bli intervjuad eller avbildad i Expressen. Det respekteras.
Svalnäs har beskrivits som det bästa stället i Sverige att leva som åldring. Hemmet, som egentligen är en liten stad i en vrå av Danderyds kommun, har flera olika boendeformer. Det drivs av Blomsterfonden som är en ideell förening, men samarbetar med kommunen. Svalnäs och övriga anläggningar är därför tillgängliga för både äldre med egna medel och äldre som anvisas av kommunen. Man kan bo i en hyreslägenhet, precis som var som helst i Sverige, på sjukhem, i serviceboende eller gruppboende; organisationen driver sin egen hemtjänst. Nervcentrum är den överdådiga patriciervillan Svalnäs.
Alla har tillgång till hjälp
I villan finns förutom administration, en restaurang, sällskapsrum och "Kunskapskällan", en viktig avdelning eftersom det är här personalens kompetens successivt uppgraderas. Alla invånare har tillgång till hjälp från värdinnor och vårdlotsar. Verksamheten går ut på aktivitet, lyssnande, hänsyn till varje individs önskemål.
Anläggningarnas popularitet framgår kanske tydligast av en liten sifferserie.
Föreningen har 15 300 medlemmar av vilka 13 400 (!) står i bostadskö för att kunna flytta in vid 60 års ålder; yngre får man inte vara.
Blomsterfonden disponerar 1 100 lägenheter.
Väntetiden ligger runt 15-17 år.
Trivs i Danderyd
Hans och Mona Petersén kände att de inte kunde bo kvar i sin stora villa, bland annat därför att Hans ramlat ner för trappan i övervåningen. De stod i kö på tre platser, men ville helst till Svalnäs.
- Danderyd är vår hemkommun. Vi hade vår segelbåt här och trivdes med omgivningarna.
Hans lider av Alzheimers sjukdom och vårdas av Mona - med hjälp av en personal som hon tycker gör ett lysande jobb. Det kan kännas tungt ibland - Hans kan komma ihåg saker som inträffade för längesen, men glömmer det näraliggande - men Mona ser det som en kär plikt att ta hand om honom på bästa sätt. Hon medger att det kan kännas tungt och får tårar i ögonen när hon beskriver problematiken, men slutar med ett enkelt konstaterande:
- Han är ju min man...
