Det flesta i Egypten i dag har hört talas om Khalid Saids öde. Han har blivit symbolen för Mubarak-polisens brutalitet och en katalysator för de unga aktivisterna som började demonstrera i januari.
De samlades i 100 000-tal i går igen på Tahrir-torget i centrala Kairo. Bland annat för att höra den just frigivne Google-chefen Wael Ghonim som släppts efter tolv dagar i häkte.
- Vi kommer inte att överge våra krav och det är regimens avgång, sa han.
Det är Wael Ghonim som satte upp Facebook-sidan "Vi är alla Khalid Said" i fjol. Det var genom den som folk uppmuntrades att börja protestera mot Mubarak-regimen, det var från den budskapet spreds om protestplaner den 25 januari, dagen då allt startade på allvar.
Men då var Khalid Said död sedan över ett halvår tillbaka. För hans blodiga slut kom redan förra sommaren. Ett av otal offer för den egyptiska polisen och säkerhetsapparaten.
Hassan blev vittne
Hassan Messbah, 60, var med och bevittnade det som hände. Det är han som äger Spacenet på Bombastas-gatan i centrala Alexandria. Den berömda cornichen och Medelhavet ligger bokstavligen runt hörnet.
DÖDAD AV POLISEN. Khalid Said blev 28 år. Foto: Martin Von Krogh/Expressen
"Jag ser en mening med Khalids död", säger släktingen Ali Mohammed. Foto: Martin Von Krogh/Expressen
Hassan Messbah, 60, äger internetkaféet i Alexandria där Said greps. Foto: Martin Von Krogh/Expressen
- Khalid brukade inte komma hit så ofta, berättar han. Han var mest för sig själv och han hade en egen dator hemma. Han gillade musik, att spela gitarr och han älskade katter.
Khalid Said bodde snett mitt över gatan och på kvällen den 6 juni passerade han förbi Spacenet. Han fick syn på en god vän därinne och tittade in.
Han fick snart sällskap av två civilklädda poliser, Awad Suleiman, och Mahmoud Salah.
- Jag förstod att de var poliser. De var bägge beväpnade med pistoler, berättar Hassan Messbah.
Han kände inte till det då, men Khalid Said - som var mycket händig med datorer - hade några veckor tidigare lagt ut en film på sin blogg där man kunde se hur några lokala poliser delade upp ett narkotikabeslag mellan sig. Ett exempel på korruptionen inom polisen.
- Han hade snappat upp filmen på ett kafé på gatan med sin blåtand, berättar Ali Mohammed som är kusin med Khalids pappa och den som för familjens räkning kämpat i domstol mot poliserna.
- En av poliserna hade filmat och visade den för en kollega på sin mobil.
På kvällen den 6 juni kom poliserna för att hämnas. De sa inget. De bara grep tag i den 28-årige Khalid.
- De slog hans huvud mot hyllan här, berättar Hassan Messbah och pekar på en barhylla vid entrén. Sedan började de släpa ut honom. Jag försökte ingripa men poliserna hotade mig och de andra gästerna hindrade mig.
- För min egen skull.
Dunkade huvudet mot trappan
Poliserna gick inte långt med Khalid Said. De försvann in i trappuppgången i grannhuset och började på allvar misshandeln av 28-åringen.
De slog honom i sju, åtta minuter och dunkade hans huvud upprepade gånger mot marmortrappan. De brydde sig inte om att det fanns massor av vittnen, gäster från internetkaféet, kaffedrickare på ett kafé mitt emot, andra nyfikna.
Två läkare bevittnade också vad som hände. En av dem sa:
- Vad håller ni på med, ni ser väl att han redan är död.
Och så var det. Khalid Saids misshandlades till döds den kvällen. Inför dussintal vittnen.
- Jag var så arg, minns Hassan Messbah. Kände mig förnedrad. Jag kände att detta kan hända närsomhelst, vem som helst.
Och han bestämde sig för att det gått för långt. Rättsläkaren försökte hävda att Khalid Said dött av att han svalt en påse marijuana, att han var en narkotikahandlare.
Men familjen kämpade emot, aktivister engagerade sig och de två poliserna ställdes inför rätta. Rättegången pågår än.
En okänd man dök upp på Hassans internetkafé efter några veckor och kom med varningar och hot till honom. Vittna inte, var budskapet.
- Men jag hade bestämt mig för att säga det jag såg. Det jag såg med mina egna ögon.
Både han och Ali Mohammed känner i dag att Khalid Saids död inte var förgäves trots allt. Ali Mohammed uttrycker sig närmast poetiskt.
- Jag ser definitivt en mening med Khalids död. Hans blod och blodet från de andra som dödats under revolutionen vattnar frihetens blomma! Detta land förtjänar bättre.
"Jag känner mig ung igen"
Det har genomförts väldiga demonstrationer även i Alexandria dessa revolutionsdagar och Hassan Messbah har flera gånger marscherat med de unga, med kvinnorna, med barnen.
- Jag kan knappt uttrycka mina känslor inför det som har skett. Jag känner mig ung igen. Inga kan fängsla mina tankar eller känslor längre.
- Det känns som om jag lägger den första stenen till mina barns framtid.
Khalid Saids kropp lades i marken kort efter sin död, men traditionen bjuder att begravningsceremonin inte hålls förrän hans död har hämnats. Det finns en tradition av blodshämnd här och om en person dödats så äger inte ceremonin rum förrän någon från mördarens familj också dödats.
Khalid Saids familj krävde ingen blodshämnd. Men begravningen ägde rum först förra tisdagen.
- Vi kände att revolutionen mot Mubarak är Khalids hämnd, säger Ali Mohammed. Det var hundratusentals som deltog här i Alexandria.
- Khalids död är en viktig del av vår revolution.
Och den folkliga vrede som släppts loss har ofta riktats mot just polisen.
I Alexandria har 15 av 17 polisstationer bränts ner. På vägen ut från Alexandria passerar vi polisstationen i Sidi Gabr, det var där de bägge poliserna arbetade som slog ihjäl Khalid.
Den är en av de nedbrända stationerna.
