HANDEN UPP FÖR SVERIGE. Cecilia Wikström, (FP), sitter och lyssnar på svensk tolkning samtidigt som hon röstar med att räcka upp handen i plenum i Strasbourg. Under en tvåtimmars omröstning kan det ibland bli hundratals handuppräckningar. Foto: Kristofer SandbergHANDEN UPP FÖR SVERIGE. Cecilia Wikström, (FP), sitter och lyssnar på svensk tolkning samtidigt som hon röstar med att räcka upp handen i plenum i Strasbourg. Under en tvåtimmars omröstning kan det ibland bli hundratals handuppräckningar. Foto: Kristofer Sandberg
HANDEN UPP FÖR SVERIGE. Cecilia Wikström, (FP), sitter och lyssnar på svensk tolkning samtidigt som hon röstar med att räcka upp handen i plenum i Strasbourg. Under en tvåtimmars omröstning kan det ibland bli hundratals handuppräckningar. Foto: Kristofer Sandberg
Wikström hemma i övernattningslägenheten i Bryssel efter ännu en lång arbetsdag. Foto: Kristofer SandbergWikström hemma i övernattningslägenheten i Bryssel efter ännu en lång arbetsdag. Foto: Kristofer Sandberg
Wikström hemma i övernattningslägenheten i Bryssel efter ännu en lång arbetsdag. Foto: Kristofer Sandberg
PÅ SPRÅNG. Klockan 9 på morgonen möts ledamöterna i fiskeriutskottet. Isabella Lövin (MP) är tvungen att rusa till tunnelbanan för att snabbt komma till jobbet och därefter bär det återigen av tillbaka till Sverige. Foto: Kristofer SandbergPÅ SPRÅNG. Klockan 9 på morgonen möts ledamöterna i fiskeriutskottet. Isabella Lövin (MP) är tvungen att rusa till tunnelbanan för att snabbt komma till jobbet och därefter bär det återigen av tillbaka till Sverige. Foto: Kristofer Sandberg
PÅ SPRÅNG. Klockan 9 på morgonen möts ledamöterna i fiskeriutskottet. Isabella Lövin (MP) är tvungen att rusa till tunnelbanan för att snabbt komma till jobbet och därefter bär det återigen av tillbaka till Sverige. Foto: Kristofer Sandberg
Isabella Lövin (MP). Foto: Kristofer SandbergIsabella Lövin (MP). Foto: Kristofer Sandberg
Isabella Lövin (MP). Foto: Kristofer Sandberg
SNUS - TILL VARJE PRIS. Inför varje Bryssel-vecka tar Christofer Fjellner (M) med sig två stockar snus. Trots att EU förbjuder snus har han ett kylskåp på sitt kontor där stockarna står till försäljning. Bland köparna finns svenskar, österrikare och amerikaner. Foto: Kristofer SandbergSNUS - TILL VARJE PRIS. Inför varje Bryssel-vecka tar Christofer Fjellner (M) med sig två stockar snus. Trots att EU förbjuder snus har han ett kylskåp på sitt kontor där stockarna står till försäljning. Bland köparna finns svenskar, österrikare och amerikaner. Foto: Kristofer Sandberg
SNUS - TILL VARJE PRIS. Inför varje Bryssel-vecka tar Christofer Fjellner (M) med sig två stockar snus. Trots att EU förbjuder snus har han ett kylskåp på sitt kontor där stockarna står till försäljning. Bland köparna finns svenskar, österrikare och amerikaner. Foto: Kristofer Sandberg
EU-ledamöterna får, om de vill, skjuts till och från parlamentet i svarta Mercedes. Men de har också möjlighet att låna cyklar - något som Carl Schlyter (MP) alltid gör. Foto: Kristofer SandbergEU-ledamöterna får, om de vill, skjuts till och från parlamentet i svarta Mercedes. Men de har också möjlighet att låna cyklar - något som Carl Schlyter (MP) alltid gör. Foto: Kristofer Sandberg
EU-ledamöterna får, om de vill, skjuts till och från parlamentet i svarta Mercedes. Men de har också möjlighet att låna cyklar - något som Carl Schlyter (MP) alltid gör. Foto: Kristofer Sandberg
INTE UTAN STURE. En bit utanför Bryssels stadskärna bor Marit Paulsen, (FP), sedan några år tillbaka med sin man Sture Andersson. Varje dag lämnas och hämtas Paulsen av maken vid parlamentsbyggnaden. Foto: Kristofer SandbergINTE UTAN STURE. En bit utanför Bryssels stadskärna bor Marit Paulsen, (FP), sedan några år tillbaka med sin man Sture Andersson. Varje dag lämnas och hämtas Paulsen av maken vid parlamentsbyggnaden. Foto: Kristofer Sandberg
INTE UTAN STURE. En bit utanför Bryssels stadskärna bor Marit Paulsen, (FP), sedan några år tillbaka med sin man Sture Andersson. Varje dag lämnas och hämtas Paulsen av maken vid parlamentsbyggnaden. Foto: Kristofer Sandberg
Kent Johansson (C), Marit Pualsen (FP), och Cecilia Wikström (FP), håller möte med svenska journalister på plats i Strasbourg. Foto: Kristofer SandbergKent Johansson (C), Marit Pualsen (FP), och Cecilia Wikström (FP), håller möte med svenska journalister på plats i Strasbourg. Foto: Kristofer Sandberg
Kent Johansson (C), Marit Pualsen (FP), och Cecilia Wikström (FP), håller möte med svenska journalister på plats i Strasbourg. Foto: Kristofer Sandberg
Den socialdemokratiska kvartetten Göran Färm, Jens Nilsson, Åsa Westlund och Olle Ludvigsson har trängt in sig i arbetsrummet i Strasbourg. Punkt för punkt går de igenom hur de ska rösta. Foto: Kristofer SandbergDen socialdemokratiska kvartetten Göran Färm, Jens Nilsson, Åsa Westlund och Olle Ludvigsson har trängt in sig i arbetsrummet i Strasbourg. Punkt för punkt går de igenom hur de ska rösta. Foto: Kristofer Sandberg
Den socialdemokratiska kvartetten Göran Färm, Jens Nilsson, Åsa Westlund och Olle Ludvigsson har trängt in sig i arbetsrummet i Strasbourg. Punkt för punkt går de igenom hur de ska rösta. Foto: Kristofer Sandberg
SKUMPA TILL LUNCH. Kinesiska telekomjätten Huawei sponsrar ett lunchevent med bubbel. Foto: Kristofer SandbergSKUMPA TILL LUNCH. Kinesiska telekomjätten Huawei sponsrar ett lunchevent med bubbel. Foto: Kristofer Sandberg
SKUMPA TILL LUNCH. Kinesiska telekomjätten Huawei sponsrar ett lunchevent med bubbel. Foto: Kristofer Sandberg
BUFFÉ OCH MINGEL. Tidningen The Parliament Magazine delar varje år ut priser, MEP-awards, till de parlamentariker som av intressenter och andra ledamöter anses ha jobbat hårdast inom sitt område. Förutom parlamentsanställda fanns även lobbyister från olika företag på plats i festlokalen i Bryssel. Efter prisutdelningen som hölls den 18 mars fortsatte kvällen med buffé och mingel till tonerna av ett liveband. Foto: Kristofer SandbergBUFFÉ OCH MINGEL. Tidningen The Parliament Magazine delar varje år ut priser, MEP-awards, till de parlamentariker som av intressenter och andra ledamöter anses ha jobbat hårdast inom sitt område. Förutom parlamentsanställda fanns även lobbyister från olika företag på plats i festlokalen i Bryssel. Efter prisutdelningen som hölls den 18 mars fortsatte kvällen med buffé och mingel till tonerna av ett liveband. Foto: Kristofer Sandberg
BUFFÉ OCH MINGEL. Tidningen The Parliament Magazine delar varje år ut priser, MEP-awards, till de parlamentariker som av intressenter och andra ledamöter anses ha jobbat hårdast inom sitt område. Förutom parlamentsanställda fanns även lobbyister från olika företag på plats i festlokalen i Bryssel. Efter prisutdelningen som hölls den 18 mars fortsatte kvällen med buffé och mingel till tonerna av ett liveband. Foto: Kristofer Sandberg

Här är svenskarna i Europas maktspel

Publicerad

STRASBOURG/BRYSSEL. Välkommen till EU-parlamentet.

Här fattas beslut om 1 300 miljarder kronor - som påverkar en halv miljard människor.

Expressen tog rygg på de svenska ledamöterna.

De tycker själva att de spelar i "politikernas Champions League".

Svenska folket är inte lika övertygat.

- Vad vill du?

Christofer Fjellner (M) tittar lite irriterat på sin assistent.

- Du ska vara på en lunch om åtta minuter.

Snabbt reser han sig från skrivbordsstolen och rättar till den mörkblå kavajen. Assistenten räcker över ett papper medan Christofer Fjellner rör sig ut i korridoren och mot hissarna.

- Oj! Jag ska tydligen vara moderator på eventet. Och Kinas ambassadör i EU ska tala, säger han.

Denna gång överraskat.

För de svenska EU-politikerna är assistenterna ovärderliga. Personalen planerar deras scheman minutiöst och förser sina chefer med den information de behöver inför varje dag.

Partikollegan Anna Maria Corazza Bildt, för dagen iförd en gul kampanj- T-shirt för Ukraina, är på språng men sätter sig hastigt med ett glas vatten i "Members bar". Hit är gäster enbart välkomna i sällskap med en EU-parlamentariker.

Det är Strasbourg-vecka måndag till torsdag och det innebär ett intensivt schema med omröstning i plenisalen varje dag. Här samlas hela parlamentet ungefär en vecka i månaden. Övriga veckor är ledamöterna i Bryssel för utskotts- och partimöten.

Kvällen före, precis innan hon skulle ta en dusch och sedan gå och lägga sig, ringde hennes assistent. Anna Maria Corazza Bildt hade missat att läsa på inför en tv-intervju.

- Valentina, min underbara medarbetare, ringde och sms:ade mig på hotellet klockan elva i går kväll. Du vet hur kontroversiellt det är med dataskydd och massövervakning? Men vi hade inte hunnit prata om det, det var så mycket annat. Vänta, så ska jag visa sms:et.

Anna Maria börjar rota i sin ljusa läderväska och vänder sig till en av sina medarbetare.

- Har du min telefon? Eller är det Rasmus som har den? Herregud!

- Hursomhelst, min assistent sms:ade mig klockan 23 och frågade: 'behöver du något mer i ärendet dataskydd?' Jag ringde henne och vi pratade om det. Jag har den typen av medarbetare och det är otroligt värdefullt, säger hon.

Samtidigt ljuder en andra ringsignal i EU-parlamentet. Det låter som en blandning av ett brandlarm och en skolklocka.

Klockan är några minuter i tolv då alla 766 parlamentsledamöter måste infinna sig i plenum för att rösta - genom att räcka upp händerna. Det kan bli hundratals handuppräckningar under en lunchvotering.

Men när talmannen har svårt att avgöra om det är majoritet eller inte, eller om en partigrupp eller minst 40 ledamöter begär elektronisk röstning, avgörs vissa frågor med knapptryckningar - så kallade "roll call votes".

Luften står still ovanför den gröngråa heltäckningsmattan i plenum. En gigantisk EU-flagga hänger över podiet där talmannen sitter, tillsammans med sju tjänstemän, och håller ordning och reda i kammaren. Lysrörspanelernas starka ljus skärper sinnena.

Under knappt två timmar avhandlas ämnen som rör bland annat krisen i Ukraina, dataskydd och penningtvätt.

Omröstningarna går undan och det är knappt att ledamöterna hinner trycka på rätt knapp eller räcka upp handen.

Inte sällan blir det fel.

- Alla ledamöter röstar fel då och då. Felen går i och för sig att korrigera i efterhand, men det är ändå ett stort problem med alla frågor som ska hanteras och det går väldigt fort. Dessutom ska alla tolkar hinna med att översätta, säger Mikael Gustafsson, (V).

Han tycker att det är odemokratiskt.

- Ibland får man en bunt dokument bara några timmar innan ett beslut ska fattas och det är i princip omöjligt att hinna läsa och gå igenom det.

Vänsterpartiet har alltid varit emot Sveriges medlemskap i EU, men Mikael Gustafsson förklarar att nu när partiet sitter med i Europaparlamentet vill det precis som övriga partier skaffa sig så stor makt som möjligt.

Sveriges relation till EU har alltid kantats av tvivel.

1990 öppnade den Socialdemokratiska regeringen upp för ett svenskt medlemskap i dåvarande Europeiska gemenskapen, EG. Efter en hård valrörelse vann ja-sidan i folkomröstningen 1994 med knapp majoritet, och Sverige blev medlem den 1 januari 1995.

Parlamentet hade från början inte speciellt mycket att säga till om. Men sedan 80-talet har befogenheterna ökats steg för steg.

Numera har parlamentet medbeslutanderätt inom områden som miljö, folkhälsa, jämställdhet, konsumentskydd och den fria rörligheten.

Även budgetfrågor finns sedan några år på agendan. Statsvetaren Jonas Tallberg konstaterar:

- Parlamentet har lika stor makt som de 28 regeringar som sitter i ministerrådet. Vikten av att gå och rösta i valet är därför stor. Parlamentet har också fått ökad makt i förhållande till kommissionen, inte minst genom sitt inflytande över tillsättandet av kommissionen.

Var tredje lag i riksdagen hänvisar till EU-regler.

Och 60 procent av punkterna på en dagordning från ett svenskt kommunfullmäktigemöte påverkas av EU-beslut, på landstingsnivå är det hälften av alla punkter.

 

 

 

Ändå ids inte svenskarna gå och rösta.

Färre än varannan röstade i förra valet: 45,5 procent. Och då var ändå valdeltagandet rekordhögt - och högre än genomsnittet bland EU-länderna.

Centerpartiets Kent Johansson, (C), reser sig upp och blickar ned från sitt kontorsfönster mot den runda asfaltplanen utanför entrén. Där stannar de skinande blanksvarta Mercedes-bilar som hämtar och lämnar de ledamöter som inte vill cykla, gå eller åka kommunalt.

- Många ser EU som det vi ser om vi tittar ut här, säger han.

Han förstår att en del av unionens invånare tycker att EU känns långt borta.

- Hit kommer ibland limousiner och statschefer. Och du ser flaggor. Det är människors bild av vad vi gör.

- Man ser det som något som ligger utanför Sverige. Det är något som Reinfeldt åker bort till. Men för mig är det mer att jag tar med mig Skara eller Svallöv hit, säger Kent Johansson.

Gunnar Hökmark (M) tycker att pratet om "EU-frågor" leder fel.

- Jag sysslar inte med EU-frågor. Jag arbetar med inrikespolitik, ekonomisk politik, forskningspolitik och telekompolitik. Och jag vet att detta intresserar människor. Jag vet inte vad EU-frågor är. Så fort någon säger EU-fråga så tror man att det är något 'där'. Han pekar med hela armen ovanför huvudet.

- Men det är inte 'där'. Om det fattas ett dåligt beslut här så gör man det till EU:s fel. Men det är inte EU:s fel att socialistgruppen här har en viss politik. Och det är inte EU:s fel att man vill inskränka den fria rörligheten.

I Strasbourgs plenum, som ser ut som en rund träglob från utsidan, har åskådare plats högst upp i salen. Franska medier bevakar gärna veckan i Strasbourg, annars är det framför allt EU:s interna medier som följer omröstningarna.

Plötsligt hörs burop från några ledamöter. De klagar på att talmannen har räknat fel på antalet uppsträckta händer. Det är ett skådespel utöver det vanliga när applåder, skrik och burop blandas. Här möts 28 debattraditioner och retorikstilar. Atmosfären påminner om den i det brittiska underhuset.

Marita Ulvskog, (S), berättar att det ibland kan bli hotfull stämning.

- Vid förslag om jämställdhet kan det bli rena rama kaoset i plenisalen då det står 150 män och skriker rakt ut. Det är som en riktigt hård match när AIK-klacken är i gång. En gång var jag nästan rädd att de skulle springa över från den högra till vänstra sidan och puckla på oss kvinnor.

Även Marit Paulsen, (FP), vittnar om den tidvis hetsiga debatten.

- Gubbsen på högerkanten försvarar beskt prostitution men de blir rasande om man ska rösta för att flickor ska få sexualundervisning. Då börjar de yla, skrika och dunka i bänkarna. Det är fullständigt absurt. Jag blir paff av den cirkusen. En gång frågade jag en kristdemokrat varför i herrans namn de var intresserade av kalsongfrågor. Vad är det i den människans kropp som är så kontroversiellt? En miljard svältande människor är väl ett betydligt större problem än om flickor ska få sexualundervisning, säger hon irriterat.

När dagens omröstning är slut rusar alla ledamöter i väg på lunch eller på möten. I personalmatsalen två våningar ned skramlas det med glas, bestick och tallrikar. Dagens meny kostar runt 80 kronor. Åtta köer ringlar fram till var sin maträtt. För lax och potatis gäller kö nummer fyra och för pasta kö nummer sex.

Marita Ulvskog och Åsa Westlund, (S), håller hårt i sina brickor när de letar efter lediga platser i den gigantiska matsalen där ljudvolymen är hög. Spanjorer och italienare diskuterar om tapas verkligen är en riktig måltid och vilket vin som är bäst att ge bort vid en middagsbjudning. En tysk häller upp kranvatten i tillbringare och en fransman tar en klunk av sitt rödvin.

Utanför byggnaden passar röksugna ledamöter och assistenter på att ta sig ett bloss innan eftermiddagens aktiviteter fortsätter. Solen värmer och magnoliaträden blommar men det finns ingenstans att sätta sig utanför parlamentet som många liknar vid en borg. Inte minsta bänk eller stol.

Likadant är det inne i byggnaderna. I stället breder ett enormt parkettgolv ut sig under ledamöternas fötter i Strasbourg, där få slutar sin arbetsdag före klockan 21 på kvällen.

Det blir många steg mellan byggnaderna, och en aldrig sinande ström av människor. De långa korridorerna ser ut som en blandning av en catwalk och en nattklubb. Unga assistenter synar varandra flirtigt när de möts.

Det finns ingen officiell klädkod men det går nästan att gissa sig till vilken nationalitet eller politisk grupp någon tillhör. Grundtipset är: ju mer politiskt konservativ eller ju sydligare ursprung någon har, desto striktare klär de sig. Fransmän, italienare och spanjorer anses klä sig stiligt. Svenskar lagom och tyska socialdemokrater lite småslarvigt.

Mellan parlamentets huvudbyggnad Louise Weiss och sidobyggnaden Winston Churchill rinner Rhens biflod I'll likt en vallgrav. I Winston Churchill-huset ligger det kafé som ledamöterna kallar för Svanbaren. Sena eftermiddagar och tidiga kvällar ses anställda dricka mousserande medan de nätverkar, pratar jobb och privatliv. Här kan de äta frukost, lunch, middag och ta en drink.

 

 

 

Tisdagens omröstning är klar och Cecilia Wikström, (FP), tar sin espresso från bardisken. På väg mot ett ledigt bord stannar hon vid en kvinna i brun dräkt. De kysser varandra på kinderna. Kvinnan är politiskt sakkunnig på EU-sekretariatet och de jobbade ihop med asylpaketet som antogs förra året. Cecilia Wikström var rapportör för paketet - en rad lagtexter som ger asylsökande i alla EU-länder samma rätt- och möjligheter. Arbetet ledde till vänskap.

- Vi kommer alltid att rädda livet på varandra även om vi bor på var sin sida av jordklotet.

Hennes kolleger består av de 85 ledamöterna i den liberala gruppen och deras 200 anställda.

- Jag har mycket mer gemensamt med liberaler från Spanien, Italien och Tyskland än med piratpartister från Sverige. Jag säger hej till svenskarna men det är inte så mycket mer än det.

Arbetet med olika nationaliteter har tagit henne världen över.

- Jag har varit på många privata besök i andra länder som inte har med mitt jobb eller parti att göra. Man lär känna någon och blir kompisar.

Många känner igen Cecilia Wikström och hejar i korridorerna. Fraser på franska, grekiska och engelska varvas med svenskan. Nu håller hon på och lär sig rumänska.

- Om man ska bli framgångsrik här måste man kunna säga god morgon på tio språk i hissen. Det kan jag. Kan man säga tack på polska och god kväll på finska visar man att man bryr sig om sina kolleger, säger Cecilia Wikström.

Ledamöter från andra länder beskriver svenskarna som trevliga, lugna och effektiva. En bild Christian Engström, (PP), delar. Han berättar om hur det brukar se ut vid sammanträden.

- Först kommer svensken, sedan en finne. Därefter vaktmästarna som tänder lampan och sedan droppar de övriga ledamöterna in allteftersom. Oftast börjar möten 10-15 minuter sent, men det är sådant man får ta, säger han och skrattar.

Kroaten Biljana Borzan tillhör den socialdemokratiska gruppen och jobbar ofta ihop med svenska ledamöter.

- Svenskar är en bra förebild när det gäller hälsa, sociala program och arbetsmarknad. Vi har mycket vi kan lära av er. När jag vill ta reda på något, när jag vill veta mer då brukar jag vända mig till svenskarna, säger hon och drar till med en klassisk stereotyp:

- I Sydeuropa är vi mer aggressiva, svenskarna är lugnare.

Gunnar Hökmark, (M), som suttit två mandatperioder, berättar att han på skoj brukar formulera sig så här när han ska förklara denna smältdegel av människor som arbetar under samma tak.

- Här kryllar det av utlänningar och det är bara vi svenskar som är normala. Det stora problemet är att de andra tycker att de är normala. Det vill säga, vi kommer alla från en egen normalitet och det är bara om du kan knäcka koden och förstå och respektera detta som du kan få tysken, fransken och Bellman att lyssna till dig.

På Hökmarks skrivbord ligger jobbtelefonen som piper konstant denna förmiddag och assistenten, som sitter en meter ifrån, hamrar på sitt tangentbord. Arbetsrummet ser precis lika avskalat ut som hos de övriga svenska ledamöterna. I Strasbourg håller de till endast 42 dagar om året och vem orkar då bry sig om att inreda.

Det nödvändigaste flyttas mellan Bryssel och Strasbourg i stora militärgröna metallådor som fraktas i lastbilar. Lådorna ställs utanför varje kontorsrum och innehåller framför allt de dokument, tidningar och böcker som inte finns tillgängliga digitalt.

Det är inte särskilt glamouröst. Men ledamöterna verkar stolta. Christofer Fjellner konstaterar nöjt att han är omringad av topppolitiker från hela Europa.

- Det här är politikernas Champions League - Europadivisionen av politiken.

Se där en liknelse som få väljare hade gjort.

Christofer Fjellner ler:

- Tänk att jag får arbeta med före detta premiärministrar och finansministrar från andra länder.

Och så är det ju. Medan många av de svenska ledamöterna knappt är kända för svenskarna skickar andra länder i Europa desto tyngre namn.

I dagens Europaparlament sitter tidigare premiärministrar, finansministrar och utrikesministrar från Belgien, Lettland, Slovenien, Polen, Bulgarien och Finland.

Superkändisar som Frankrikes tidigare president Nicolas Sarkozy och Italiens ex-premiärminister Silvio Berlusconi har också varit ledamöter i EU-parlamentet.

- Visst kan det kanske vara så att det i andra länder väger tyngre att vara Europaparlamentariker än i Sverige, konstaterar statsvetaren Jonas Tallberg.

Sofie Blombäck forskar på Centrum för Europaforskning vid Göteborgs universitet. Hon menar att det finns två olika typer av ledamöter:

- Vissa är rena pensionsposter, det vill säga att de får arbeta i Bryssel efter lång och trogen tjänst i hemlandet. Andra hamnar där i plantskola för att senare kunna arbeta i hemlandet.

I viss mån gäller det även svenskarna. Flera svenskar har fått en framgångsrik karriär efter tiden i parlamentet: Jonas Sjöstedt blev ny ledare för Vänsterpartiet och Cecilia Malmström blev EU-kommissionär.

För andra har i stället EU-uppdraget gett karriären en knuff framåt. Moderaternas förra partisekreterare Gunnar Hökmark har i dag en ny inflytelserik karriär i EU.

 

 

 

På socialdemokraten Åsa Westlunds kontor, med Strasbourgs siluett i horisonten, står en barnstol intill fönstret. Ett av hyllplanen i bokhyllan är reserverad för blöjor, barnmat och en skallra.

- Jag har familj hemma så jag utnyttjar varje sekund här till att jobba. Då kan jag vara lite ledig hemma i stället, säger Åsa Westlund som har en åtta månader gammal son.

Hon har fött sina tre barn under de tio år hon varit EU-parlamentariker och alla tre har varit med mamma på jobbet. Personalen på Socialdemokraternas kansli har emellanåt fått rycka in som barnvakter och ibland har hon tvingats ta med barnen in i plenisalen under omröstningarna.

- Jag har prioriterat dem väldigt mycket och det har resulterat i att det har varit svårare att träffa kompisar. Man kan ju aldrig äta lunch eller träffas efter jobbet.

I Bryssel och Strasbourg pågår ett ständigt förhandlande. Mycket av debatterna och övertalningsförsöken sker i utskotten eller inom de politiska grupperna, men en stor del pågår också i korridorerna och på ledamöternas kontor. Det handlar om att få med sig så många som möjligt inför en omröstning.

- Maktspel finns på alla arbetsplatser. Jag är inte naiv på något sätt. Jag vet också hur man får igenom beslut. Men det är viktigt att komma ihåg varför man gör saker. Om man visar att det inte är någon egen prestigesak är det lättare att få med sig andra, säger Åsa Westlund, (S).

Hon berättar vad som hände när ett förslag om gränser för EU:s koldioxidutsläpp för bilar var på väg till omröstning. Några av de större medlemsländerna hade gjort upp bakom kulisserna. Ledaren för den socialdemokratiska gruppen bestämde att Westlunds utskott skulle gå på storländernas linje.

- De gjorde en egen deal vid sidan om, över en kopp kaffe eller något. Men jag sa 'jag tänker inte rösta så, jag tänker rösta så här'. Flera följde efter och plötsligt var det inte längre någon majoritet för det där tyskfranska förslaget.

Hennes drag passerade inte obemärkt. Ledamöterna som gjort upp i hemlighet var arga över att hon trotsade dem. Det skreks i korridorer och på gruppmöten. Men det hjälpte inte.

- Man måste faktiskt övertyga andra. Jag är inte beroende av att gruppledningen ska tycka om mig. Jag är beroende av att göra det som mina väljare förväntar sig.

Som EU-politiker är den individuella friheten ofta större än hemma i riksdagen. Visserligen representerar de svenska ledamöterna sina partier men här är politikerna inte lika hårt knutna till sin partiledning.

Ta Anna Maria Corazza Bildt som exempel. För att hon ska få igenom sitt ändringsförslag i en fråga behöver hon varken alliansens, Moderaternas eller det rödgröna blockets röst. Det kompromissas mer över de politiska gränserna, mellan rött och blått, än hemma i riksdagen.

- Här handlar det inte om att rösta för eller mot ditt parti, din statsminister eller din regering. Det handlar om att utforma en politik som är bra för svenska folket och för resten av Europa, säger hon.

De flesta ledamöterna har telefonmöten på distans eller träffar sin partigrupp hemma. Huvuddragen i den moderata EU-politiken formas både på plats i Bryssel eller Strasbourg och hemma i Sverige. En gång varannan månad träffar Anna Maria Corazza Bildt partikollegorna i regering och riksdag - den så kallade Europagruppen.

- Den här gången ska det handla om asyl och migration. Om det är något vi borde titta närmare på, vad vi ska göra eller vad vi gjort.

- Det kan komma från dem eller det kan komma från oss. Men vi tar inte instruktioner, säger hon.

Faktum är ändå att de flesta följer den egna svenska partilinjen. Men de röstar inte alltid som den partigrupp de tillhör i parlamentet. Tvärtom: ur ett europeiskt perspektiv är flera av svenskarna ovanligt "otrogna". Den fristående organisationen Votewatch Europe mäter detta - och siffrorna visar att exempelvis Mikael Gustafsson, (V), Christofer Fjellner, (M), och Anna Hedh, (S) går emot partigruppen i en av fem frågor.

Inte så förvånande, enligt statsvetaren Jonas Tallberg.

- Traditionellt sett agerar ledamöterna i Europaparlamentet mer fritt än ledamöterna i en blockstyrd riksdag på hemmaplan. Därför finns det också mer utrymme för enskilda ledamöter att ta ett betydande inflytande över EU-politiken, säger han.

Men det är ändå i grupperna det mesta samarbetet sker. Att tillhöra en grupp i parlamentet ger makt, både i form av positioner och ekonomiskt stöd.

Den största gruppen är Kristdemokraterna med 274 ledamöter, där ingår Moderaterna och KD. Näst störst är den socialdemokratiska gruppen med 195 ledamöter. Den gröna gruppen har 58 representanter. Där sitter Christian Engström och Amelia Andersdotter från Piratpartiet, och miljöpartisterna Carl Schlyter och Isabella Lövin.

När Isabella Lövin (MP) lämnade journalistiken för att arbeta som folkvald 2009 slogs hon av hur mycket makt hon fick.

 

 

 

Bara några månader efter hennes politiska debut - i december 2009 - blev det militärkupp i Guinea. Regeringstrupper attackerade demonstranter på en fotbollsstadion och närmare 60 personer dog. Samtidigt skulle EU godkänna ett fiskeriavtal med Guinea. Isabella Lövin var upprörd.

- Jag höll ett brandtal men trodde inte att någon skulle lyssna på mig. Men det gjorde de.

Kommissionen drog tillbaka sitt förslag, EU-båtarna åkte hem och EU har fortfarande än i dag inget avtal med Guinea.

Men så speciellt många stora rubriker om fiskeriet blev det inte i svenska medier.

Isabella Lövin berättar att partiet ibland är besviket på henne för att hon inte syns så mycket i Sverige.

- Miljöpartisterna där hemma har ibland varit lite ledsna. Men jag är speciell på det viset. Jag såg det som mitt mandat att komma in här och reformera fiskeripolitiken och det har jag verkligen gett allt för. Om jag hade splittrat upp mig för mycket och om jag hade tagit på mig tusen miljoner grejer så hade jag inte fått något resultat överhuvudtaget.

Naturskyddsföreningen presenterade i mars en rapport som visar hur mycket respektive svensk ledamot har arbetat för miljöfrågor i parlamentet. Rapporten ger bland annat en guldstjärna till Åsa Westlund, (S) för att hon drev igenom ett betänkande om att EU ska se över all kemikalielagstiftning och fasa ut hormonstörande ämnen. Hon har även varit engagerad i arbetet med att förbjuda Bisfenol A i nappflaskor.

Vet folk hemma i Sverige vad du gör?

- Nej. Många tänker att de inte är intresserade av EU, att det är långt borta. Men när man börjar prata om att de använde hårspray i håret på morgonen och ställer frågan vad det var i den, då inser alla att det är viktigt. Många får aha-upplevelser om att det vi gör mycket handlar om vardagliga saker.

Andra som haft framgång i hjärtefrågor är piratpartisterna. De drev kampanj mot handelsavtalet ACTA som skulle ha inneburit mer övervakning av trafiken på internet. I slutändan fick de, tillsammans med europeiska lobbyorganisationer, med sig de stora partigrupperna i parlamentet som röstade emot förslaget 2012. Miljöpartiet och Piratpartiet har en stående uppgörelse som innebär att PP alltid stöttar MP i miljöfrågor medan piratpartisterna får stöd av MP i sina nätintegritetsfrågor.

Anna Maria Corazza Bildt har matfusket inom EU högst upp på sin agenda. Som talesperson i frågan för parlamentets största partigrupp, EPP, står hon bakom flera av de förslag som utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har antagit kring bland annat ursprungsmärkning.

Men det finns också exempel på svikna vallöften.

Kent Johansson, (C), röstade, i likhet med flera andra, mot ett förslag att minska växthusgasutsläppen med 30 procent till år 2020 - trots att han hade lovat sina väljare att rösta för.

- Det var ett ändringsförslag som jag var tvungen att rösta nej till för att få igenom striktare regler för målet till 2050. Det slutliga målet för 2020 hade redan röstats igenom när min företrädare Lena Ek satt i parlamentet, säger han.

Men han påpekar att han lyckades få med sig sin partigrupp att kämpa för nätneutralitet, vilket bidrog till att EU-domstolen nyligen beslutade att riva upp unionens datalagringsdirektiv.

Omröstningen i Europaparlamentet visade att en majoritet av ledamöterna ställer sig bakom ett öppet och fritt internet.

Efter några hektiska dagar i Strasbourg är de gröna lådorna återigen på plats i Bryssel. Politikerna likaså.

Miljöpartisten Isabella Lövins övernattningslägenhet i Bryssel ligger bara några kilometer från parlamentet. Om vädret tillåter promenerar hon till jobbet men just den här morgonen är det bråttom till ett möte med fiskeriutskottet.

Sent kvällen före kom hon direkt från Stockholm. I kväll ska hon tillbaka hem igen. Schemat blir allt tajtare desto närmare valet vi kommer.

- Det är sjukt nu. I "Stras" var det jättemycket omröstningar förra veckan. Nästa gång ska vi tydligen ha dubbelt så många, det ska vara 130 hörde jag.

Med en kabinväska efter sig rushar hon från hemmet i de äldre delarna av centrala Bryssel mot tunnelbanan några kvarter bort. Några minuter senare går hon av och tar backen upp mot parlamentet i stora kliv.

- Kommer jag sent blir jag pikad eftersom svenskarna nästan alltid är i tid.

Av de svenska parlamentarikerna, eller "mepparna" som vissa säger (från engelskans Member of the european parliament) är det bara Marit Paulsen, (FP), som bor i Bryssel på heltid.

Tillsammans med sin man Sture Andersson hyr hon sedan fyra år till-baka ett hus en bit bort, intill "Europas största bokskog" och "ett område som är ganska fritt från snobbiga Nato och EU-delegater", berättar hon med ett stort leende.

Det är ett stenhus som från utsidan ser litet ut men visar sig vara tre våningar och en källare. I köket kokar Sture kaffe och dukar fram äppelkaka från ett bageri i närheten. Marit Paulsen ber om ursäkt för kaffekopparna.

- Finservisen finns hemma i Yttermalung. Här har vi bara det vi hade i husvagnen och Ikea-möblerna som vi fyllt huset med.

Köket och vardagsrummet har stora glasdörrar som leder ut till en liten gräsmatta med utemöbler. Medan Marit Paulsen på dagarna bestiger "mentala berg" som hon kallar det, fixar hennes make hemma eller springer i bokskogen. Fast framför allt spelar han golf.

- Sture är så pass förnuftig att han är pensionär. Jag har några saker jag vill uträtta innan jag lägger av, säger hon och mumsar på en sked kaka.

När Brysselveckan är över denna gång flyger paret till Köpenhamn på ett möte. Och sedan åker de till Sverige. Ett valår betyder mycket tid med väljarna och vid sin sida har Marit Paulsen alltid sin man.

- Vi har varit gifta i 40 år och för att jag ska kunna göra det här måste jag ha med honom.

Men förutom att träffa väljarna på hemmaplan fnyser hon mest åt valkampanjen.

- Jag hatar valrörelser för jag har så svårt för det här med att man ska prata skit om varandra. Jag klarar inte det. Jag vägrar att beskriva mina kolleger som lögnaktiga fifflare.

Marit Paulsen avslutar snart sin andra mandatperiod i parlamentet. Den första gjorde hon 1999-2004.

Som en av Ja-sidans profiler inför folkomröstningen 1994 har hon kämpat för att vara en del av ett gemensamt Europa. Marit Paulsen var tidigare medlem i Socialdemokraterna men 1998 valde hon Folkpartiet. På valkvällen den 14 november 1994, intervjuades hon av Expressen. Hon grät tårar av glädje.

- Låt oss nu hjälpas åt: EU-medlemskapet är inte pärleporten till himmelen, och det är inte trappan till helvetet heller, sa Paulsen då.

I dag tror hon att det är en bonus att hon varit med så länge.

- Nackdelen är att man kan bli en för präktig fisk i akvariet, för långt bort från verkligheten. Fördelen är att du har byggt upp nätverk och det är enklare att få igenom saker.

Efter tio år på posten vill hon nu ha väljarnas förtroende igen. Hon är inte ensam om det. Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Hedh har alla suttit tio år, och vill bli omvalda igen.

Att det är valår märks även i Bryssel och Strasbourg.

Alf Svensson, (KD), konstaterar att ledamöterna lockas med mat - och alkohol.

- Det bjuds på mycket fin god mat och det är champagne eller vin till. Det är klart att det finns en risk för de som jobbar dag ut och in att de besöker för många mottagningar. Den risken måste var och en ta ansvar för.

Förutom parlamentsbyggnaderna, är torget Place du Luxemburg, också kallat "Plux" självklar mötesplats i Bryssel. Här, runt taxirondellen, ligger enklare restauranger och barer som på kvällarna fylls med EU-anställda.

Mest party är det på torsdagskvällarna när ledamöterna har åkt tillbaka till sina hemländer. Då rundar tjänstemännen av en intensiv arbetsvecka med dans och dricka.

- Polisen stänger till och med av trafiken för att de festar så hårt. Då är det riktig köttmarknad och det liggs till både höger och vänster. Många tar sängvägen för att klättra i karriären, säger assistenten Henrik Alexandersson som arbetar för Christian Engström, (PP).

Att det dricks en del i och kring parlamentet hymlar ingen om. En tisdagsmorgon klockan nio, tyckte några ledamöter från EU:s nyaste medlemsland Kroatien att det var dags för dagens första glas vin. De arrangerade en kroatisk frukost i en hall i parlamentets huvudbyggnad i Bryssel för att visa upp landets mat- och dryckeskultur.

Åtminstone några gånger per dag syns vaktmästare köra serveringsvagnar med champagneglas och i personalmatsalarna säljs det både vin och öl. Christofer Fjellner menar att det finns uppenbara risker med alkoholkonsumtionen bland medarbetarna.

- Det är något jag tänker på i allra högsta grad. Jag har sett både svenska och utländska ledamöter vara berusade på arbetstid.

På väg från sitt arbetsrum till ett lunchevent, berättar han att det nästan alltid pågår ett cocktailparty i huset.

- Jag har två regler; Dels dricker jag inte på dagtid, dels ser jag till att jag alltid är på jobbet före klockan åtta vilket betyder att jag inte kan vara uppe så sent om kvällarna. På så sätt undviker jag att hamna i alkoholfällan, säger han.

Cocktailpartyn finns det gott om även utanför arbetstid. Ledamöter och lobbyister tar alla tillfällen att knyta kontakter.

I kväll delar EU:s egen tidning The Parliament Magazine ut pris, MEP-awards, till de ledamöter som anses ha gjort ett gott arbete inom sitt område.

Anna Maria Corazza Bildt, (M), är nominerad men har inte dykt upp ännu. Hennes assistenter står och trampar i entrén till festlokalen Concert Noble, tre minuters promenad från parlamentet. Under kristallkronorna och till musiken av ett liveband anländer inbjudna gäster.

I sista sekund sveper hon in, fram till garderoben, och hänger in sin jacka. Hon lägger halsbandet till rätta och går mot balsalen, anno 1785, där priserna ska delas ut. Anna Maria Corazza Bildt vinner inte den här gången men unnar sin chef priset i stället.

På väg ut från festlokalen stoppas hon av en lobbyist från ett stort livsmedelsföretag som vill prata mer, men tiden är knapp.

Trots att klockan är närmare 21 på kvällen måste hon tillbaka till sitt arbetsrum för att fortsätta arbetet. Lobbyister, eller "shareholders" som hon kallar dem, träffar hon ofta. Hon ser kontakten som ett tillfälle att kunna kräva något tillbaka. Det blir ett ständigt förhandlande.

- En fransk militär sa till mig när jag var i Bosnien att jag förhandlar med järnnävar och sammetshandskar. Man ska kompromissa men aldrig lämna sin kärna, sin ståndpunkt. Så försöker jag alltid tänka, säger Anna Maria Corazza Bildt.

Hon lämnar de minglande människorna på parkettgolvet och går ut i mörkret för att promenera tillbaka till parlamentsbyggnaden.

Samtidigt är de flesta andra parlamentariker och deras anställda på väg hem. Några har stannat till vid de glittrande ljusen kring "Plux" för en sen middag eller ett glas med kolleger.

För 766 parlamentariker fortsätter arbetet i morgon.

En halv miljard människor förlitar sig på deras beslut.

 

Missa inga nyheter. Ladda ner Expressens app för iOS och Android.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag