Sjuksköterska: Du, jag har en patient jag vill att du ringer upp och gör en bedömning. Jag får liksom inget vettigt ur det. Jag misstänker att antingen är det psyk... eller också... ja, panik eller psyk. Jag får liksom inte till det. Han säger att han har ätit en Alvedon och en Ipren och kan inte röra sig.
Läkare: Oj då.
Sjuksköterska: Och... men han är uppe och springer i lägenheten, och han säger att han inte kan andas, men han andas helt utan anmärkning.
Läkare: Mm.
Sjuksköterska: Och han pratar helt utan anmärkning.
Läkare: Mm.
Sjuksköterska: Och han vil ha ambulans. Jag blir inte klok på någonting.
Läkare: Mm.
Sjuksköterskan: Och han bara liksom... när man lyssnar på honom så låter det ju... att han bara lämnar i från sig telefonen så hör man en massa ljud som han håller på att springer eller donar.
Läkare: Konstigt.
Sjuksköterska: Ja, jag vet inte.
Läkare: Ja, men vi ska fixa. Vi ska hjälpa honom.
Därefter lämnar sjuksköterskan kontaktuppgifterna till Emil Linnell och ber läkaren att ringa tillbaka efter att ha pratat med Emil.
När läkaren ringer tillbaka får han prata med en SOS-operatör. Operatören säger att sjuksköterskan sitter i ett telefonsamtal. Läkaren lämnar då uppgifterna till operatören i stället, och berättar att samtalet med sjuksköterskan handlat om huruvida man skulle beställa en ambulans till en person. 
Läkaren säger att personen inte svarar i telefon.
Operatören: Okej, han svarar inte alltså, okej du?
Läkare: Ja.
Operatören: Ja, men då är det inte så mycket att göra av det kanske.
Läkare: Ja, han sa... alltså ringt tre gånger.
Operatören: Okej.
Läkaren: Med en liten paus emellanåt, men han skulle utan att ha svarat.
Operatören: Mm, okej.
Läkaren: Det hörs som...
Operatören: Jag vet inte vad du pra... Men, okej. Då hälsar jag att du försökt ringa den där och inte fick något svar där.
Läkaren: Ja, då får han återkomma. Det är han som bor i Bagarmossen.
De säger hej då till varandra.