AMSTETTEN/STOCKHOLM. Dörren till helvetet är en dryg meter hög.
Väggarna har Josef Fritzl, 73, isolerat - så att ingen skulle kunna höra när hans dotter skrek efter hjälp från fängelset hennes pappa byggt.
- Till slut insåg Elisabeth att det var lönlöst att kämpa emot, säger polischefen Frank Polzer.
Elektrikern Josef Fritzl, 73, visste exakt hur han skulle gå till väga för att aldrig bli upptäckt. Den tjocka ståldörren som leder ner till hans hemgjorda fängelse stängde han både med kodlås och en särskild fjärrkontroll.
– Den misstänkte har varit listig. När han gick in genom dörren låste han den inifrån med fjärrkontroll så att ingen skulle kunna rymma under tiden han var där, säger polischefen Frank Polzer.
Vid två tillfällen, 1981 och 1983, hade Elisabeth Fritzl försökt fly övergreppen och misshandeln från sin far innan hon med handfängsel tvingades ner under huset 26 augusti 1984, skriver Der Spiegel.
För att vara helt säker på att Elisabeth Fritzl, 42, och barnen – Kerstin, 19, Stefan, 18, och Felix, 5, – aldrig skulle försöka rymma lurade han dem att tro att dörren var försedd med en sprängladdning som skulle ta livet av dem om de försökte öppna den, skriver Daily Mail.
Elisabeth och barnen såg aldrig något solljus.
Under 24 långa år var det skarpa skenet från ett lysrör i taket den enda ljuskälla Elisabeth Fritzl hade.
Ventilationen var katastrofal. En tv och en radio var deras enda sällskap.
Madrasserad cell
Den låga takhöjden i källaren – som Josef Fritzl genom att gräva för hand – gjort 60 kvadratmeter stor – gjorde det svårt att röra sig upprätt.
Rummen isolerade han ordentligt. Polisen beskriver ett av rummen som en madrasserad cell. Ingen skulle få höra hans dotters rop på hjälp.
– Elisabeth insåg att det var lönlöst att kämpa mot fångenskapen. Trots att hon skrek och dunkade i väggarna kunde hon inte få någon uppmärksamhet, säger Frank Polzer.
Småväxta och svaga
– Barnen är svaga och små till växten. Jag kan inte föreställa mig hur någon av dem skulle kunna slåss mot denna man.
Allt Elisabeth Fritzls barn vet i dag har de lärt sig av sin mamma. Tack vare henne kan de prata, läsa och skriva.
Vore det inte för några få leksaker, lite papper och lim är det svårt att föreställa sig hur tre barn kunnat växa upp i de trånga rummen.
Fritzl gick aldrig ner till sina fångar före mörkrets inbrott. Han hade då med sig mat och kläder – alltid inhandlat i någon annan ort än Amstetten.
Men han brydde sig inte alltid om hur hans fångar mådde. Ibland nöjde han sig med att snabbt öppna dörren och lämna den mat han ansåg vara tillräcklig för dem. Matlagningen tvingades de sköta i sin spartanska kokvrå.
I ett av rummen tvingades Elisabeth Fritzl att föda sju barn.
Nu ska Josef Fritzl ha berättat hur han gjorde när Elisabeth födde tvillingar 1996 och ett av barnen inte överlevde. Han brände det tre dagar gamla spädbarnet för att undanröja bevis.
– När vi pratar med Elisabeth berättar hon om en situation vi inte kan förstå, säger Frank Polzer.
– Och vi vet inte alla fakta än.
Sju barn med frun
Tillsammans med hustrun Rosemarie hade Josef Fritzl ytterligare sex barn – syskon till Elisabeth. Men hon ska ha varit den enda som pappan förgrep sig på.
– Han inledde ett nytt förhållande, med en ny kvinna. Men denna kvinna var hans egen dotter.
Frank Polzer återger en av de första saker Elisabeth Fritzl sa när hon efter 24 år fick lämna helvetet i Amstetten:
– Hur underbart det var att få åka i en bil igen.