Bidrag 1: En annan tid

En annan värld – en annan tid.
Mitt plan landar i Mamuere på Flores, jag tittar mig omkring, är jag den enda turisten? Här har naturen inte hamnat på sträckbänken, hisnande höjder och gröna dalar gör att resan till bergsbyn Moni känns okej trots hundratals kurvor på den slingriga grusvägen. Väl framme är det svårt att göra sig förstådd för vad hjälper ett lexikon när jag bara ser glada leenden och inte förstår vad folket svarar. Kontrasterna är stora, jag storväxt och ljus ser inte alls ut som de andra. Hungern gör sig påmind men kött måste beställas dagen innan för att det ska inhandlas på marknaden, el har man nämligen bara ibland. På natten blir jag väckt, familjen vill att jag i deras enda rum klätt med tidningspapper, några enkla plaststolar och tv ska titta på fotbolls VM.
Den här gästfriheten tillsammans med den vidunderliga naturen får mig att trivas. Flores kommer alltid att finnas i mitt hjärta och fylld med upplevelser fortsätter jag följande dag mot nästa äventyr.

Ann Scherling
Norrköping

Bidrag 2: Fick jobb som strippa

Med femtiotusen på fickan och ett arbetsvisum i Australien letade runt i King´s Kross, Sydney efter billiga rum. Plötsligt hörde jag gitarrsång ljuda i kvällssolen.
På en altan satt en gammal man, aboriginer till ursprung med långt grått, dreadlocksliknande hår. Han såg mig stirra, bad mig att komma upp och erbjöd mig en öl. När han hörde att jag var från Sverige spelade han Abbalåtar och jag sjöng med så gott jag kunde.
Jag fick ett billigt rum och ett tips om ett arbete som servitris på en GooGoo-bar. Efter en drink med ägaren var det klart att jag skulle få jobb.
Som strippa!
Smickrad men nervös gick jag hem för att träna min dans. Insåg snabbt, när jag såg mig själv dansa i spegeln, att trots den goda lönen, var detta inte yrket för mig.
Dagen efter sökte jag jobb som servitris men hade ingen tur.
Nedstämd vandrade jag gatorna upp och ned tills en aussie med blå jobbarbyxor stoppade mig och erbjöd mig att ta en öl med honom och hans kollegor då de såg att jag såg så ledsen ut. Det visade sig att deras verktyg från ett bygge i närheten hade blivit stulna, vilket gjorde att de var tvungna att dricka öl klockan 11 på morgonen.
Nästa dag arbetade jag som färgskrapare...

Jessica larsson
Norrköping

Bidrag 3: Sonen njuter

Se på min son där i mitten vad han njuter. Jag skulle vilja ha lite mer av hans känsla för nuet.
Vilken betydelse har det för honom vad han gjorde igår, eller vad han kommer göra imorgon. Det betyder ingenting. Ingenting just nu.
Vad vet han om Los Angeles eller Sydney, och inte skäms han för sin pappa, som inte varit längre söderut än Paris.
För honom, som den tioåring han är, räcker det att komma till Södertälje, en gång om året.
Ställa sig vid maskinen på Tom Tits Experiment, vars fläktar sätter igång en orkan.
När jag står där, en gång varje år, och ser honom njuta tänker jag:
Det kanske är det som är huvudsaken. Inte de enskilda platserna i sig som vi aldrig haft råd att åka till, utan få möjligheten att stå här i något av orkanens öga.
Precis som de 21 dagarna runt jorden skulle betyda för mig, att få vara i ett enda nu, utan varken ett före eller efter, stolt få tänka på sin son, och kunna rapportera hem: Så här ser det ut i världen Axel.
I orkanens öga. I mina spår där jag går.

Erik Stenkula
Norrköping