De två vännerna berättar om hur den fruktansvärda händelsen gick till och hur de lyckades fly från dödskjutningen inne på biosalongen.

– Jag såg en man, han kom in genom en nödutgång. Han var helt svartklädd och hade gasmask och skyddsväst på sig. Han kastade tårgas, som hamnade på raden framför oss, precis där en tjej satt, strax därefter exploderade den. Och sedan kastade han en till, säger Deshantie Harris.

Vännen Tray fortsätter att berätta.

– Han väntade han tills tårgasen hade exploderat, han såg så lugn ut, det var riktigt läskigt, sedan började han. Han sköt först i luften, sedan började han skjuta slumpmässigt på folk.

Vittnena minns att gärningsmannen hela tiden så mycket lugn ut och sa inte ett enda ord.

– Han hade en rätt stor pistol, det hördes högt när han sköt och han sa inte ett enda ljud, säger Deshanite.

Ingick i filmen

Gärningsmannen tog sig in i biosalongen genom en nödutgång, enligt vittnena. Men i början reagerade inte folk.

– När han kom in genom nödutgången trodde alla att han hade något att göra med filmen. När han kastade första tårgasen var det inte heller någon som reagerade, folk reagerade först när den exploderade, säger Tray och fortsätter:

– Sedan la sig alla på golvet. Alla höll för näsan. Jag ville bara komma ut, jag trodde att jag skulle bli skjuten, jag viste inte hur jag skulle ta mig ut.

Deshante var mycket nära att bli skjuten.

– Jag kände något mot min rygg, något blött, det var inte vatten, jag vet inte om någon blev skjuten precis bredvid mig, säger Deshante.

Klarade sig

Ingen av vännerna skadades, men de har svårt att förstå vad som har hänt och vill veta anledningen till vansinnesdådet.

– Vi såg inga döda inne på biosalongen, när vi var där låg vi på golvet, vi kunde inte andas. Sedan var vi tvungna a att ställa oss upp och springa. När vi kom ut såg vi folk som var fulla av blod i ansiktet, det var hemskt, säger Tray.

– Vi är tacksamma att inget hände oss. Det som har hänt är galet, vi ville veta vad som är anledningen till skjutningen. Han skjuter små barn och folk som vi gick i skolan med, det är bara sorgligt. s