- Det kan man verkligen undra. Och hade du frågat mig för femton år sedan ifall jag trodde att jag skulle ägna mig åt politik på heltid, då hade jag gapskrattat.
Vad trodde du då att du skulle göra?
- Jag stod i köket till restaurangen i Åhléns city och stekte hamburgare. Det var djup kris i Sverige då också och jag kände mig lyckligt lottad som hade ett jobb. Men när jag stekt ett par tusen köttbitar började det förlora sin lyster och jag beslöt mig för att börja studera istället.
I Umeå? Var det en ren slump?
- Nej, det var ett mycket medvetet val. Det här var när Lasermannen hade härjat och Ny demokrati satt i Sveriges riksdag. Det propagerades mycket mot oss som invandrat. Jag kände mig inte bedömd efter den jag var och det spreds ett missmod i Botkyrka, där jag bodde.
- Jag kände att jag ville så långt från Stockholm som möjligt, jag tog reda på vilka de mest avlägsna universitetsstäderna var; Lund och Umeå, visade det sig. Då tog jag fram en karta och ett måttband, Umeå slog Lund med några millimeter och jag, som aldrig varit längre norrut än Arlanda, packade en väska och satte mig på tåget dit. Och det har jag aldrig ångrat.

"Jag blev så förbannad"

Du började plugga. Men var kom politiken in i bilden?
- Jag var uppfylld av det här med att bli fördomsfullt bedömd. Den utlösande faktorn var ett "Rapport"-reportage där några invandrade riksdagsledamöter berättade hur tufft de hade det, att de var förföljda av rasister.
- Jag blev så förbannad. Över att vi invandrare fick vara ifred om vi städade eller var spärr-vakter eller stekte hamburgare, men gjorde vi något som kunde betraktas som statusfyllt och inflytelserikt, då skulle vi förföljas och trakasseras. Den ilskan förde mig in i politiken.
Din familj flyttade till Sverige efter militärkuppen i Turkiet 1980. Varför?
- Turkiet var mycket oroligt under hela 70-talet, det var Cypernkriget och politisk förföljelse och politiskt våld. När sen militären tog över blev det ännu tuffare.
- Min familj tillhörde den kristna assyrisk/syrianska minoriteten och när situationen förvärrades för folk i allmänheten så blev den ännu sämre för oss.
- Mina föräldrar insåg att skulle deras barn ha någon framtid, då måste de växa upp någon annanstans. Vi hade släktingar som arbetskraftinvandrat till Sverige på 60-talet, därför blev det naturligt för oss att söka oss hit.
Vad minns du av din barndom i Turkiet?
- Vi bodde i en avsides belägen by i distriktet Mardin, på syrianska kallade vi den Salhi. Där var det som i Sverige under 1700-talet, det fanns ingen el, inget rinnande vatten, inga vägar, inga fordon.
- Eftersom vi var självförsörjande bönder förväntades barnen bidra till i hushållet efter förmåga redan i fyra eller fem-års åldern. Min storebror hjälpte till med att valla getterna, men jag orkade inte i värmen, jag fick gå i en sorts klosterskola istället, en skola där man ägnade sig åt att skriva och läsa bibeln på arameiska, ett språk väldigt få talar.
Har du varit tillbaka i din barndomsby? Skulle du vilja se den igen?
- Jag har inte varit där, men när min son blir större skulle jag förstås vilja visa honom var hans pappa är född. Men jag har fortfarande inte känt mig mogen att åka dit. När vi levde där kände vi oss inte så välkomna alltid, vi stod längst ner på samhällsstegen. Blev det oroligt var vi alltid på förlorarnas sida.
- I Turkiet skulle alla vara turkar då, inga andra språk än turkiska accepterades. Det drabbade kurderna, men oss ännu värre eftersom vi dess-utom var kristna.
- När jag blev skolminister var jag plötsligt välkomnad tillbaka av den turkiska regeringen. Och mycket har förändrats i landet sen de velat komma med i EU. Förr eller senare vill jag dit igen, men inte ännu.

"Sågade upp min bröstkorg"

Hur var det att som liten syriansk parvel hamna i Sverige?
- Det var min smala lycka. Redan första skoldagen blev vi läkarundersökta, det visade sig att jag hade ett hjärtfel som jag inte visste om, det var därför jag varit så fysiskt svag. Jag fördes till Karolinska, man sågade upp min bröstkorg och lagade det som skulle lagas, exakt vad det var vet jag ännu inte, jag har så svårt att alls tänka på det där.
I Sverige blåser det allt kallare vindar mot flyktingar och invandrare nu. Känner du av det?
- Inte i Västerbotten. Det är det enda län där Sverigedemokraterna fortfarande inte har någon representant. Det är jag glad och stolt över.
- Läget nu påminner starkt om början av 90-talet: mass- arbetslöshet, handfallen borgerlig regering. Gör man inget kan det leda till tilltagande social oro.
Och vad ska man göra?
- Få folk att förstå att vi alla sitter i samma båt och måste sam-arbeta för att vända den. Vi får inte bara huka och låtsas som om inget har hänt, vi kan inte lämna dem som utpekas som problem åt sitt öde. Vi måste våga ta den här diskussionen.
Har din invandrarbakgrund varit till för- eller nackdel för dig i karriären?
- I början var trösklarna högre för mig, men när folk väl börjat lära känna mig var det nog ingen skillnad.
Det var Göran Persson som utnämnde dig till statsråd. Han vigde också dig och din fru. Ses ni ibland? Har du varit på Torp?
- Nej, jag har inte varit där, våra möten är mer sporadiska nu.
Nu är det Mona som gäller. Hon har också varit partisekreterare. Posten kan alltså vara ett steg mot den som partiledare. Och du är därmed - om sossarna återfår makten - en möjlig framtida statsminister. Sveriges Obama?
- Sakta i backarna, jag har bara varit partisekreterare i några timmar. Bara det känns stort och allt det där andra kan jag inte ge mig in på att spekulera i.
Vilken bok var det du sa att du just hade läst?
- Barack Obamas "Min far hade en dröm".

"Något måste jag gjort rätt"

Det vore tjänstefel av mig att inte på något vis komma in på den kungliga förlovningen. Är den till fördel för den sittande regeringen? När kungen gifte sig var det också valår och då blev det regeringsskifte. Fast då var det de borgerliga som tog över för första gången på 40 år.
- Jag tycker att det är patetiskt om vissa borgerliga debattörer sätter sitt hopp till ett prinsessbröllop. Då har man verkligen ingen tilltro till sin egen politik.
Slutligen, några av dina partikamrater muttrade i Expressen över din tillsättning, sa att du saknar utstrålning och karisma.
- Det där är väldigt subjektivt. Och något måste jag väl ha gjort rätt om jag först blev personvald av västerbottningarna i senaste valet och nu blivit tillsatt av en enig partistyrelse och partiledning.

Topplistan

Sex personer som Ibbe uppskattar:
Zlatan, om man haft en tiondel av hans talang!
Olof Palme, hans glödande engagemang.
Mona Sahlin, hennes öppenhet.
Min farfar, Isa Baylan, fördomsfri och optimistisk trots allt han hade gått igenom.
Barack Obama, hans enorma strål-glans.
Göran Persson, hans kraftfulla hållning.

PS!

Det var först när han kom hit som han lärde sig att födelsedagar är viktiga, något man firar. Men vilken var hans? frågade han sin mamma.
- Konstig fråga, tyckte hon. Men jag tror att du föddes när vi höll på att torka vindruvor till russin. Det gör man när det är som hetast.
Antagligen i början av september alltså. Men myndigheterna skrev den 15 mars i sina papper. Det gjorde de rutinmässigt. 1 januari, 15 mars, 1 juni eller 15 september.