Generalmajor Christer Lidström trodde han skulle ha några odramatiska år framför sig när han flyttade hit 2008 för att påbörja sitt arbete vid NNSC, de Neutrala ländernas övervakningskommission.
Det är fem svenska militärer och fem schweiziska som har till uppgift att övervaka och undersöka att vapenstilleståndet mellan Nordkorea och Sydkorea hålls.
Men så lugnt har det inte blivit.
- Vi har haft nordkoreanska kärnvapenprov, sänkningen av fregatten "Cheonan" och nu artilleribeskjutningen i tisdags, säger generalmajor Lidström.
- Det som har överraskat mig mest under min tid här är det oförutsägbara i det nordkoreanska beteendet. Och att det internationella samfundet accepterar att det är som det är.
De senaste dagarna har gett nya skrämmande exempel på det. Igår besökte Lidström tillsammans med en amerikansk och en sydkoreansk general för första gången Yeonpyeong, ön som besköts i tisdags.
- Det är ingen tvekan om att de har siktat på civila områden, säger svensken efter besöket. Och när civila oprovocerat - vågar man säga - mördas, så blir man väldig betryckt.
- Och hur kan man överhuvudtaget lita på nordkoreanerna? Vad gör de nästa gång? Nu var det 80 artillerigranater. Är det biologiska och kemiska stridsmedel nästa gång?

"Vi kan bara se dem"

Lidström och hans fyra svenska kollegor har sin arbetsplats mitt i DMZ, den demilitariserade zonen som går längs 38:e breddgraden och som delar den koreanska halvön.
- Men vi har ingen kontakt alls med nordkoreanerna. Vi kan bara se dem. De är cirka 100 meter bort. Men vi vinkar inte eller så. Det finns strikta protokoll för hur vi ska uppträda.
Kim Sam Jun genomlevde Korea-kriget. Foto: Axel ÖbergSydkorea har nu höjt sin militära beredskap till högsta möjliga i fredstid, precis som man gjorde efter sänkningen av fregatten "Cheonan" i våras. Då dödades 46 sydkoreanska sjömän.

"Nordkoreas undergång"

För de svenska FN-soldaterna har arbetet dock fortsatt som vanligt, men de många kriserna det senaste året har lett till diskussion om när svenskarnas familjer bör evakueras från Sydkorea.
- Borde vi ha gjort det efter "Cheonan"? Kanske. Det finns alltid en risk här att man blir lite avtrubbad, likt Seoulborna. De är så vana.
Och skulle kriget verkligen bryta ut så räknar han med att FN-delegationen kommer att få tillräckligt med förvarning för att kunna dra sig ur. Fast något nordkoreanskt anfall tror han inte på.
- Nej, det stora kriget är Nordkoreas undergång. Det vet de. Hotet finns inte konventionellt, hotet finns i form av massförstörelsevapen.
Vi tvingas att träffas i Seoul, eftersom inga journalister släpps upp till delegationen dessa spända dagar. Det närmaste vi kommer Nordkorea är en utsiktsplats, några kilometer från gränsen.
Där träffar vi 75-årige Kim Sam Jun. Han var i Japan när atombomben exploderade över Hiroshima och han genomlevde Korea-kriget 1950- 1953.
- Jag var 15 år då, men flydde ut på landsbygden för att slippa bli tvångsrekryterad i armén. Jag såg så mycket förstörelse. Jag korsade en gång en flod som bokstavligen var rödfärgad av blod.

"Vi skulle vinna ett krig"

Men han räds inte ett nytt krig. Han tycker att Sydkorea borde avbryta all hjälp till Nordkorea och svara tuffare på nästa nordkoreanska provokation.
- Jag vill inte uppleva krig igen, men det finns en gräns för hur mycket vi bör acceptera. Vi skulle vinna konflikten om nytt krig utbröt.
Generalmajor Lidström har en annan vision om han fick bestämma:
- En humanitär intervention av FN är vad jag skulle rekommendera. För att rädda 22 miljoner nordkoreaner undan en miljon soldater.