Nidaa Abou Halimas man är läkare. I lördags kväll fick han ett samtal från en nära vän som berättade att två av hans systerbarn skadats allvarligt i en israelisk attack. Han lämnade sin höggravida hustru Nidaa tillsammans med deras tre barn och åkte i väg för att hjälpa de skadade.
- Strax efter att han for i väg började israeliska helikoptrar bomba Beit Lahyia. Jag blev orolig för hans säkerhet och för min hälsa. Jag visste att jag skulle föda vilken minut som helst, säger Nidaa.

Tog skydd i köket

Hon samlade sina tre barn, 8, 12 och 14 år gamla, och tog skydd i köket. Ljudet från attackplanen fyllde dem med skräck. Efter ett par timmars intensiva bombningar hörde Nidaa rösten från en israelisk militär som talade i en megafon.
- De hotade med att om vi inte lämnade våra hus skulle de begrava oss levande, säger Nidaa.
Utan tillhörigheter, i mörkret och i vinterkylan lämnade de huset och gick ut på gatan. Runt 200 bybor samlades på gatan och började gå mot Gaza City.
Trots mörkret kunde de se många döda grannar som låg vid sidan av vägen. Nidaa försökte få barnen att titta bort.
- De grät och klamrade sig fast i mina kläder. De undrade om vi också skulle bli dödade på samma sätt, säger Nidaa med trött röst.
Samtidigt flög attackhelikoptrar på låg höjd över dem. Efter ett par kilometer mötte de hjälpen.

Vågade inte åka

- Vanligt folk kom med bilar och traktorer och transporterade oss till olika FN-skolor. Jag och mina barn hamnade på al-Swaidi-skolan, säger Nidaa.
I onsdags kväll började Nidaa blöda. Men hon vågade inte åka till sjukhuset på kvällen utan väntade tills det blev morgon.
Klockan 4.30 i går på morgonen födde hon Mahmoud på Shifasjkhuset i Gaza City.
- Jag tackar Allah för hans gåvor. Jag är nöjd med mitt öde. Jag och min familj klarade oss. Nu ska jag tillbaka till skolan - vi är 40 personer som bor i ett rum, säger Nidaa och lämnar från sig mobiltelefonen för att hålla sin son i famnen.