Skönhetstips och prylar

Allt om inre och yttre hälsa.

Sajten för alla vinnare

Här delas det ut superbonusar.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Storlek på text:
Skriv ut text
Håkon Sandbakken, 22, överlevde massakern på Utöya. Foto: Scanpix och Privat Håkon Sandbakken, 22, överlevde massakern på Utöya. Foto: Scanpix och Privat

Håkon berättar om skräcktimmarna på Utöya

Annons:
Läs mer om
Håkon Sandbakken, 22, gömde sig inne på en toalett i över tre timmar.
Han tordes inte röra sig av rädsla för att mördaren skulle skjuta honom.
"Jag vågade inte göra annat än att ligga blick stilla på golvet", skriver han.
Håkon Sandbakken läser statsvetenskap på Universitetet i Oslo.
På fredagen tog han bussen från Oslo till färjan ut till Utöya. Medan han väntade på åskan hörde han en smäll, som han trodde var åska, men som han senare förstod var bomben i regeringskvarteret.
När han kom fram till färjeläget såg han ett vitt varubilsliknande fordon komma farande. En man i polisuniform förklarade att han skulle genomföra en rutinkontroll på grund av attacken i Oslo.
"Jag minns att jag reagerade på att mannen kom i civilt fordon och jag är hundra procent säker på att jag på skämt sade till en av männen från norsk folkehjelp att vi borde kontrollera hans legitimation", skriver Håkon Sandbakken i sin redogörelse över förloppet.

Hörde smällar

En kort stund efter att han hade gått av färjan hördes en rad höga smällar från strandkanten. Några ledare skrek "in, in in". Håkon låste in sig på en toalett tillsammans med några personer. De låste dörren.
Alla stängde av mobiltelefonerna, utom en vän som satte den på ljudlöst.
Håkon bad sin vän skicka ett sms hem, där det stod att han levde och var de befann sig.
"I meddelandet stod det att jag levde, var vi var så att de skulle kunna kontakta polisen och förklara var vi var, att jag tyckte om alla och att jag hade dött lycklig, om jag skulle dö i dag."
Det visade sig att en kvinna var gravid och att hon hade magsmärtor. De lade en tröja under hennes huvud och bestämde sig för att inte berätta några dåliga nyheter för henne, av rädsla för att hon skulle få missfall.

Brist på syre

Tiden gick. Det var fruktansvärt varmt i det trånga utrymmet och ingen av dem vågade gå på toaletten.
"Jag sade på engelska att vi skulle hålla dörren låst till den första svimmade av syrebrist. Planen var att vädra och öppna dörren helt kort för att få tillgång till nytt syre".
Efter flera timmar hörde de helikoptrar och hur polisen tog sig in i huvudbyggnaden. Polisen uppmanade alla gömda att tala om var de var – men bara de mest skadade vågade säga något eftersom de var rädda för att det skulle vara falsk polis.
"De som hittades beordrades att hålla händerna över huvudet och sätta sig längs väggen i den långa gången. Hela tiden såg vi röda prickar och streck från polisernas vapen under dörrspringan."
Till slut öppnade Håkon dörren till toalettbåset – då hade han varit instängd i tre och en halv timme. Det första han såg var en blond pojke.
"Han låg på marken och var skjuten inte mindre än ett par meter från oss. Vi förstod nu varför hans stön inte längre kunde höras. Han var skjuten i huvudet. Det var det första liket vi såg den kvällen."

Blodet låg i stora pölar

Polisen bad om hjälp med att hämta sårade inne i en sal.
"Blodet låg i stora pölar runt omkring. Blodbad. Vi bar ut den skadade. Att döma av blodet på min egen skjorta och byxa var han åtminstone skjuten i benet och skuldran. Jag anmälde mig inte frivillig fler gånger."
"Jag hörde en klaga på att han var skjuten i ögat. En annan sade att han hade blivit skjuten i huvudet, men att kulan inte hade gått igenom kraniet. Antagligen för att kulan hade passerat genom en annan (person) först."
Sedan ringde mobilen oavbrutet. Familj, vänner och bekanta ville veta hur det var med honom.
"En obeskrivlig tacksamhetskänsla gick igenom kroppen. Det är något av det starkaste jag har upplevt. Att så många gav uttryck för saknad, oro och kärlek på en gång blev för mycket. Jag började stilla att gråta."
Före händelsen har han undrat hur han skulle reagera vid en krissituation.
På fredagen fick han svaret.
"Den bittra och benhårda sanningen är att jag som alla andra, inte tordes annat än att ligga blick stilla på golvet, i tre och en halv timme tills polisen hittade oss."
Annons:
MEST LÄST I DAG
Annons:
Annons:
Annons:
Senaste nytt
SPORT
Annons:
EXTRA
BLOGG
EXTRA
Annons:
SPORT
NÖJE
Annons:
REBECCA STELLA SIMONSSONS BLOGG
Annons:
Annons:
Annons:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader