Emma om Christine Schürrers kyla:

Christine skrattade i rättegångssalen och verkade oberörd över det som skett. Emma kunde inte förstå hur hon unde vara så kall.

Tror du på det? Nope.
Det började bra, hon svarade på några frågor sen kom hon på att hon inte kunde ljuga längre.

Hon försöker fortfarande inbilla alla att hon födde ett barn. Om man fött ett barn så är man stolt över det el har några känslor ang det även fast man adopterar bort det. Hon skulle kunna berätta något från förlossningen för att förklara att detta e sant. Jag tror absoslut inte på hennes berättelse.

Massa frågor om hennes självmordsförsök. Tänk om hon lyckats. Då hade barnen funnits fortfarande.

Hur kan man vara besatt i över 1,5 år?Hur kan man tänka så? Varför bestämmer man sig inte för att gå vidare?

Blod är inte läskigt för henne. Utan på något sätt befriande. Hur kände hon den kvällen när vi blödde alla tre

Jag får uppfattningen om att hon har känt sig ensam, hon ropar på hjälp bla genom självmordsförsöken och vill att någon ska ta hand om henne, befria henne från allt ansvar en vuxen människa har

Att hon förmodligen har någon störning. Det gick inte bra för henne iaf både tiden för dådet och vid tillfället för undersökningen

Emma Jagnestig skriver bland annat om frustrationen hon känner när hennes minnen och vittnesmål ifrågasätts hårt av försvaret. Foto: SUVAD MRKONJIC Nu har jag setat och tittat på henne ett tag, jag är övertygad. Det ar hon som stod i min hall, men jag ser henne med ett leende. Jag känner bättre igen henne när hon ler.
Min andra tanke när jag ser på henne blir: Hon såg mina barn i livet efter att jag gjorde det, jag ser bara en kall människa som sitter där borta. Jag tror faktiskt inte att hon minns vad hon gjort. Att sitta med dom bilderna i huvudet kan inte på nåt sätt vara uthärdligt. Men hon ser lugn och samlad ut.

Hur kan hon berätta med ett leede. Det hörs att rösten nästan spricker av skratt när hon berättar vissa saker.
Hur kan hon göra det när hon är anklagad för mord. Kan kolla på henne bakom (XX) axel.
Ser ut som att hon njuter av att han får veta vad hon kände igen. Om hur han "sårade" henne, hon ler vid vissa meningar.

...om rädslan

Emma Jangestig kände sig räddför att möta Chistine Schütter. Men om hon klarade det skulle hon klara resten av sitt liv.

...letade efer vårat hus.Verktygsg började där.
Det är typigt, hon har verkligen kollat in området letat efter vårat hus. Nattetid men även dagtid.

Såg henne, det e personen jag har haft framför mig i minnet. Hon stod utanför min dörr och inne i min hall framför mig när står mot väggen.
De e hon.
Jag visste hur hon lät. Hon öppnade munnen. Jag har hört henne tala förut,

Kan inte titta upp, vill inte möta hennes blick

...om sorgen efter barnen

Sorgen är enorm. Emma förstår inte hur Christine kunde vara så grym.

Max hade skador, från slag på övriga kroppen också. Varför då? Jag förstår inte. Om hon skulle döda så förstår jag inte varför hon gav sig på övriga kroppen också. Hade han ont? vad hände?

...om förhållandet

Emma kunde inte blunda för att den hon älskar haft ett förhållande med Christine. Men det var oerhört tungt att lyssna till detaljerna i rättegångssalen.

Vi får höra mycket om eras förhållande. Jag vill inte veta men kan ine låta bli att lyssna. Vore han ett "vanligt" ex skulle jag inte känna nåt, utan att det endast är från det förgågna.
Men, hon dödade mina barn. Jag är säker på att det e hon. Det gör ont. Jag vill inte veta  vad hon och den jag älskar har gjort. För mig är hon bara smärta. Jag vill inte veta att hon har vart något annat för honom.

...om frustrationen

Unde rättegången blev Emmas minne synat. Hon kände en frustration över att bli ifrågasatt så hårt - och hade önskat att rätten skulle kunnat se in i hennes hjärna.

...hon har sett mina vieoförhör så jäkla kränkande!! Hon får gärna säga vad hon vill om mig det gör mig inget. Men att hon fick SE mina videoförhör känns hemskt, som offer blir man inte benådad. Hon kunde ju fått läsa sammanfattningarna. Detta är jobbbigt.

Försvaret är med på att bevisläget räcker MEN de försöker på alla sätt att slå hål!! De vill visa att mina minnen inte kommer från mig. Utan från alla andra runt omkring.

...om väntan på domen

På måndagseftermiddgen trodde Emma och hennes familj att ett besked om tyskan skulle komma. De fick vänta ytterligare en dag.

Nu har vi kommit hem från rättegångens sista dag. Det var tungt en av de tyngsta dagarna. När åklagaren började hade hon en bild på barnen som hon lade så alla kunde se. Det kändes som ett slag i bröstet. Jag ville inte att mina barn skulle finnas med denna hemska dag.
Även fasst de inte finns så vill jag skona dom från verkligheten.
Bilden fanns mitt framför mig. Jag såg deras underbart fina leenden men på fel vägg. De fanns precis ovanför hennes huvud och det kändes så fel.

Försvaret angrep mig så otroligt, talade om för mig och alla andra att mina minnen var värdelösa, att jag framkallat dom och det hade inget bevisvärde. Hur ska jag få de där uppe som bestämer om mitt öde att tro och se att jag faktiskt talar sanning och är så in i bomben säker på vad jag minns.
Jag önskar jag kunde spela upp filmen jag har i mitt huvud så att alla förstår. Hon fanns i min hall och dödade mina barn.

...om stödet från sambon

Kärleken mellan Emma och den hon älskar är stark. De har varit ett stort stöd för varandra.
Jag skulle inte klara detta så bra utan (XX) vid min sida
Jag väler att vara med och lyssna på allt själv. Men det e enormt stöd att ha honom vid min sida. Jag hoppas jag stöder honom på samma sätt.