Leif GW Perssoner berättar för Expressen om hur han aldrig försonades med modern. Foto: Simon Hastegård
Leif GW Perssoner berättar för Expressen om hur han aldrig försonades med modern. Foto: Simon Hastegård

GW planerade att mörda sin mamma

Publicerad

I tv-dokumentären hävdar han att han hade planer på att mörda henne i tonåren.

Men Leif GW Persson försonades aldrig med sin mamma.

För Expressen berättar han om sista samtalet med modern och det kalla avskedet.

– Jag var på begravningen men mest för att kolla att hon verkligen var död, säger GW. Men systern Moa Persson har en annan bild:

– Jag tror att han har en otrolig ångest över att de aldrig blev sams.

Den första delen av SVT:s GW-dokumentär "Min klassresa" blev som titeln antyder, en berättelse om brottforskarens uppväxt på "fel sida Odengatan".

Trots att Leif GW Persson ljög om sin pappa timmermannens jobb, så älskade han sin far innerligt, vilket framkommer i Jens Linds tv-version av självbiografin "Gustavs grabb". Samtidigt som han inte hymlade om den svårt ansträngda relationen till mamma Margit.

– Alla minnen är kopplade till pappa, aldrig till mamma. Ska man säga något till min mammas fördel så gjorde hon gedigna matlådor, konstaterar Leif GW Persson i dokumentären.

Vilket må vara det vänligaste han har sagt om sin mor offentligt.

Simulerade sjukdomar

Han beskriver hur han i tonåren började att "hata sin mamma gediget", bland annat för sitt sätt att simulera mystiska sjukdomar.

– Jag bestämmer mig för att jag ska mörda henne. Och jag ska se till att hon får ett helvete på vägen dit, säger GW, men kommer på:

– Vem fan ska ta hand om min syster?

Leif GW Perssons sju år yngre lillayster, döpt till Maud men kallad Moa av alla, gör ett sällsynt framträdande när hon medverkar i dokumentären, och bland annat ger sin förklaring till broderns dåliga relation med mamman.

– De var så otroligt lika. Pengar och status är väldigt viktigt för Leif, och det var så för mamma också.

"Jävligt förvånad"

Ett uttalande som inte direkt lät som änglasång i Leif GW Perssons öron.

– Jag blev jävligt förvånad. Klart att det störde mig, "vad fan sitter hon och säger?". Men hon hänger upp det på att vi båda var upptagna av pengar ... och det inser jag ju att hon har en poäng med.

– Men jag gick inte runt och viftade med mina sjukdomar, säger professorn.

För Expressen utvecklar GW:s syster sitt resonemang:

– Jag förstår att han inte gillar att höra det men Leif och hans mor var otroligt lika. Tio minuter i samma rum så var de osams, berättar Moa Persson och betonar.

– Min bror och jag har lite olika syn på hans bok men det är en annan sak, det är hans sanning, inte min sanning. Det skiljer sju år på oss, det kan vara en grundläggande orsak också.

Överlevde hans far

Leif GW Persson försonades aldrig med sin mamma, som skulle fylla 94 när hon dog 2009, och som överlevde hans far med åtta år.

– Så länge pappa levde måste jag med nödvändighet träffa henne. Det som sänkte allt var att jag inte fick begrava min far, det förvägrade hon mig. Jag sa till henne att jag aldrig mer skulle träffa eller prata med henne efter det, och det höll i flera år.

– Men så en dag ringde hon. Hon var nästan 90 och sa att hemtjänsten stal från henne. Jag sa att då ska hon inte ringa mig, utan polisen. Efter någon månad ringde hon i samma ärende. Sen hörde jag inget mer, berättar GW Persson.

Men han var på begravningen.

– Mest för att kolla att hon verkligen var död. Sen gick jag därifrån. I didn't shed a tear.

Har en annan syn

Syster Moa Persson som beskriver sin relation till den kände kriminologen som "god men vi träffas inte så ofta", har en annan syn.

– Egentligen tror jag att han har en otrolig ångest över att han aldrig blev sams med henne. Hon dog och de var osams. Det är det som värker mest i honom.

"Inte hälften så tuff"

– Leif är inte hälften så tuff som han verkar, säger hon och berättar varför hon ställde upp i dokumentären.

– För att han är min bror. Dessutom gillar jag Jens (Lind). Det är ganska naturligt att man är med i en dokumentär som gäller en familjemedlem när man är den enda kvarlevande som vet hur det egentligen var, säger Moa Persson men medger att det inte var ett givet beslut.

– Det ligger inte för mig att drälla i offentligheten, jag har inte det behovet. Under hela min uppväxt har det varit så att vi har haft en offentlig person i familjen. Det räcker gott.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida