Anklagas för lögner. Jan Guillou anklagas i en ny bok för att ljuga. När Expressen träffar Guillou i Sydafrika går han direkt till motangrepp. Foto: Richard Atkinson
Anklagas för lögner. Jan Guillou anklagas i en ny bok för att ljuga. När Expressen träffar Guillou i Sydafrika går han direkt till motangrepp. Foto: Richard Atkinson

Guillou: "Är ett försök till karaktärsmord"

Publicerad

FRANSCHHOEK. I en ny bok, "Höjd över varje misstanke" av författaren Paul Frigyes, anklagas Jan Guillou för att ljuga om familjens historia.

Expressen träffar författaren i Sydafrika och han går direkt till motangrepp.

- Det är ett försök till karaktärsmord på mig med avsikten att göra mig till en evig lögnare.

I natt presenterade Guillous far bildbevis för att visa att han stred för de franska befrielsestyrkorna.

- Jag tycker att det är skandal, säger Charles Guillou om påståendena i boken.

Författaren Jan Guillou och hans hustru och förläggare Ann-Marie Skarp sitter och väntar vid hotellet när Expressens Land Rover svänger upp bland springbokantiloperna som betar i det bedårande landskapet. Solen gassar i det berömda vindistriktet Franschhoek och temperaturen ligger inte långt ifrån 40 grader.

Innan Jan Guillou klättrar upp i fordonet förklarar hustrun att hon inte var direkt imponerad över vad de bägge två sträckläst de senaste dagarna. De har fått chansen att sätta sig in i författaren Paul Frigyes bok "Höjd över varje misstanke" som kommer ut i dagarna på Norstedts. I marknadsföringen talar förlaget om att "med denna bok kommer många föreställningar om Jan Guillou att vändas upp och ner".

När vi passerar antiloperna berättar Guillou om sina jaktäventyr. Han har bara kvar en antilop med skruvhorn av åtta att fälla, och alla de skjutna var fina troféer. Jakthistorier passar bra när det finns en nervositet i bilen.

Land Rovern kör genom vindalen och klättrar uppför en sluttning med vinrankor med ännu gröna merlotdruvor hängandes i skuggan från den skarpa solen. Det är ingen tillfällighet att det vin- och matälskande paret valt att semestra just här.

Fanns på KGB:s lönelista

Vi har bestämt oss för att gå igenom bokens anklagelser i lugn och ro, på den legendariske BBC-kameramannen och tillfällige Expressenmedarbetaren Richard Atkinsons vinfarm. I bagaget har Jan Guillou många tidigare anklagelser om att ha skarvat med sanningen eller till och med ljugit i sina böcker. Han har också blivit anklagad för att vara KGB-agent. Guillou erkände för Expressen att han funnits på KGB:s lönelista, men hävdade att det var ett misslyckat reportageprojekt.

Franska förfäder

Nu blickar Sveriges mest berömde journalist ut över dalen som en gång hade elefanter som naturliga invånare. Sen kom kolonisatörerna, bland dem de franska huguenoterna - på flykt undan religionsförföljelse och bara med några vinstockar i bagaget. Elefantdalen blev vindal och ett monument efter de franska hugenotterna reser sig precis nedanför oss. Det är passande, för det utdrag ur "Höjd över varje misstanke" som Expressen i dag publicerar handlar bland annat om just Jan Guillous franska förfäder.

Han har själv skrivit i "På jakt efter historien - spioner, reportage och häxor" om sina franska rötter och berättat hur hans far Charles och farfar Lucien hoppade av den Hitlerlojala Vichyregimens stockholmslegation.

"Min far och farfar hade öppnat de Fria Fransmännens Informationskontor i Stockholm, en konkurrent till Frankrikes officiella legation."

Finns inte med i arkiven

Men när författaren Paul Frigyes började leta i de franska arkiven så fanns det inget spår av de två Guillou bland de 60 000 namngivna motståndskämparna. Och dessutom så påstår Frigyes att Lucien Guillou utsågs till handelsattaché på Vichylegationen i Stockholm i juni 1944, vilket skulle innebära att han var medlöpare och inte motståndsman. Om denna version är sann innebär det att Jan Guillou i alla år farit med lögner om sin släkts bakgrund. Frigyes ifrågasätter också uppgifterna om att morfar Oscar Botolfsen verkligen var nazist.

Vi sätter oss vid ett bord och författaren skruvar lite på sig.

Skulle du kunna berätta lite om din morfar, din far och farfar?

- De kom ifrån olika håll in i andra världskriget, därför att morfar och hans bror var helt tyskorienterade, de var utbildade i Tyskland, tyska var deras första språk, tyska deras kultur. Så de blir inte rå-nazister som det står här, (i utdraget, som hänvisar till en intervju i tidningen Land, reds anm), utan pro-nazistiska, det där är ett hörfel faktiskt.

Skyndsamt bröllop

- Och så kommer då min far in i familjen genom att göra min mor med barn. Och han är då en fransk nationalist och håller på Frankrike och är vansinnigt mot Tyskland så här uppstår en kollision naturligtvis.

Träffades de någonsin, din farfar och din morfar?

- Ja, det har de ju gjort eftersom det här är före aborternas tid och när nu mamma är med barn, det vill säga med mig, så ordnades ett skyndsamt bröllop i Saltsjöbadens Uppenbarelsekyrka och då var ju alla där så klart.

Hur gick det då?

- De höll masken antar jag, därför att min far hade redan upptäckt att hans blivande svärfar sitter och läser Dagsposten, och det ansågs vara den nazistiska tidningen.

Om vi då går in på din fars och din farfars sida, då har du sagt att han lämnade sin tjänst på den franska ambassaden i Stockholm för att starta ett kontor för befrielserörelsen, hur vet du det?

- Min far har berättat det. I Stockholm för två år sedan åkte vi förbi på Karlavägen och då sa han "där uppe hade vi våra kontor." Min far är en mycket stillsam gammal man, och jag har väldigt svårt att tro att han skulle berätta något som inte var sant.

"Det är mycket underligt"

Om din farfar har du sagt att han blev ambassadör i Finland. Var det så?

- Nej, det är en förbättring i familjen. I farfars fall så blev det tydligen handelsattaché i stället för ambassadör, så att någon i familjen har förbättrat denna historia.

Fast i de franska arkiven står det att din farfar blev utsedd till handelsattaché i Vichyregimens ambassad i Stockholm, 1944 i juni?

Jan Guillou drar ett mycket djupt andetag.

- Ja, jag har sett det i den här texten och det är mycket underligt eftersom han fick Hederslegionen efter andra världskriget, och det är otänkbart om han skulle ha tjänat Vichyregimen. Han skulle heller inte kunnat göra någon fortsatt diplomatisk karriär.

Det finns listor från alla Guillou som var med i motståndsrörelsen, och jag har dem här, har du sett dem?

- Nej, det är fantastiskt.

"Bilden förintar alla listor"

Där finns faktiskt varken någon av dem med i de franska arkiven, inte någon Lucien eller Charles Guillou?

- Det finns det säkert, men det är bara det att den här journalisten inte har hittat rätt. Han kunde ha frågat mig.

Har du själv några dokument där det står att din farfar fick Hederslegionen?

- Jag har miniatyrerna, de där som man hänger på rockslaget, och sen så har jag en bild på min far i de franska befrielsestyrkornas uniform.

Kan vi få se bilden?

- Inte nu, men den finns, och den förintar alla listor och sånt. Mannen lever ju fortfarande och vi är fyra barn och alla kan se att där är pappa.

Jan Guillou läser högt några rader ur den nya boken och från en intervju Paul Frigyes har gjort med honom:

"Jag frågar Jan Guillou var uppgifterna om faderns och farfaderns motståndskamp kommer ifrån?

'Från min far. Det där är saker jag själv har velat ta reda på mer om på senare tid, men min far var själv i England under krigsåren, medan min farfar arbetade för Fria Franska styrkorna i deras lokal på Karlavägen i Stockholm.'"

- Okej, det är den version jag fått från min far.

- Sen har han (Frigyes) tittat i diplomatarkiv och så där, och läst listor, och det journalistiska problemet med den här typen av listor från 50 år tillbaks i tiden är att det kan bli fel. Men som sagt, han kunde ha frågat mig i stället, det hade varit enklare, eller fråga min far, han lever ju.

Nu har du ju läst den här boken de senaste dagarna, vad säger du om den?

- Avsikten är ju att göra mig till en evig lögnare. Författaren har fel. Men ännu värre så finns det en historia från Solbacka. Där jag har berättat om hur jag slutade under triumfatoriska former. Fick stipendium som realskolans bästa elev. Medan författaren här berättar hur jag nesligen skickades därifrån, relegerad för att ha åkt fast för rökning inomhus, och inte ens fick något slutbetyg. Om den historien vore sann så är det ju som att man får handsvett av ångest med tanke på skillnaderna. Det är bara det att det är min historia som är sann och det är författarens som är osann.

Och du har förstås det här stipendiet kvar?

- Mmmm, tänk för att jag har det.

"Journalistiskt obegripligt"

Så det innebär att du skulle kunna visa det här när du kommit hem, bilden och stipendiet?

- Och det fantastiska är att den här historien om förnedringen på Solbacka har funnits på nätet i flera år, och det är möjligt att den som googlar kommer att hitta den. Men att publicera en sån historia utan att fråga mig är journalistiskt obegripligt.

Det har ju hänt några gånger att folk har anklagat dig för att överdriva eller till och med ljuga, med boken "Ondskan" som senare i en artikel där din mor sa att det inte riktigt stämde med hennes version, hur känner du med det här - överdriver du?

- Ja, det gör jag säkert, hehe, men alltså ingenstans i den här boken påstås det att det finns något fel i min journalistik.

Ljuger du?

- Ja, det tror jag, eller jag förbättrar historier på samma sätt i verkligheten som jag tror jag skriver romaner. Jag kan utgå från en sann bild men om storyn blir bättre så där, om man ändrar lite på det här... Men aldrig journalistiken, det hör inte hemma där.

Bilden togs i en svensk studio

Men du förnekar det här som kommit fram i den nya boken. Om det skulle vara så att din far kanske har överdrivit, det kanske finns en gen där?

- Och har tagit en falsk bild på sig i den franska uniformen, nej det är omöjligt, det är för många som känner till, det är en hel släkt. Bilden på min far är ju inte falsk. Och den är ju faktiskt tagen 1946, och först nu i dag, har den fått betydelse.

Hur vet man att den bilden är tagen 1946 och inte när han var under Vichy?

- Därför att det är en svensk studio i Stockholm. Berge eller något sånt där, om jag minns rätt. Nu gäller det att hitta den där bilden.

Expressen var sent i går i kontakt med Jan Guillous far, Charles Guillou. Han låter Expressen ta del av den aktuella bilden, där han bär de fria franska truppernas uniform. På vänster sida bär Charles Guillou Lothringenkorset, symbolen för de fria franska styrkorna under andra världskriget. Bilden togs på en fotoaffär på Linnégatan i Stockholm efter hemkomsten från kriget i Frankrike, berättar Charles Guillou som i dag är pensionär och bosatt i Finland.

Var tolk

Han säger att han skeppades från England till Frankrike i mars 1945 och hamnade under krigets slutskede i Deuville, en kuststad i norra Frankrike.

- Där fanns ett läger med tyska krigsfångar. Jag tjänstgjorde som tolk. Jag hade fått min utbildning i Stockholm och kunde tyska, engelska och franska, naturligtvis. Så jag fick vara tolk mellan tyskar och engelsmän och försökte klara upp situationen dem emellan, säger Charles Guillou till Expressens Diamant Salihu.

Jan Guillou har varit i kontakt med sin far för att också ta del av dokumenten som Expressen har fått.

Vad tänker du göra nu?

- Jag kan inte göra så mycket, okej här kommer en bok som är ett försök till karaktärsmord på mig, som bevisar att jag alltid ljuger. Men de avgörande påstådda bevisen här. Solbacka och pappa var inte i de fria fransmännen, där har författaren fel. Och det går att bevisa, och det är ju tur det.

Du som är så intresserad av historia, har du försökt att pumpa din familj på er egen historia? Som journalist som gillar bra historier måste det ju ha varit en guldgruva att försöka ösa ur?

- Jo, jag hade en mormor som mer än gärna berättade utförligt för mig, men hon lärde mig bland annat att min far hade blivit ambassadör på Nya Zeeland, vilket då inte riktigt var sant eftersom det var min farfar som hade en annan tjänst än som ambassadör, på Nya Zeeland. Hon lärde mig att jag egentligen var fransk greve så jag trodde att jag var adlig fram till jag var 35 år gammal och träffade min far för första gången i verkligheten. Det finns pinsamheter i släkten som sen har sköjlts över med önsketänkanden och lögner. Och det är mycket användbart litterärt.

Men det verkar vara lite i generna att överdriva lite eller?

- Hahaha, ja, jag har väl fått det från min mormor i så fall, men herregud, ingen har någonsin satt dit mig för och hittat fel i min journalistik.

Högt trofévärde

Är du för kaxig?

- Ja alltså, jag är en bra jakttrofé, det är jag. Den förtjusning som den här journalistkollegan visar när han kan sätta dit mig sådär är högst påtaglig. Och han kommer att få många applåder och jarop, och det kommer att jublas en hel del innan jag hinner hem till Sverige och försöka leta efter fotografier och sånt. Så jag har ett högt trofévärde tror jag.

Är det framgångens pris?

- Om man kan förena framgång med en utomordentlig tillbakadragenhet och blygsamhet så minskar riskerna för den här typen av granskningar eller förtal. Men det är nog ganska sällan som de två egenskaperna hänger ihop. Blygsamhet, tillbakadragenhet och stora framgångar - nä...

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida