Mona Sahlin funkar dåligt. Göran Hägglund är jättebra. Gudrun Schyman gör succé. Och Fredrik Reinfeldt gör bäst i att hålla sig borta.
Jo, det handlar om läget i svensk politik - på mikrobloggen Twitter.
m Expressen inleder Runda bordet-samtalen 2010 med en diskussion om de sociala medierna och valåret.
Hur viktiga blir bloggar, Twitter, Facebook och Youtube i valrörelsen 2010?
Eric: Det blir viktigt, om man lyckas göra det som Barack Obama gjorde bra i presidentvalet 2008. Om man använder detta som ett verktyg för att få gjort det som man i övrigt vill få gjort. Men du vinner inga val på Internet 2010.
Annie: Jag tror att nätet kommer att vara avgörande om några valrörelser. I år kommer det att ha betydelse, för att vi har en halv miljon förstagångsväljare som har vuxit upp med datorn i knäet.
Stina: Och vi har helt plötsligt hundratusen små reportrar som sitter och berättar när Annie gör bort sig, eller när hon klarar sig bra.
Björn: Jag tror att de sociala medierna kommer att spela en ännu större roll än vad man tror. Någon skrev att riksdagsledamöterna på sin höjd har några hundra följare på Twitter. Men det är väl några hundra som med största sannolikhet är opinionsledande och centrala i sina
sociala nätverk.
Men finns det ändå inte politiker som borde hålla sig borta från Twitter och bloggar?
Stina: Det är klart att det gör, på samma sätt som det finns politiker som inte passar i tv. Mona Sahlins twittrande, som är bland det sämsta bland de ledande politikerna, består bara av information om hennes möten. Göran Hägglund twittrar mycket bättre och mer personligt.
Eric: Det som inte har hänt i Sverige lika mycket som i USA, det är att man vågar släppa fram vanliga människor som faktiskt har talang för att framföra det politiska budskapet. De bästa reklamfilmerna från Obamakampanjen bestod ju av helt vanliga sympatisörer som fick berätta vad de känner.
Så vi i Sverige har sociala medier, men ingen riktig gräsrotsrörelse?
Eric: Det var ett speciellt läge i USA med den sämsta presidenten i mannaminne, George Bush. Åtta år följde med Irak, Afghanistan, orkanen Katrina och finanskris. Under den här tiden blir en ung generation amerikaner som blir politiskt medveten, och internet exploderar. Fram kommer en kandidat som gillar ny teknik och har jobbat som gräsrotsaktivist. Alla faktorer smälter samman 2007-2008 med Obama. Det är otroligt mycket svårare att starta en hemsida och få lokala grupper i Ödeshög att bilda små rödgröna kampanjorganisationer för Mona och Maria.
När de etablerade partierna storsatsar på dörrknackning 2010 – står det i motsats till satsningen på sociala medier, eller ligger det i linje?
Stina: Jag tror att det står i motsats. Jag tror inte på strategin. Om någon skulle knacka på min dörr skulle jag bli skitsur.
Eric: Ska du tokknacka dörr sent på kvällen i ett område med mycket pensionärer? Nej, det är en väldigt dålig idé. Alla smarta partier kommer att göra detta på ett smart sätt. Och med sociala medier kan du enkelt informera om var dörrknackning pågår, för den som gillar att vara med. Men det finns ett verktyg från sociala medier-lådan som används alldeles för dåligt i Sverige, och det är humor. Ta Sarah Palin-imitationerna i Saturday Night Live. Sånt betydde mycket för att sänka McCain-kampanjens trovärdighet.
Björn: Jag tror att de sociala medierna har inneburit en maktförskjutning åt gräsrotshållet. Då finns det absolut ett större utrymme för humor.
Stina: Gudrun Schyman! Vid påsk förra året när det var Europaparlamentsvalrörelse klädde hon ut sig till häxa och skickade foto med ”Glad påsk, skicka Gudrun Schyman till Bryssel”. Och alla skickade det vidare. Hon är briljant på sociala medier.
Enligt en kartläggning från SvD finns riksdagens flitigaste användare av mikrobloggen Twitter bland Socialdemokraterna och Centerpartiet. Där bloggas det också flitigt. Har de gamla folkrörelsepartierna återuppstått på nätet?
Annie: Jag vill se det som en digitaliserad folkrörelse. Men detta är också en medveten strategi. Centerpartiet har en person som är heltidsanställd för att jobba med sociala medier.
Björn: Socialdemokraterna har väl också mest av alla att vinna på att man mobiliserar sina väljare. Man har soffliggarsyndromet.
Men vad har till exempel Annies twittrande om diskmaskinen med politik att göra?
Annie: Det personliga kan lätta upp bilden av politiker. Att säga att diskmaskinen är min bästa ägodel, det kan jag stå för på Twitter. Jag skulle aldrig berätta något känsligt privat, som att jag går till min morfars begravning.
Stina: Fredrick Federley, Annies partikollega, har gått över gränsen. Han har lite grand twittrat ut sig själv. Det handlar aldrig om politik. Jag vill veta mer än att han stickar eller äter lunch med sin pojkvän.
Är det viktigt i Sverige där jämlikhetstanken är så stark att politiker visar att de skottar snö och brer mackor som alla andra?
Stina: Jag tror inte att vi vill veta om Fredrik Reinfeldt lämnar barn på dagis. Vi vill inte ha en statsman som är alltför personlig. Jag tycker nog att han har gjort rätt som inte mikrobloggar.
Vilket parti blir segrare på sociala medier 2010?
Annie: I dagsläget finns det tre partier som är duktiga: Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Centerpartiet. Det har ju hänt ganska mycket ganska snabbt. Jag var den första riksdagspolitikern som anslöt mig till Twitter, och det gjorde jag i mellandagarna för ett år sedan.
Eric: Obamakampanjen kontaktade personligen genom samtal eller dörrknackning 26 procent av de amerikanska väljarna. Det bästa partiet i Sverige var Socialdemokraterna som nådde 3 procent. Om arbetarrörelsen kan använda sociala medier till att få upp den siffran betydligt, så kan man bli en vinnare.