Emma Olsson i byn Bäsna kan äntligen gå i skolan utan att bli trött; hon orkar läsa läxorna och hon rider elegant på älsklingshästen Katja – en svartvit islänning.
Och allt tack vare mamma Ankis barndomsvän Anna Lundqvist.

Stannade i växten

Men solskenshistorien började med många, många mörka moln.
Emma föddes två och en halv månad för tidigt, vägde bara kilot, mamma Anki, 33, fick havandeskapsförgiftning och redan efter några dagar såg läkarna att Emma hade fel på njurarna – hon skulle behöva en ny njure.
– Klart att jag ställde upp som donator. Men vi var tvungna att vänta tills Emma ätit upp sig till åtminstone åtta kilo, säger mormor Gun Olsson, 61.
Det blev aldrig riktigt bra. Kroppen ville stöta bort njuren. Emma kräktes upp maten, stannade i växten och mådde pyton.
– Allt som jag stoppade i munnen kändes bläää, säger Emma.

Släkten testades

– Läkarna var förvånade över att Emma överhuvud taget orkade gå i skolan, säger mormor Gun.
För tre år sedan blev Emmas värden sämre och sämre. Nu behövde hon en ny njure för att få ett värdigt liv.
Alla i släkten testades för att bli möjliga donatorer: mamma Anki, pappa Mikael, morfar Sune, farbror Magnus, morbror Jan-Ola. Ingen passade.
Det var då Anna Lundkvist dök upp. Anna, som bodde i det röda huset på andra sidan landsvägen, och Anki i det bruna timmerhuset, var jättebästisar när de var små.
– Men sedan kom vi ifrån varandra, säger Anki.
– Jo, jag har ju bott på lite olika ställen, säger Anna.
Hon har tre barn – Erik, Felicia och Pontus – och hörde talas om att Emma var dålig.

Nu mår Emma bra

En dag knackade hon på dörren och sa:
– Jag skulle gärna vilja donera min njure till Emma. Får jag det?
Anki säger:
– Jag var lite skeptisk, Anna hade ju tre små barn och det medför ändå vissa risker.
Men för ett år sedan lades både Emma och Anna in på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
Nu mår Emma för första gången i livet som en tolvåring ska må; mumsar på mammas bruna sockerkaka utan att må illa, växer så det knakar och fattar allt som står i läxböckerna.


www.livetsomgava.nu