Läraren: "God morgon!"
Klassen, trött: "God morgon..."
Stavros Louca skakar på huvudet. Även tio över åtta en måndagsmorgon kräver han betydligt mer än så.
Han ger snabbt en order - "en minut!" - och försvinner själv ut. Eleverna i klass 7D lägger huvudena på bänkarna och vilar under tystnad. När läraren kommer tillbaka är det stilla i klassrummet.
- Så här vill jag att det ska vara, säger han och börjar genast en genomgång av andragradsekvationer.
Tempot är uppskruvat, trots att sjuorna egentligen räknar gymnasiematte. Stavros Loucas inställning är att eleverna klarar mer än de själva och många lärare tror.
- Jag tycker att vi daltar för mycket med barnen i Sverige, säger han. Om du jämför de gamla matteböckerna med de nya ser du att det är stor skillnad, det krävdes mer förr.
Han uppmuntrar och förmanar om vartannat. En pojke som glömt sin penna får en ny med orden:
- Din pappa vill att du ska bli läkare, men du vet: läkare måste ha ordning och reda. Medan du står och letar efter dina knivar hinner patienten dö.
I våras blev Stavros Louca känd som en av de så kallade superpedagogerna i SVT:s "Klass 9A". Nu är han sedan länge tillbaka i sin vardag på Rinkebyskolan. Medan eleverna i klass 7D sitter koncentrerade över varsitt pappersark med övningsuppgifter går han inspektionsrond. Stavros Louca viskar, med en blinkning:
- Och så säger de att det inte är ordning i den svenska skolan.

Sin första lektion i Rinkebyskolan glömmer han aldrig.
- Det var som Beckomberga, du vet.
Han tog tunnelbanan hem och var nära tårar när han förklarade för sin familj att han ville ha tillbaka sitt gamla jobb på en innerstadsskola. Barnen tyckte annorlunda, de sa: "Pappa, ge det en chans. Gå in och ta kommandot." Det var precis vad som hände nästa dag.

"Jag har varit efterlyst"

Den nye läraren harklade sig och sa:
- Hej! Jag heter Stavros Louca. Jag har varit efterlyst i 13 år. Jag har suttit inne två gånger. Jag är här för att lära er matte, fysik och kemi. Tror ni att jag kan göra det?
Konstpaus.
- Kom ihåg en sak: Det är jag som bestämmer här. Det är ingen som driver med mig. Tror ni mig inte? Pröva mig!

Hälsar på alla

När han nu åtta år senare går genom korridorerna hälsar alla ungdomar han möter:
- Hej Stavros!
Och Stavros svarar varje gång:
- Hej! Är det bra med dig?
Inget av det han sa - varken efterlysningen eller att han har suttit inne - var en lögn. Han flydde från Cypern efter den turkiska invasionen 1974. Han hotades av ett långt fängelsestraff sedan han som soldat i armén hade slagit en officer som behandlade sina mannar illa.

Vägrade få pengar

Via London, där han hade en halvbror, hamnade han så småningom i Sverige.
- England var bättre i en bemärkelse. Där fick jag inte uppehållstillstånd, men jag fick arbetstillstånd. När jag kom till Sverige sa de: "Du måste gå till socialen." Jag blev mycket väl omhändertagen, en dam talade länge med mig och ställde en massa frågor. När jag skulle gå fick jag en check på 2300 kronor. Jag sa: "Jag är ingen tiggare, jag ska jobba." Och så gick jag därifrån, utan pengarna. Jag fick ta svartjobb, men jag försörjde mig i alla fall.
Första åren i det nya landet arbetade han som städare, diskare och busschaufför. Efter en tid hamnade han som städare på en förskola på Östermalm. Stavros Louca blev förtjust i chefen, som hette Anita.
De har nu varit gifta i 28 år och har tre barn tillsammans. Att han blev lärare är Anitas förtjänst.
- Hon tvingade mig att söka till lärarhögskolan.

På väggar runtom i skolan sitter ett tidningsklipp upptejpat med rubriken: "Rinkebyelever briljerar i matte." Det handlar om att två av skolans elever - ännu en gång - vunnit en stor matematiktävling.
Även Stavros Louca har blivit rikligt uppmärksammad. Förutom medverkan i "Klass 9A" har han bland annat fått pris av Kungliga vetenskapsakademin.

Felfritt resultat

Han presenterar oss för en av sina duktigaste elever, Almedina Alic i åttan, som löst årets tävlingsuppgifter felfritt. Ändå tvekar han om att skicka in sina elevers resultat den här gången.
- Jag vill kanske dämpa det här lite, att vi vinner och vinner. Vi får leva ett lite normalt liv också. Det blir ändå så mycket skriverier.
Under hösten har Rinkebyskolan fått kritik från föräldrar, som menar att skolans goda rykte delvis är en fasad. Vid sidan av Stavros Loucas högpresterande elever finns ett stort antal som går ut grundskolan med icke godkända betyg i kärnämnen.
- Om du har skötsamma barn måste du ge dem stimulans, säger han. Vad är det som är så konstigt med det? Det hade varit helt annorlunda om man förespråkade eliten och tappade bort den vanliga människan. Om man tog deras bröd och gav till de starkaste. Men så är det inte i vår skola.

Flera är avundsjuka

Möter du någon avundsjuka?
- Självklart gör jag det. I stället för att applådera vill man fälla. Jag gör mitt jobb, ett osjälviskt och uppriktigt jobb. Jag vill hjälpa, ingenting annat. Jag ser eleverna som mina barn. Men jag skulle önska att alla skulle förstå att motivet är ädelt.
Vad skulle motivet annars vara?
- Man kan se det som en karriär. Om jag haft en sådan strävan hade jag inte varit kvar i Rinkeby. Jag har fått många erbjudanden, från många olika håll. Jag hade kunnat kliva upp i hierarkin, bli rektor. Eller jobba på universitet och lärarhögskolan. Men jag trivs med att jobba med barn.
Även från de sidsteppade kollegorna på Johannesskolan i Malmö har det i efterhand hörts en del sura kommentarer, framför allt mot hur "Klass 9A" vinklades. En lärare tyckte att programmet saknade trovärdighet medan den ordinarie klassföreståndaren hävdade att "det här var ingen klass vi var oroliga för".

Kunde inte peka ut London

Stavros Loucas ögon smalnar när ämnet kommer på tal.
- Jag kan informera dig eftersom jag levt med dessa ungdomar. De var jättedåliga! I ett av de första avsnitten kunde de inte peka ut London på en karta. En annan gång trodde de att öst var upp och väst var ner. I matematiken hade de svårt att klara sexton gånger två. Ändå försökte deras lärare presentera klassen som bra. Jag förstod inte det, för jag hade låtit dem göra ett prov för årskurs 7. Den bästa hade 6 poäng av 15 och det var många nollor. När diskussionen fortsatte bakom kulisserna sa jag: "Om jag varit rektor och ni hade presenterat klassen på det här sättet, då hade ni fått sparken allihop." Då blev det tyst.

Klass 9 Science på Rinkebyskolan ser på ytan ut som vilken svensk skolklass som helst. En kille i fotbollströja beklagar sig över att hans favoritlag förlorade en viktig match dagen innan, en annan som har svårt att koncentrera sig säger:
- Ledsen, Stavros. Jag är så trött, satt uppe och pluggade till midnatt.
Det låter som en skämtsam undanflykt, men Stavros Louca förklarar efteråt att hans elever inte skojar om sina studier.

Kör gymnasiematte

På dagens program står derivata, avancerad matematik som normalt hör hemma i tredje årskursen på gymnasiets naturvetenskapliga program. Stavros Louca har ägnat fem timmar av sin söndag åt att koka ner lärobokens 60 sidor till en 50-minuters lektion. Det dröjer inte länge förrän klassen förstår logiken och rättar läraren när han räknar fel.
Stavros Louca drar över tio minuter för att hinna med allt och stannar sedan kvar framme vid tavlan. Inför tre ambitiösa killar kör han överkurs utifrån dagens lektion.
- Det här är viktiga ting, säger han. När du skickar en raket till månen vill du veta exakt, inte vad som ska hända om hundra år.
Killarna pekar, ställer kritiska frågor. Klassens ljus, hinner jag tänka innan jag vänder mig om.
Där står resten av klassen och lyssnar lika intresserat.