Det är rätt vanligt att svenska politiker presenterar olika politiska förslag på Dagens Nyheters debattsida. Det är inte fullt så vanligt att en partiledare skriver en glödande pamflett för rätten till ett vanligt Svenssonliv.
Under rubriken "Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten" gick Göran Hägglund för en vecka sedan till attack mot det som han ser som etablissemangets mästrande.
Om all publicitet är bra publicitet, ja, då har KD-ledaren fått bra publicitet de senaste dagarna:
Göran Hägglund är Sveriges Pia Kjaersgaard, dundrade MP-veteranen Per Gahrton på debattsajten Newsmill.
Folkförakt, fräste S-debattören Nisha Beshara.
Vulgärt, tyckte poeten Bob Hansson.
Populistiskt, anklagade författaren Maria Küchen i den kristna tidningen Dagen.
Och Anna Dahlberg, chef för Expressens ledarredaktion, drog en parallell till USA, och spänningarna mellan en tyst konservativ majoritet och östkustliberalerna på universiteten och i medierna. Men, tillade hon: "Sverige är inte USA. I den mån vi har kvar ett bibelbälte så börjar det och slutar det i Jönköpings län".Hägglunds utspel har också väckt intern debatt.
- Den här diskussionen förs av intellektuella kretsar långt ovanför allas huvuden, säger en KD-politiker till Expressen.
Så vad håller Göran Hägglund på med?
Ett svar är: Han måste göra något radikalt. Så han väljer en slags ny konservatism.
Mycket har hänt i de andra borgerliga partierna under 2000-talet. Centerpartiet har vandrat i liberal riktning, Folkpartiet har gjort upp med snällismen och Moderaterna har blivit Nya moderaterna som omfamnar arbetslinjen och kollektivavtalen.
- Men Kristdemokraterna har inte förändrats. Det är inget enkelt parti att förändra, säger Jenny Madestam, statsvetare vid Stockholms universitet.
Sedan maktskiftet för tre år sedan har uppmärksamheten kring KD gällt sakpolitiska strider om allt från bensin-skatten och fastighetsskatten till homo-äktenskapen. Partiet har fått kompro-missa hårt i regeringsställning. Opinionssiffrorna kretsar runt 4-procents-spärren till riksdagen.
- Mitt intryck är att Göran Hägglund börjar bli desperat och måste hitta något att profilera sig på, säger Jenny Madestam.

Samtidigt är "verklighetens folk" inte bara en tillfällig nyck från en frustrerad partiledare.
Utspelet kan också ses som ett resultat av en kedja av händelser.
Sätt startpunkten till sommaren 2008, när den konservative debattören Roland Poirier Martinsson återvände till Sverige efter ett antal år i USA (ja, just den Poirier Martinsson som under de senaste dagarna väckt sådan uppmärksamhet för att han tillsammans med en viss Anna Anka har hyllat hemmafrun).
Efter hemkomsten blev han chef för Näringslivets medieinstitut på Timbro, och därifrån propagerar han för sina visioner om den "toleranta konservatismen". En konservatism som står för låga skatter, starkt försvar, lag och ordning, som värnar om familjen och det civila samhället, som ser positivt på invandring, inte har några synpunkter på homosexuella och - inte minst - ogillar politikernas klåfingrighet.
- Det handlar om huruvida politiken ska forma människors vardag eller huruvida människors vardag ska forma politiken, säger han.Han betonar att han pratar med många om sina idéer, från höger till vänster. Och han hade inte förväntat sig från början att det var just Kristdemokraterna som skulle lyssna.
- Jag är inte hjärnan bakom Kristdemokraterna. Jag har inget med partiet att göra i formell mening. När jag kom hem till Sverige fanns det inte alls någon känsla hos mig av att Kristdemokraterna höll på att göra upp med sin historia. Men genombrottet har kommit under det senaste året, säger han.

I en artikel i Expressen i mitten av mars krävde KD:s EU-valskandidat Ella Bohlin ett svenskt snusförbud. P J Anders Linder, chef för Svenska Dagbladets ledarredaktion, kontrade i en kommentar att Kristdemokraterna borde vända förbudspolitiken ryggen, och stå upp för "frihetsvärden" som "familj, flit och företagssamhet".
Kristdemokraterna Jessica Nyberg och Erik Sjöstedt på Lidingö läste hans text med stort intresse.
- Jag tycker att partiet har väldigt stor anledning att rannsaka sig själv. Man har velat vara med och bestämma över båda det ena och det andra, säger Erik Sjöstedt.
Facebookgruppen FFFF, för frihet, familj, flit och företagsamhet. Inspirerade av Linders artikel startade han och hans sambo Facebook-gruppen FFFF, för frihet, familj, flit och företagsamhet.
- Det var mest en kul grej. Men redan samma natt kontaktade goda vänner mig och ville veta: "Vad händer nu? Hur går vi vidare?", berättar han.
Nätverket växte, och tankarna väcktes på ett seminarium i Almedalen och i en antologi med debattörer som Roland Poirier Martinsson och Expressen-krönikören Marcus Birro.
Charlie Weimers, ordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet, blev medlem, liksom kvinnoförbundets ordförande Maria Fälth och Bengt Germundsson, som är ett populärt kommunalråd i Markaryd. Gräsrötterna i FFFF räknade med att driva ett opinionsarbete under lång tid, i maklig takt.
- Vi förstod inte hungern och slagkraften i partiet, säger Erik Sjöstedt.

I slutet av juni var han på plats vid Kristdemokraternas riksting i Västerås under partiledarens sedvanliga linjetal. Han lyssnade till en början rätt förstrött.
- Det kändes lite som en "Idol"-audition. Man sitter där och bläddrar i papprena. Och så kommer det en riktigt bra artist. Och man bara hajar till, minns han.
Artisten var ingen annan än den gamla vanliga partiledaren. Men nu talade Göran Hägglund för första gången om Kristdemokraterna som "verklighetens folk".
Flera källor inom KD pekar ut den nya talskrivaren Fredrik Haage som hjärnan bakom utspelet.
Haage var tidigare chefredaktör för Svenska nyhetsbyrån som levererar ledare och debattartiklar till Moderata dagstidningar runtom i Sverige. Han ställer av princip inte upp på intervjuer. Men den som vill veta var han står politiskt behöver bara plocka fram hans bok - som handlar om nyckeln till modern konservatism.
- Det här var inget som någonsin diskuterades i partistyrelsen. Det var inte heller uppe i riksdagen. Men efter att Hägglund anställde talskrivaren har de här frågorna lyfts, säger en kristdemokrat.

Hägglund upprepade sitt nya budskap under politikerveckan i Almedalen, och det blev diskussion på debattsajten Newsmill. Roland Poirier Martinsson skrev i Dagens Nyheter om Kristdemokraternas vägval. Och så häromdan gjorde Göran Hägglund sitt inlägg om etablissemanget i DN. Och då exploderade debatten.
Det är inte alla i partiet som hänger med i svängarna. Expressen har pratat med ett antal politiker - både på riksnivå och ute i landet - som känner sig osäkra på hur de ska hantera de nya frågorna.
- Vad är det långsiktiga syftet? Jag vet inte om Göran fattar själv vart han är på väg. Det känns väldigt osäkert, säger en kristdemokrat till Expressen.
- Jag tror inte att vanligt folk känner: wow, de talar till mig nu! Men konservativa kretsar tycker nog att det här är bra, säger en annan.
Det finns också politiker som öppet applåderar.
- Många förknippar Kristdemokraterna med att vi vill förbjuda och reglera trots att det inte stämmer med vår ideologi. Det Göran gjort nu är att påbörja en förändring där vi tydligare står upp för vår ideologi att människor ska kunna påverka mer och göra sina egna livsval, säger partistyrelseledamoten Acko Ankarberg Johansson.
Det återstår att se vart Göran Hägglunds utspel om Svenssonlivet tar vägen.
Men Erik Sjöstedt från FFFF är redan beredd att prata om Nya kristdemokraterna.
- Man måste sätta någon slags etikett på det som sker. Det är en gräsrots-rörelse för förnyelse, säger han.
Roland Poirier Martinsson är inte lika snabb i sin prognos.
- Kristdemokraternas uthållighet och mod kommer att prövas jättemycket de närmaste tolv månaderna. Om de går igenom den kvarn som valrörelsen är, och står fast vid detta på ett lugnt och långsiktigt sätt... Då kan man i oktober 2010 börja prata om Nya kristdemokraterna.