Att 91 dagstidningar i dag publicerar Peter Englunds text om yttrandefrihet är inte det viktigaste.
Inte heller att Svenska Journalistförbundet och Tidningsutgivarna gör samma sak.
Ej heller att TV4 backat kampanjen genom att gång på gång uppmärksamma fallet i "Nyhetsmorgon".
Eller att TV8 i går kväll anslöt sig till masspubliceringen - efter programmet "Adaktusson" där Peter Englund smygläste sin text.
Den senaste tiden har publicist efter publicist kontaktat mig och sagt att de vill vara med om det här initiativet.
Klockan 22.26 i går kväll fick jag ett SMS av Sveriges Televisions programdirektör Jan Axelsson: "Vi vill gärna vara med." När vi snackades vid någon halvtimme senare sa han, som så många andra mediechefer, att det här är en viktig sak.
Jag håller med, Expressen publicerar också Peter Englunds fantastiska text.
Den är makalös.
Men inte heller Expressens engagemang är det viktigaste.
Det är ditt.

Tänk om landets alla lärare i dag kunde läsa upp hela texten inför sina elever! Tänk om man på arbetsplatser runt om i landet passar på att samtala om Dawit! Tänk om fler och fler likt ÖIS supportrar tar banderollerna till landets läktare!
Sofia, Dawits Isaaks hustru, vet vad som är viktigast.
Hon mejlade mig i går:
"Jag tycker att det största stödet, det har kommit från svenska folket."
Jag talade i går också med Esayas Isak, bror till den fängslade journalisten, som var glad för att Göteborgs-Posten i dag publicerar även hans text om fallet.
Det är bra - vi behöver många röster.
Inte bara chefredaktörernas, inte bara Svenska Akademiens ständige sekreterares.
Vi behöver också din röst.
Dawit Isaaks barn behöver höra hans röst.