Dokumentärfilmarna Nicholas Wakeham och Robert Karlsson Melo har just kommit hem till Sverige från Eritrea. En intervju med dem sänds på söndagen i "Publicerat" i P1.
- Tomhet, trötthet och uppgivenhet var känslor som mötte oss, även om många är stolta över sitt land, berättar Nicholas Wakeham.
Den fängslade journalisten Dawit Isaak är sjuk i fängelset där han på lördagen har suttit 2 743 dagar – utan rättegång.
Sveriges fyra största dagstidningar, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet, har gjort gemensam sak i kampen för att få Isaak fri. Det har fått utrikesminister Carl Bildt (M) att gå med på ett möte, efter lång tid av tystnad kring Dawit Isaaks fall.
Eritrea är en sluten nation, och i fallet Isaak får varken familj, vänner eller media några svar på vad som händer.
I ”Publicerat” i P1 på söndagen sänds en intervju med frilansfilmarna Nicholas Wakehams och Robert Karlsson Melos, som nyss kommit tillbaka från militärdiktaturen Eritrea.
Deras första reportage från Eritrea, där Dawit Isaak sitter fängslad, sänds inom en snar framtid.
"Greps av en rädsla"
Duon vill göra en film om Dawit Isaak och reste till Eritrea, men först och främst blir det ett radioreportage.
Nu berättar de om sin resa och låter "Publicerat" ta del av en del av den information de hittills har samlat ihop, inklusive resedagboken. Wakeham och Karlsson Melo reste in på turistvisum.
- Tomhet, trötthet, uppgivenhet var bland annat känslor som mötte oss, även om många ändå är stolta över sitt land, säger Nicholas Wakeham till "Publicerat".
- Efter vårt besök på svenska konsulatet i Asmara den tredje dagen greps vi av en rädsla, en otrygghet. Ja, nästan paranoia. Det var efter att vi lite i förbigående nämnt namnet Dawit Isaak. Mycket märkligt att detta hände på den enda plats som borde vara säker för oss i Asmara, fortsätter han.
De berättar om ett intresserat folk – men människorna är uppenbart rädda för att prata, säga fel saker och få ta konsekvenserna.
- Det var svårt att få en djupare kontakt med folk. De var först väldigt intresserade, men så snart vi gled in på någon allvarlig fråga blev det totalstopp. Inte ens den person vi fick bäst kontakt med ville låta sig intervjuas, trots att vi garanterade full anonymitet, berättar Nicholas Wakeham.
- Det fanns en rädsla i deras ögon, beskriver Robert Karlsson Melo för Expressen.se.
Tiggande
Ett problem under besöket var maten, eftersom det inte fanns mycket på landets fik och restauranger. I stället möttes de av ett närmast påträngande tiggande.
- Jag har varit i bland annat Uganda, Kenya, Tanzania och Indien tidigare, men aldrig mött ett så desperat tiggande tidigare, säger Wakeham.
Robert Karlsson Melo:
- Det är ett fattigt land som inte får så mycket bistånd numera, men ibland kunde det komma fram klungor av folk, både barn och vuxna. Även på de största avenyerna låg det folk som inte kunde röra sig för att de höll på att svälta ihjäl.
- Utan att överdriva - var tjugonde meter fanns det folk i nöd.
De tillbringade åtta dagar i landet.
- Efter tredje dagens besök på svenska konsulatet, där konsuln skojade om att vi kanske borde bli visiterade när vi började prata om Dawit Isaak, gick vi runt med en klump i magen resten av resan. Det kändes skönt att åka hem till Sverige, säger Karlsson Melo.
Fotnot: "Publicerat" sänds i P1 klockan 12.00
