Tillåt oss att våga tänka: Tänk om Dawit Isaak släpps i dag?
Vad händer då?
Först: glädjebesked från UD, glada bilder på barnen Danait och Yoran och Betlehem och hustrun Sofia, mediechefer som hyllar det fria ordet.
Sedan: regeringsplanet flyger Asmara-Landvetter, Carl Bildt ger stora kramen, ännu fler mediechefer som stolta berättar om kampanjerna för yttrandefriheten.
Och därefter?
Vad?
Jo, då är en traumatiserad och sannolikt torterad 44-årig trebarnspappa i lägenheten i Kortedala i Göteborg igen och ska försöka återvända till livet.
Jag har varit där, suttit i soffan och ätit Sofias kakor, lyssnat på när Yoran och Betlehem berättar om när pappa lekte och spelade fotboll.
Orkar han göra det igen?
Orkar han skriva igen?
Vad orkar man efter åtta år i diktaturens celler?
Minns att Dawit Isaak fängslades för sina skriverier i en tidning som regimen i Asmara stängde, och att Eritrea anses vara det land i världen som har minst pressfrihet.
## Att vara journalist i Eritrea är alltså värre än i Nordkorea och Burma.
## Flera eritreanska reportrar som kastats innanför murarna har dött.

När Dawit Isaak är fri, då är han säkert ändå inte fri att göra det han vill, nämligen att skriva.
Han lär knappast orka, till en början.
Så – vad gör vi?
Låt oss säga att Dawit Isaak släpps i dag för att det politiska priset för Eritrea trots allt blir för högt, när alla från EU-parlamentet till Bruce Springsteen har krävt en omedelbar frigivning.
Låt oss säga att propagandasajten Shabait.com i dag uppger att president Isaias Afwerki plötsligt meddelat att Dawit Isaaks åttaåriga straff är avtjänat.
Vad gör vi då?
Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Svenska PEN, Svenska författarförbundet, Publicistklubben… hur blir allas våra vackra ord om Dawit Isaaks rätt att få publicera sig verklighet igen?
Jag befarar, men vi vet ju inte ens om Dawit Isaak lever, att han inte är fysiskt och mentalt skick att försörja sig som journalist nu.
Fast jag anser att vi ändå ett stort ansvar.
Uppmärksamheten om Dawit Isaak har ökat de senaste åren, men – i ärlighetens namn:

Nog hade alla svenska redaktioner rapporterat mer om fallet om det hade varit Lars Adaktusson som fängslats av människorättskränkarna i den eritreanska juntan?
Nog hade medierna dragit igång sina kampanjer tidigare om den försvunne svensken hetat… David Isaksson?
Vi har därför också en skyldighet gentemot Dawit Isaaks familj, anser jag. Försök föreställ er hur det är för Sofia och barnen, som läser om honom varje dag –~men inget får veta.
Jag har varit hemma hos dem, sett bilderna på Dawit Isaak på väggarna och hört tioåriga Danait berätta om att hon inte minns så mycket av pappa.
Sofia, som gifte sig med Dawit Isaak redan som 18-åring, kämpar på som städerska på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Som ni förstår är det ett tufft liv.
Så jag har ett förslag:
## Tidningsutgivarna har 101 dagstidningsföretag som medlemmar. Alla erbjuds att den 19 november publicera en text om Dawit Isaaks öde.
## Medieföretagen betalar 2 000 kronor för publiceringen.
Pengarna går oavkortat till Dawit Isaaks familj, till hustrun Sofia och de tre barnen.
Ersättningen kan sättas in på ett klientkonto hos advokatfirman Danowsky & Partners som i decennier företrätt svenska journalister i tryckfrihetsmål.
Det här är en ovanlig idé, men också ett ovanligt fall.
## Jag föreslår att texten om Dawit Isaak och yttrandefriheten skrivs av Peter Englund, ständig sekreterare i Svenska akademien.
Om Dawit Isaak inte är fri om ett år, när han varit inspärrad i nio år, så går stafettpennan vidare. Då publiceras en ny text av en ny skribent.
Så här fortsätter vi, och syftena är flera. Vi uppmärksammar fallet, vi hjälper familjen.
När – inte ”om”! – Dawit Isaak är tillbaka i Sverige så erbjuder och hjälper vi honom också så att han under en tid får publicera i samtliga tidningar.
Det ger honom en chans att komma tillbaka i yrket, och att försörja sin familj.
Medierna har på senare tid samarbetat bra i kampanjerna för Dawit Isaak. Låt oss fortsätta med det.
Varför den 19 november?
Jo, det var datumet då Dawit Isaak för en kort tid släpptes fri 2005.