I helgen skärptes tonen mellan grannländerna Etiopien och Eritrea.
Enligt en FN-resolution ska Eritreas trupper dra sig ur omtvistade områden längs gränsen mot Djibouti. Eftersom landet inte gjort det kräver nu Etiopien att FN tar till kraftfulla åtgärder.

Svår situation

Situationen i området är redan svår och på många håll är det en konstant brist på livsmedel.
Framför allt Eritrea, men också Etiopien och Sudan försöker ändå stoppa FN och andra utländska hjälporganisationer.
– Problemet här är inte en brist på pengar, utan en brist på tillträde och möjligheter att kunna göra något för pengarna, säger Per Byman.
Per Byman. Foto: Roger Schederin Att många eritreaner flyr landet gör att den humanitära situationen förvärras även i grannländerna.
– Det blir kedjereaktioner när folk tvingas att fly från sina hem för att det inte finns försörjning. När de flyttar blir det en större belastning i de samhällen där de tvingas bosätta sig. Då blir det en kamp om bristande resurser, säger Per Byman och fortsätter:
– Får vi inte möjlighet att gå in och faktiskt öka resurserna, genom att till exempel öka produktionen av livsmedel eller se till att finns rent vatten, då är det klart att befolkningen drabbas väldigt mycket.

"Blir en extra kostnad"

Abdi Foum. Foto: Ingrid Svensson Abdi Foum, 62, är chef för Sidas biståndskontor i Eritreas grannland Etiopien. Enligt honom kan Etiopien under den närmaste tiden komma att drabbas av torka.
Samtidigt försöker man hantera flyktingarna från Eritrea.
– Det blir en extra kostnad för landet. Man måste ta hand om de här personerna. Även om det bara kommer några tusen personer, för ett land som är fattigt innebär det problem, säger Abdi Foum.
Vad får flyktingarna för hjälp? – Man försöker ge dem någonstans att bo, lite mat och ge dem utbildning, säger Abdi Foum.

Viktigt med dialog

Per Byman tror att det viktigaste för att förbättra det humanitära stödet i området är att arbeta genom de organisationer som redan i dag kan verka i området.
– I Eritrea verkar det inte vara frivillighetsorganisationer som fungerar, utan här verkar det vara FN som får bäst tillträde. Jag tror det viktiga är att hålla en dialog med de parter vi har, oavsett hur illa vi tycker om dem, för att säkra det humanitära tillträdet.