Niklas Lidbom: Jag står här med Bengt Sparre som i dag har föreläst om livet som diplomat. Han har tidigare tjänstgjort på ambassader i Kairo och Eritrea, där han bland annat var…
Bengt Sparre: Och Libyen, ja och…
Niklas Lidbom: Kina.
Bengt Sparre: Jemen och i Kina och i Botswana. Jag har varit lite här och där.
Niklas Lidbom: Ja, och du var engagerad i fallet Dawit Isaak i Eritrea, bland annat. Det leder till min första fråga. 2005 så släpptes han, först, eller ja han släpptes och då blev man kritiserad för att man hade gått ut med nyheten för snabbt. Som du sade under föreläsningen – det blev en prestigefråga för Eritreas ledare. Det här bidrog till att han åter igen fängslades. Hur ser du på det här… spelade det här en så stor roll, just prestigefrågan?
Bengt Sparre: Det spelade väldigt stor roll och uppenbarligen var det inte internt koordinerat, för jag hade uppe det här med eritreanska utrikesministeriet också för att få ett intryck av deras kunskapsläge, och så visade det sig att de hade ingen aning om det hela. Det var väl fängelseledningen som hade släppt honom själv och inte stämt av det, eftersom det här var då en politisk känslig fråga. Hur de hanterade det här internt det vet jag inte alls, det är deras problem, men det var väldigt känsligt naturligtvis. Och det blev inte bättre av att… för jag var naturligtvis avlyssnad hela tiden på det där hotellet. Som jag sade här tidigare – 95 journalistsamtal som försökte komma in till mig under den söndag som det här pågick.
Niklas Lidbom: Ja precis. Reportrar utan gränser beskriver Eritrea som världens största fängelse för journalister och EU har nu bestämt att man ska ge ett bistånd på närmare en miljard svenska kronor till Eritrea. Vad kommer det här att få för effekt på Dawit Isaaks och andra fängslade journalisters situation – just det här stora biståndet. Kommer det diplomatiska klimatet att förbättras, tror du?
Bengt Sparre: De får ju stort bistånd redan i dag och det här har ju gått så långt nu så att Isaias Afewerki – presidenten – för honom är allt en prestigefråga. Jag är nog rätt skeptisk, processen har gått så långt. Det beror på under vilka former som det här lämnas över, om man kan hitta en lucka åt Isaias för egen del och se ut som han gör en god gest. Det skulle vara den enda bevekelsegrunden för honom i så fall, så att han han kan så att säga säga att han går segrande ur en dialogkamp. Men det är bara han själv som kan säga om det finns en sådan väg så att han räddar sitt ansikte, för det är det det är frågan om för honom.
Niklas Lidbom: Man har ju då gjort det här biståndet villkorslöst, har man nu bestämt. Men tycker du att man bör ge ett bistånd med villkor, med förbehåll? Tror du att det skulle gynnas, eller kommer vi åter igen tillbaka till prestigefrågan?
Bengt Sparre: Det kommer till prestige hela tiden. Sedan kan man alltid ha den synpunkten: "Vad är det han kommer att använda dom till?". Därför att han har alla möjliga kostnader naturligtvis som han vill ha pengar till, som inte är i våra intressen att stödja.
Niklas Lidbom: Det skulle mer stjälpa än hjälpa att ge villkor, tror du?
Bengt Sparre: Jag tror det mer skulle stjälpa. Då får man nog vara beredd att bita i det sura äpplet om det inte ger något resultat. Så det måste man ha tänkt igenom ordentligt.
Niklas Lidbom: Sista frågan, kommer vi till, nu är ju du pensionerad och har väl lämnat mycket av det politiska – eller diplomatiska – livet bakom dig, men är du…
Bengt Sparre: Nej, jag har inte varit politiskt aktiv alls, jag är ingen politiker.
Niklas Lidbom: Men är du fortfarande på något sätt engagerad i tidigare fall, på något sätt. Någonting du brinner för, eller?
Bengt Sparre: Nja, jag har ju varit… Libyen har ju varit mycket av mitt land. Du kan ju se på den här klockan om du känner igen farbrorn på den.
Niklas Lidbom: Jajemen. Khadaffi.
Bengt Sparre: Det har ju gällt då, men det vill jag inte ha ut i svensk media. Så det är jag inte beredd att säga någonting om.
Niklas Lidbom: Men det ligger dig starkt om hjärtat, just Libyen.
Bengt Sparre: Libyen gillar mig, ja.
Niklas Lidbom: Okej. Då får jag tacka så mycket för att du ville komma och göra en intervju. Tack ska du ha!
Bengt Sparre: Tack!