Hur har kampanjen varit?
- Jag tycker den har varit bra. Alla parter har kommit till tals, både regimvänliga och de som inte gillar regimen. När man har ett specifikt mål, som vi har, är det lätt att det blir en ensidig bild. Det tycker inte jag att det har varit i den här kampanjen. När man tittar på alla tidningarna ser man att de har lyft fram detta.
Vad har protesterna bidragit till?
- Kampanjen är Dawits livlina. När jag själv tittar tillbaka till 2001, trodde jag inte att det här skulle hålla på så länge. Men det är lite grann åt det här hållet jag själv försökt sträva, att få en massmedial kampanj. Detta var oerhört välkommet när det kom. Det har gjort att det har blivit fokus både på Dawit och på situationen i Eritrea.
Vilken effekt har kampanjen på regimen i Asmara?
- Den eritrianska regimen inte kan längre behandla honom hur som helst. De ser att omvärlden har fokus på just den här personen. Det har blivit folklig angelägenhet här i Sverige. Jag tror att om vi hade varit tysta så hade det varit svårare för Dawit. Då hade de kunnat behandla honom hur de vill. Vårt syfte är inte att svartmåla Eritrea, utan att få Dawit fri. Jag tror att regimen har tagits på sängen av den här kampanjen. De trodde inte att den skulle kunna hålla på så här länge och att det inte skulle få så stor genomslagskraft. De vill trötta ut oss, men det kan de inte. Vi kommer att fortsätta tills han är här.
Vilka reaktioner har du fått från svensk-eriterianer om kampanjen?
- Det är fler och fler eritreaner som väljer att gå ut i medierna och berätta om situationen i landet. Det är alltid någon som känner någon som är fängslad. Dawits situation har fått många eritreaner att våga träda fram och berätta.
- Men det finns också de som tycker att vi svartmålar Eritrea. Men vi är inte ute efter det. Vi talar om hur situationen är för Dawit.
Sveriges fyra största tidningar har fått ihop drygt 200 000 underskrifter för att Dawit Isaak ska friges. Hur ska man tolka det svenska engagemanget?
- Det är oerhört stort. Det är bara att tacka. Det visar hur viktig frågan om yttrandefriheten är för det här landet. Det finns vissa som betalar ett högt pris, som Dawit. Jag skulle vilja tacka alla som har gett det här stödet. Jag trodde inte att vi skulle ihop 200000 namnunderskrifter. Folk har blivit engagerade. Protestlistorna växer för varje dag och många bloggar tar upp frågan. Före kampanjen var det inte så.
Vilka makthavare hade du velat se att de engagerade sig för Dawit?
- UD vet vad våra krav är. Men det är viktigaste är inte vilka som inte engagerat sig utan att de som har engagerat sig ska fortsätta i kampen. Frågan är oss måste fortsätta vara levande. Det är oerhört viktigt.
Känner Dawit till kampanjen?
- Jag vet inte. Jag kan inte svara på det. Men jag tror inte han gör det.
Vad vet ni om hans situation nu?
- I dagsläget ingenting. Vi vet inte var han finns. Om företrädare för eritreanska myndigheter bara kunde säga hur hans hälsostatus är och var han finns... Jag vet inte varför de inte svarar på frågan om varför de har överhuvudtaget arresterat honom. De har ingen konkret åtalspunkt eller någonting som håller.
Har Eritreas ambassad varit i kontakt med er för att påverka kampanjen?
- Nej, jag har aldrig träffat dem och har ingen kontakt med dem.
Hur mycket bryr sig regimen i Asmara om kampanjen?
- Jag tror att de bryr sig. De går inte helt oberörda ur det här. De hade inte räknat med att det skulle bli så stor uppslutning och att landets fyra största tidningar skulle samarbeta. Jag tror inte de räknade att vi skulle kunna hålla på så här länge. Jag tror att den här kampanjen kom rätt i tiden. Jag har lite mer förhoppningar nu, när vi har de stora mediedrakarna med oss. Hans fråga tas även upp i andra länder, i vissa afrikanska länder. Det har gett effekt.
Hur ska man gå vidare?
- Granska landet Eritrea och vad är det som pågår där. Ställa frågor till oss eritreaner som bor här om landets framtid. Ingen har monopol över landet. Vi har skyldighet mot det eritreanska folket att ställa krav för att kunna införa åsiktsfrihet och demokrati.