När OS invigdes i London den 27 juli bar hinderlöparen Weynay Ghebresilasie Eritreas flagga. Men 16 dagar senare valde han att fly från OS-byn och söka asyl i Storbritannien: "Den politiska ledningen har förstört landet", säger han när Expressen träffar honom. Foto: Mike Blake / Reuters
När OS invigdes i London den 27 juli bar hinderlöparen Weynay Ghebresilasie Eritreas flagga. Men 16 dagar senare valde han att fly från OS-byn och söka asyl i Storbritannien: "Den politiska ledningen har förstört landet", säger han när Expressen träffar honom.  Foto: Mike Blake / Reuters

Eritreas OS-fanbärare ger Dawit sitt stöd

Publicerad

LONDON. Löparen Weynay Ghebresilasie, 18, lurade sina landsmän i den eritreanska truppen.

Han lämnade OS-byn - och kom aldrig tillbaka.

Nu får han stanna i Storbritannien och kritiserar öppet regimen i hemlandet.

Om den svenske journalisten Dawit Isaak - som i dag suttit fängslad i 11 år utan rättegång - säger han:

- Jag tycker att det är fel.

Spåren efter OS i London är på väg att försvinna och de tusentals atleter som i två veckor kämpade om medaljer har rest tillbaka till sina hemländer. Men inte alla.

Weynay Ghebresilasie, hinderlöparen som bar flaggan för Eritrea under invigningen på Olympiastadion, återvände aldrig hem.

OS-äventyret kunde ha slutat den 3 augusti när Weynay Ghebresilasie blev utslagen efter att ha sprungit in som tia i sitt försöksheat på 3 000 meter hinder. Men den 12 augusti hade truppen bestämt att de skulle gå för att se maratonloppet. Då passade Weynay Ghebresilasie på att stanna kvar i OS-byn, han hittade på en undanflykt och sa att han skulle komma senare.

När de andra försvunnit packade han sin väska.

"Jag älskar Eritrea"

Nu sitter vi vid ett löparspår i en av Londons parker. Han har försökt hålla sig borta den senaste tiden och har fått sova i en lägenhet i norra England. Hans ansikte är allvarligt när han berättar om hur han bestämde sig för att överge sina landsmän, ta sina saker - och fly.

- Jag gick ut ur OS-byn och bort mot köpcentret som ligger där. Sedan tog jag ett tåg, jag valde bara ut ett slumpvis. På tåget träffade jag en eritrean som jag aldrig sett förut. Vi började prata och sedan fick jag sova hos honom, säger Weynay Ghebresilasie.

Kritiserad regim

Han säger att det krävdes mycket mod och var ett svårt beslut att fly från sitt land.

- Jag älskar Eritrea, det är mitt land. Jag älskar landet mer än något annat. Men den politiska ledningen har förstört landet. Det går inte att leva där.

Den politiska ledningen han syftar på är presidenten, Isaias Afewerki. Hans regim kritiseras ofta för bristen på demokrati och för att ha tystat och stängt regimkritiska tidningar. Flera journalister, bland dem svenska Dawit Isaak, har också fängslats utan att ha ställts inför rätta.

HÄr skriver Weynay Ghebrelilasie på för Dawit Isaak.Foto: Foto: Nina Eirin Rangøy
"Jag kunde inte resa tillbaka"

Det var en dröm som gick i uppfyllelse när Weynay fick veta att han skulle delta i OS.

- Att tävla och att få representera mitt land är det stoltaste ögonblicket i mitt liv. Jag drömde om att få komma till OS och det gjorde jag. Men när jag kom hit till London kände jag att jag hade fått nog. Jag kunde inte resa tillbaka, säger han.

- Jag tror att det är en stor förlust för det eritreanska folket som gillar idrott, att jag vill stanna här. Jag är en bra idrottare.

Weynay förklarar att han fattade beslutet dels på grund av förutsättningarna han fick som elitidrottare, men också för att han är missnöjd med hur landet styrs och att han, liksom många andra unga män, tvingas in i det militära.

- I Eritrea är jag först och främst militär. Jag har familj, jag har barn, jag har sambo. Men det finns ingen framtid där. Jag kan inte utöva min idrott ordentligt. Det finns inga möjligheter och jag är så trött på att vara en krigare. Jag vill bara ha ett bra liv.

"De skulle straffas"

Sedan han lämnade OS-byn har han inte haft kontakt med sin familj. Han saknar dem och mår dåligt av inte kunna höra deras röster. Men det har inte varit möjligt att ha kontakt, av säkerhetsskäl.

- Om jag ringer är jag rädd att något ska hända dem. Det finns två alternativ. Antingen hamnar de i fängelse eller så får de böter och måste betala väldigt mycket pengar. De skulle straffas för vad jag har gjort.

Han hoppas att familjen en dag ska kunna komma till Storbritannien och leva med honom där.

Först ska allt pappersarbete bli klart med hans eget asylärende. Han har de senaste dagarna fått veta att han kommer att få stanna.

- Jag har fått uppehållstillstånd. Nu vill jag först och främst leva ett fridfullt liv. Efter det har jag stora förhoppningar om att bygga vidare på min karriär.

Utöver familjen, vad saknar du mer i Eritrea?

- Jag saknar mest folket i Asmara. Och stämningen där.

Det var i Asmara Dawit Isaak var med och startade tidningen Setit - och det är också där han ska sitta i fängelset Eiraeiro.

"Jag tycker att det är fel"

När jag frågar Weynay Ghebresilasie om Isaaks öde, och om de övriga journalister som fängslats och vad han känner till om det skakar han på huvudet.

- Det kommer aldrig ut någon information i mitt land. Jag hade aldrig hört talas om de fängslade journalisterna och jag vet ingenting om de som blir arresterade utan att få en rättegång. Det är så den politiska ledningen fungerar. Vi får inte veta någonting.

Vad tycker du om att han sitter inlåst under dessa förutsättningar?

- Om någon anklagas för brott så ska de ställas inför domstol. Så borde det vara. Men det som jag hört nu är att han inte har blivit åtalad på ett korrekt sätt och inte haft tillgång till advokater eller besök. Jag tycker att det är fel.

Weynay Ghebresilasie tvekar inte när han får höra om Expressens kampanj för Dawit Isaak och fattar pennan för att skriva på.

- Det handlar om mänskliga rättigheter.

Han skriver en hälsning till Dawit Isaak på tigrinska innan han sätter sin signatur längst ner på dokumentet.

Det står:

"Jag önskar dig en säker frigivning från fängelset och att du får återförenas med din familj."

Tomas Kvarnkullen
Tomas Kvarnkullen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag

TYCK TILL!
Gör svenska regeringen för lite för att få hem Dawit Isaak?