Alla var där: Ulrika Knutsson, ordförande för publicistklubben, Björn Wiman, kulturchef på Expressen, Elisabeth Löfgren, från Amnesty, Anna Serner, vd för tidningsutgivarna, Agneta Lindblom Hulthén, ordförande för svenska journalistförbundet, till exempel.
Och alla hade samma syfte - att påminna representanterna på den eritreanska ambassaden på Lidingö om att de forsätter att kämpa för Dawit Isaaks frigivande.
I samlad trupp stegade de upp till fjärde våningen i den kontorsbyggnad där ambassaden huserar.
– Vi fick ringa på dörren tre gånger innan någon kom och öppnade. Till slut gläntade en person på dörren och bad oss att skriva till dem i stället. Trots det lämnade vi våra protestbrev utanför, säger Leif Öbrink.

Många talade för Dawit

Talen har avlöst varandra i dag - på Dawit Isaaks födelsedag. Från klockan nio till fyra har det pratats om yttrandefrihet och demokrati, om journalisters rätt att utöva sitt jobb och framför allt om en trebarnspappa som inte har sett sina barn på många år.
Expressen hade ställt upp en container framför ambassadbyggnaden - en påminnelse om de containrar som den eritreanska diktaturen använder för att tortera fångar som Dawit Isaak. Höstvindarna skakade om de gula löpsedlarna med budskapet ”Free Dawit Isaak”, som satt fasttejpade på containern.
– Jag är oändligt tacksam över det jobb som läggs ner på kampanjen. Det är Dawits livförsäkring. Nu vet vi att han lever, men inte i vilket fysiskt skick han är i, säger Leif Öbrink.

"Skadar inte Dawit"

Han håller inte med om att kampanjen riskerar att slå tillbaka mot Dawit Isaak själv.
– Visst handlar det om prestige. Men det skadar inte Dawit. Flera av hans kollegor har dödats. Men vi vet att Dawit fortfarande lever. Och det är ett bevis för att det är värt kampanjarbetet, säger Leif Öbrink.
Kommer Dawit Isaak att fira sin 46:e födelsedag i frihet?
– Ja, jag tror faktiskt det. Nästa år står han här själv och håller tal, säger Leif Öbrink.